Det är svårt att inte se hyckleriet nu när nästan samtliga svenska riksdagspartier plötsligt går ut och kräver sanktioner mot Israel för dess pågående folkmord i Gaza. Varför har det tagit cirka 77 år av systematisk etnisk rensning, ockupation och krigsbrott innan de politiska partierna i Sverige har vaknat?

Partiet Nyans har sedan start haft en tydlig och konsekvent hållning i frågan om sanktioner mot Israel och upphörande av svenskt vapensamarbete har länge varit en del av vårt partiprogram. Medan de etablerade partierna nu klappar sig själva på axeln för sin ”modiga” ståndpunkt, har Nyans fört denna kamp länge och med ett enormt motstånd.

Vänsterpartiet krävde den 31 maj 2024 att EU omedelbart inför vapenembargo mot Israel. Miljöpartiet har också kommit med liknande krav. Vid tidpunkterna för att dessa krav ställdes hade redan fler barn mördats i Gaza än det sammanlagda antalet mördade barn i samtliga världskonflikter de senaste fyra åren.

Nyligen nåddes vi av nyheten att Vänsterpartiet uteslutit sin ledamot Lorena Delgado Varas baserat på falska anklagelser om antisemitism. Hon är bara en i raden av partipolitiskt engagerade som Vänsterpartiet har uteslutit det senaste året till följd av deras genuina engagemang för Palestina.

De borgerliga partierna har gått ut med sina menlösa fördömanden först de senaste dagarna efter ett och ett halvt år av fullskaligt folkmord, under vilket de har försvarat Israels agerande. Åtgärderna de ska vidta är dessutom tandlösa – att driva på för EU-sanktioner mot enskilda israeliska ministrar.

Var var alla dessa partier under förra mandatperioden? I stället för att driva frågan om sanktioner valde de att prioritera andra frågor. Inga konkreta åtgärder vidtogs trots att Israels ockupationsvåld fortsatte obehindrat. Utrikesminister Ann Linde (S) åkte rentav till Israel för att “reparera relationen” med landet.

Varför har då riksdagspartierna väntat med dessa självklara krav? Anledningen är tydlig: rädsla för att förlora väljare och bryta mot den pro-israeliska konsensus som råder i EU. Sverige har länge varit försiktiga i sin kritik mot Israel och anledningarna till det kan vi bara spekulera i. Sannolikt utgör de lukrativa handels- och vapenavtalen mellan Sverige och Israel en stor del av förklaringen.

Att nu plötsligt ändra ställning är inte mod, utan en efterhandskonstruktion. Det är lätt att hoppa på ett tåg när hela världen redan sitter på det. Men sanningen är att de flesta riksdagspartierna har underlåtit att agera när det faktiskt krävdes.

Om Sverige verkligen vill stå för mänskliga rättigheter, måste vi:

• Införa omedelbara sanktioner mot Israel, inte bara tomma ord.
• Stoppa all vapenhandel med Israel nu.
• Återkalla erkännandet av Israel.

Vi vill stå på rätt sida av historien även när det inte är bekvämt eller populärt. Och vi fortsätter att upprepa vårt krav: stoppa folkmordet i Gaza nu och befria Palestina från den israeliska ockupationen.

Mikail Yüksel,
Partiledare

Daniel Mahouk,
Förste vice partiordförande