Om jag berättade att det finns en metod som binder koldioxid ur atmosfären, att slutprodukten ger levande odlingsjordar och att man slipper konstgödning – skulle du tro mig då?

Det låter för bra för att vara sant. Men faktum kvarstår – den existerar, den är billig och okomplicerad.

Läs även: Region vill sparka smittskyddsläkare efter klimataktion

När den spanske conquistadoren Francisco de Orellana för 500 år sedan återvände till Europa från Sydamerika kunde han berätta om en civilisation med en rik kultur och ett utbrett nätverk av jordbruk, bevattningssystem, städer och byar. I denna trakt härskade enligt Orellana den mytomspunne indianledaren El Dorado som på spanska betyder den förgyllde.

När spanjorerna efter 80 år återvände fann de inga spår av någon civilisation. Orellana förmodades ha fantiserat ihop sin berättelse och El Dorado blev en legend om ett rike av guld och rikedomar – Eldorado. Långt in på 1900-talet förblev detta den vedertagna sanningen, då forskare konstaterat att den magra jorden i Amazonas knappast kunde ha försörjt en så stor befolkning.

Men de hade fel.

Ganska nyligen har arkeologer hittat stora landområden, sammanlagt motsvarande Frankrikes yta, där den vanligen så magra sandjord som kännetecknar regnskog istället består av meterdjupa svarta jordar, så bördiga att man inte behöver gödsla dem. Den kallas terra preta, eller svart jord, på portugisiska. Omfattningen tyder på att det handlade om många miljoner människor som levde på dessa jordar.

Idag ligger jordarna där som ett minne av en högtstående civilisation som dog ut när de smittades av européernas virussjukdomar. Det var alltså inte så konstigt att kunskapen om terra preta föll i glömska. Men mycket tyder på att den här kunskapen kan få en avgörande betydelse för oss som lever idag och våra efterkommande. Märkligt nog både för vår livsmedelsförsörjning och för det klimathot som utgörs av ökande koldioxidhalteri atmosfären.

Forskarna kan ännu inte fullt ut förklara hur de svarta jordarna skapades, men att träkol hade huvudrollen är uppenbart. Tillförda näringsämnen adsorberades effektivt i kolets porösa struktur och mikroorganismer trivs i jordarna med mycket kol. Man har också sett att det ger ett högt innehåll av mykorrhiza och svampar. Det bidrar till att den vattenhållande kapaciteten ökar och jordarna klarat perioder av torka bättre. Kolet i jorden fungerar dessutom som ett filter som skyddar grundvattnet från föroreningar.

Läs även: Sandström: Klimatjuridik på lågvatten

Idag talas det mycket om klimatkompensering och ofta handlar det om att plantera skog.

EU driver frågan om att begränsa möjligheterna att bränna biomassa och skogsråvara, genom att det inte ska klassas som förnybar resurs. Det försämrar drastiskt Sveriges möjligheter att producera kraftvärme och bedriva rationellt skogsbruk. Den svenska skogen vill EU ska stå orörd för att växa och binda koldioxid. Vilket förvisso fungerar fram till den dagen då virket eller massaveden förmultnar eller brinner upp, men inte längre än så. Men bättre lösningar finns alltså.

På senare år har man upptäckt att våra allt mer eroderade odlingsjordar är en källa till mycket stor andel av koldioxiden i atmosfären. Allt handlar alltså inte om förbränning av fossila bränslen. En klimatkompensation i form av biokol borde därför vara den naturliga lösningen, då det samtidigt är ett extremt effektivt jordförbättringsmedel.

Tillverkningsprocessen kallas pyrolys, eller torrdestillation. Den är välkänd, okomplicerad och billig. Dessutom genererar den värme. En stor del av bränslet i processen utgörs av gaserna från det upphettade organiska materialet. Man kan använda alla former av organiskt, kolbaserat, avfall i processen. Det är när kolet blandats med näringsämnen i form av gödsel, urin, etc, som man kallar det biokol.

Och det är här det händer.

