I många år har klimatvänstern med Greta Thunberg i spetsen uppmanat oss att känna panik. Olika aktivistgrupper har demonstrerat, klistrat fast sig på vägar och förstört konstverk. Allt i klimatets namn.

Samtidigt har SVT dragit igång en ambitiös nyhetsrapportering där moraliserande reportage om folk som i klimatnyttans namn bosatt sig i skogen varvats med reportage från tropiska destinationer som nu förväntas slukas av en stigande havsyta. Klimatnyhetsbrevet från SVT har en stående uppmaning: ” Har du nyhetstips om klimatet? Mejla oss!” Men med tanke på att klimatet per definition är ”vädret under de senaste trettio åren” får det sägas vara en from förhoppning.

All denna mer eller mindre befogade oro över att klimatet påverkas av människans koldioxidutsläpp har till sist fått företag, kommuner, regeringar, enskilda stater, och EU att göra mångmiljardsatsningar på olika klimatåtgärder. Ett av dem är det av Riksrevisionen hårt kritiserade H2 Green Steel, ett projekt där miljarder i skattepengar plöjs ned, men till hög risk och tveksam nytta. Det kostar helt enkelt mer än det smakar och bubblan är på väg att brista.

Men det finns en till part utöver klimataktivisterna som det finns anledning att titta närmare på: Klimatförnekarna. För oss som följt och deltagit i debatten under många år är det en lätt igenkännlig skara av mestadels äldre herrar som i kraft av sina akademiska titlar snabbt blivit ”experter” inom områden de troligen aldrig studerat eller varit verksamma inom.

I den är gruppen kan man höra de mest fantasifulla påståenden. Inte nog med att de vet att koldioxiden inte på något sätt bidrar till global uppvärmning, det vet också att Jorden har blivit grönare på senare år och att koldioxidutsläppen snarare borde öka. De som går riktigt långt kan hävda att det ligger en fara i att försöka sänka koldioxidhalten i atmosfären, eftersom detta skulle leda till massdöd i växtligheten.

För oss med rudimentära kunskaper om klimat, koldioxidnivåer, växtlighet och odling i största allmänhet, är det här aningen tröttsamt. Vi köper inte argument att dinosaurierna minsann klarade högre halter koldioxid eftersom vi vet att dinosaurierna inte hade någon infrastruktur eller några kustnära städer som hotades av extremväder och höjda havsnivåer.

Snarare vet vi att dinosaurierna faktiskt dog ut av just klimatförändringar, men att det den gången handlade om kyla och därmed brist på föda. Ett scenario som är lika allvarligt för oss om vi idag skulle drabbas av större vulkanutbrott, exempelvis i Yellowstone. Vi får hoppas att det inte sker under överskådlig tid, för då ligger mänskligheten riktigt risigt till.

Argumentet om ett grönare jordklot på grund av koldioxiden faller på att människan idag återplanterar i mycket hög omfattning på olika håll i världen. En växt lever heller inte på koldioxid allena: Växtlighet kräver först av allt ett frö, ett substrat för fröet att växa i, vatten, näringsämnen, och ett bra klimat. Därefter kommer växten att lagra in koldioxid och börja växa. Att man i tillväxtsyfte pumpar in koldioxid i holländska växthusodlingar bygger på att förhållandena i övrigt är optimala, annars skulle det inte fungera.

Uppfattningen att olika klimatåtgärder skulle riskera att sänka koldioxidhalten så mycket att växtligheten dör, faller på sin egen orimlighet. När en växt dör och förmultnar frisätts koldioxiden på nytt. Man kan inte komma under ett jämviktsläge med mindre än att koldioxid, kol och syre elimineras från ekosystemet och det lär inte hända. Om all växtlighet på Jorden skulle dra nytta av koldioxiden i samma takt som utsläppen skett, skulle nivåerna i atmosfären dessutom varit konstanta.

Nu vet vi genom mätningarna på Hawaii att atmosfärens innehåll av koldioxid ökat från 50-talets 280 ppm till dagens 440 ppm. Och det är precis det som allt handlar om: Att vi har bevis på en ökning av koldioxidhalten och att det finns tecken som tyder på att det kan bidra till klimatförändringar. Det finns fler faktorer som påverkar klimatet – men det här är den enda som människan kan påverka.

Så om man överhuvudtaget ska göra något – varför inte titta närmare på en metod som löser många olika problem på en och samma gång? Finns det ens någon sådan lösning? Ja, mycket tyder på att den finns och att den dessutom, just på grund av hur den fungerar, enkelt kan spridas över världen.

