Vi ser på konst. Vi gillar konst, kanske älskar vi konst! Men kärlek kan, som vi alla vet, vara blind. Blind för relationens mindre tilltalande sidor, blind för en som kostar mer än den smakar.

Konst handlar om uttryck, konst är ett uttrycksmedel. För känslor, åsikter och aktiviteter, för samtal, aktivism och debatt, inte sällan om konstens roll och positioner, en debatt lika fylld av perspektiv som konsten själv, vissa väl genomtänkta och underbyggda, andra mindre.

Ett aldrig vilande (utöver det om smaken) är det om pengar, jakten på pengar, gärna skattepengar.

Visst, konsten har betydelse, visst konsten har, kan och skall ha sin roll i samhället, visst, konsten både kan, får och bör ta för sig i politiken. Därför, menar jag, bör den också stå fri ... fri på riktigt!

Fri från det offentliga, fri från klåfingriga politiker och ”experter” men också fri från den så omtalade armbågs luckan och därför, för att nå dit ... också fri från konstkollektivets pengakrav och övertro på sin roll och sig själva. Gärna också fri från utövares gnäll över villkoren.

Konstnär är ett av många yrken i samhället men inte ”större” eller viktigare än andra. Många är intresserade av jakt & fisk men inte av konst & kultur. Varför skulle min hobby finansieras av pengar som bör gå dit de behövs som mest?!

De flesta betalar sina fritidsintressen själva. Yrkesvalet är ens eget.

En konstsektor utan krav på det offentliga skulle göra konsten fri från regler och begränsningar, fri från relation till skattebetalarna, fri från misstänkta jäv och fri från debatt om alltsammans.

En konstsektor stolt och rakryggad på egna ben skulle radera, och vi skulle för evigt slippa, den tröttsamma polemiken om längden på luckan.

En konstsektor med en mer balanserad självbild skulle göra konsten både friare och starkare ... och konstlivet mycket roligare!

Björn Schaerström
Vallentuna
Konstnär, gallerist, fd ordf i konstförening