Debatt: Är vänsterextremismen utraderad från debatten?
Efter radiodebatten i Studio Ett om extremism och politiskt våld nämndes högerextremismen upprepade gånger – men aldrig vänsterextremismen. Bengt Olof Dike menar att svensk media medvetet tiger om våldsbejakande vänsterrörelser, trots att Säpo pekar ut dem som ett reellt hot.
När Expressens politiske redaktör, Patrik Kronqvist, och RFSL:s generalsekreterare Felix König i radions Studio Ett häromdagen (28/7) debatterade den politiska extremismens roll i allmänhet och, som bakgrund till det fasansfulla dådet mot pridefestivalen i Berlin i synnerhet, nämndes flera gånger högerextremismens roll för politiska terror- och våldsdåd.
Men inte en enda gång ordet vänsterextremism. Som om den inte finns, är utraderad från den politiska debatten och verklighetens karta. Därmed är våldsbejakande vänstern inget att oroa sig för. Det vill alla de tysta påskina. Vänstern har ju alltid rätt, som Jan Guillou monotont brukar upprepa den grova osanningen.
Kronqvists tystnad i radiodebatten var säkert ej medveten; hans tidning brukar inte vara passiv i sin vakthållning också mot vänstern. Undantaget är möjligen dess kultursidor, vilka ibland går i annan riktning än den ledarsida gör, som officiellt skall ange en tidnings linje och hållning. Sådant kan förvirra läsarna.
Tillit, trygghet och pålitlighet bör ju vara honnörsord också för den som ytterst håller i det opinionsbildande rodret.
Den medvetna tystnaden om vänsterextremismen - särskilt påtaglig från politiska skribenter i S-pressen och kulturdebattörer - är alltså ägnad att förtiga allt som dess utövare har på sitt samvete: ideliga mötesstörningar av exempelvis SD-arrangemang, demonstrationer och våldsaktioner mot politiskt oönskade talare, bojkottaktioner, för att nämna några exempel. Allmänheten skall bibringas uppfattningen att det politiska våldet alltid har sin grund i nazism, fascism och högerextremism. Samma dag som ovanstående radiodebatt ägde rum, skrev exempelvis den kände kulturskribenten, Björn Werner, i SvD, att dådet i Berlin ”kapas av högern”, medan skådespelaren Robert Fux i DN skrev att händelsen utnyttjas av högerextremister, som ”ställer människor mot varandra.”
Dagen därpå (29/7) vandaliserades S-lokalen i mitt hemlandskap, Blekinge, varefter Miljöpartiets ledning i länet offentligt uppmanade ”demokratiska partier att gemensamt och tydligt ta avstånd från politiskt våld, nazism och alla försök att skrämma människor från att engagera sig.” Att ta avstånd från nazism och fascism är viktigt. Men aldrig en uppmaning att hålla sig borta från kommunism och vänsterextremism! Hyckleriet i sin prydnad!
Ändå betonar Säpo att de huvudsakliga extremistmiljöerna i Sverige är den våldsbejakande islamismen (som vänstern också brukar släta över), samt de vänster- och högerextremistiska miljöerna. För övrigt blottas i just Tyskland ständigt vänsterextremismens fula och våldsamma tryne; tidigare i år saboterades ett kraftverk i Berlin som gjorde 45 000 människor strömlösa. I Sverige sticker inte de unga medlemmarna i Vänsterpartiet - Ung Vänster - under stol med att de är revolutionärer och vill ha ett kommunistiskt samhälle.
De som ser demokratins fiender bara till höger och ”glömmer” dem, som finns till vänster, är det öppna samhällets överlöpare!
Bengt Olof Dike, frilansjournalist,
tidigare politisk redaktör i HD och NT