Det handlar om biokol, eller terra preta, en enkel metod att med syrefritt framställd kol och näringsämnen skapa en extremt bördig odlingsjord. Biokol är benämningen efter att kolet ”laddats” med näringsämnen. Metoden praktiserades i årtusenden i Amazonas men kunskapen försvann när befolkningen dog av de virussjukdomar som conquistadorerna förde med sig. Först i modern tid har man insett vad det faktiskt handlade om.

Biokol är alltså en nygammal teknik som borde lyftas fram och bli känd av en större allmänhet. Mycket kort kan den beskrivas som en naturlig metod att via växtlighet binda kolet ur koldioxiden i atmosfären och därefter återföra kolet till jorden. För den som vill läsa mer har jag tidigare skrivit en artikel om det i Bulletin, som återfinns HÄR.

Fördelen med biokol är tekniken är så enkel. Den som har en braskamin kan ta en plåtburk med lock, göra några hål i burken, fylla den med träpinnar, sätta på locket och starta en brasa runt burken. De upphettade pinnarna avger gaser som bidrar till förbränningen och pinnarna förkolnar. Kolet får svalna och läggs i urin eller en blandning av gödsel och vatten. Kolets stora specifika yta adsorberar både näringsämnen, vatten och mikroorganismer och blir därmed ett förstklassigt jordförbättringsmedel som (till skillnad från kompost) kan ligga i jorden i tusentals år. Precis som i Amazonas, där man idag bryter terra preta kommersiellt.

Från plåtburken i braskaminen är steget inte långt till en grop i marken, några stålfat, eller för den delen mobila eller stationära pannor. Överallt där det finns organiskt material kan man tillverka biokol. Att just odlare med tiden kommer att omfamna biokol råder det inga tvivel om, vi som testat ser resultatet och sprider kunskapen.

Men för att det ska gå fortare behöver fler veta vad det handlar om. Till exempel skulle man kunna tänka sig en omvänd koldioxidavgift där den som tillverkar biokol i större skala får ett motsvarande bidrag. Det handlar trots allt bara om ”koldioxid ut och koldioxid in”.

En ”reduktionsplikt” där olika jordprodukter i säck ska innehålla minst en viss procentandel biokol är en annan väg att gå. För ett företag som LKAB, som släpper ut 740,000 ton koldioxid om året, skulle det kosta en bråkdel att kontraktera biokolproducenter i Namibia där man börjat få igång en lovande verksamhet.

En win-win-win-situation skulle kunna bli resultatet. Företaget betalar för tjänsten att kompensera sina koldioxidutsläpp, tillverkaren kan behålla produkten eller sälja den vidare, och folket får jobb. Dessutom förbättras de afrikanska jordarna och livsmedelsproduktionen ökar. Detta kan också få migrationstrycket att minska.

Så varför inte titta närmare på det här?

Ibland undrar jag om kunskapsbristen och bristen på medialt och politiskt intresse beror på att det här är för enkelt? Att klimataktivister och bidragsentreprenörer i själva verket inte alls är intresserade av att lösa grundproblemet, utan att klimatet tjänar som förevändning att uppnå helt andra syften?

Det är här jag menar att högern, i vid bemärkelse, har ett ansvar att sätta sig in i fakta och se att det faktiskt finns en intressant, enkel, billig och skalbar lösning på problemet. Acceptera att vi inte är överrens om koldioxidens roll i klimatförändringarna, men överse med det och se att det ändå finns så många andra fördelar att lyfta kunskapen om biokol.

Verksamheterna kring H2 och Green Steel verkar ha nått vägs ände, även om regeringen i skrivande stund (19/9) pytsat in ytterligare 1,2 miljarder av skattebetalarnas surt förvärvade slantar i projekten. Men förr eller senare spricker bubblan. Det återstår att få tyst på en kontraproduktiv klimatrörelse som ställer till det för folk som bara vill komma fram på vägarna och som vill bevara sitt kulturarv oskatt.

Utmana dem med fakta! Varför svarar SVT att de ”inte har tid att rapportera om allt” när man tipsar dem om att berätta om biokol? De har tid och pengar att skicka Erika Bjerström till Maldiverna, men varför inte istället ta en promenad till Stockholm Exergi och intervjua Erik Dahlén om biokol?

Varför?

Camilla Grepe