För här uppstår den fina synergieffekten, att samtidigt som man binder koldioxid ur atmosfären, så får man en slutprodukt som gör jordarna bördigare. Jordarna i sin tur ger högre avkastning, som i sin tur ger mer biomassa, som i sin tur ökar bördigheten ytterligare. Det blir ett slags agrar kapitalism, med en ränta-på-räntaeffekt. Inte det sämsta av det man brukar kalla ”världens åttonde underverk” när det kommer till vitala frågor som rör klimat och livsmedelsförsörjning.

Läs även: Krig och klimat i fokus när Sveriges tar över ordförandeskapet i EU

Biokol ligger kvar i jorden under mycket lång tid utan att brytas ner och har visat sig vara så effektivt att man inte längre behöver använda konstgödning. Det i sin tur sparar både pengar, energi och arbete. När lönsamheten sjunker i jordbruket handlar det oftast om att utgifterna blir högre än intäkterna. Att sänka utgifterna är alltså extra intressant i dessa tider när energipriserna rakar i höjden.

Troligen är det ekonomiska skäl som kommer att driva på den omställning som antagligen är en realitet inom några årtionden. Klimatnyttan får man på köpet. Men det är också här en politisk medvetenhet och vilja att agera skulle kunna göra avgörande skillnad för att sprida metoden.

Produktionen av biokol är skalbar och man kan göra sin egen biokol i en plåtburk i braskaminen, lika väl som att den kan tillverkas i stora anläggningar. Ett intressant alternativ är mobila anläggningar. De finns redan och borde vara intressant att utveckla. Biokol kan tillverkas var som helst på jorden där det finns en kolbaserad råvara att utgå ifrån.

Idag utvecklas avancerade anläggningar som filtrerar koldioxid ur luften för slutförvar i avvecklade borrhål, men slutprodukten saknar värde, det handlar bara om att bli av med ett problem, men till höga kostnader och dålig skalbarhet och spridning.

Biokol däremot kan produceras var som helst och kan användas överallt där det finns en växt planterad i jord, från blomkrukan på fönsterbänken och balkonglådan, till det mest storskaliga jordbruk. All jord mår bra av biokol. Här kan man även tänka sig en motsvarande verksamhet i mottagarländer av svenskt bistånd. Sverige kan då betala för tjänsten och produkten kommer respektive land till del.

Det finns anledning att påminna om de 3 000 jordbruk i Nederländerna som ska avvecklas, just på grund av för höga utsläpp av kväve från konstgödning. Med biokol borde de jordbruken kunna leva vidare. Världen behöver mer livsmedelsproduktion, inte mindre.

Det ligger nära till hands att kalla metoden med biokol ekologisk, men det är ett missbrukat begrepp med politiska och ideologiska konnotationer. Jag föredrar att använda begreppet biologisk. Idag vet vi att metoden fungerar, frågan är hur den kan få spridning och skalas upp till en sådan nivå att den börjar göra skillnad i ett globalt perspektiv?

Systemekologen Folke Günther (1946–2022) föreslog att man skulle tillämpa en omvänd koldioxidskatt. Den som tar bort koldioxid ur atmosfären borde få ett motsvarande bidrag som den som betalar koldioxidskatt för utsläppen.

Ett sådant system skulle göra det lönsamt att satsa på mobila enheter som kan användas på plats, i jordbruk och skogsbruk. Utöver en ersättning för arbetet får bonden behålla biokolen och förbättrar sin jord och sin skörd. Det forskas även om nyttan av kol i ströbäddar och i foder och det har visat sig ha effekt för att minska utsläppen av ammoniak och växthusgaser, som metangas, i djurhållningen.

Så vad händer nu i Sverige?

Läs även: Tyska klimataktivister limmade fast sig i fabrik – fick inte hink att kissa i

Frågan om utsläppen av koldioxid är högaktuell. Det är problemet med koldioxid som ligger bakom satsningarna på LKAB:s hybritprojekt, vilket på goda grunder ser ut att ha nått vägs ände. Produktionen av all den energi som krävs för att framställa vätgas, visar sig generera mer koldioxid än den sparar in. Man är alltså tillbaka på ruta ett. Så varför inte sikta in sig på utsläppen av koldioxid i processerna, men kompensera bort dem med produktion av biokol?

I dagarna presenteras dessutom den nya mineralfyndighet i Kiruna som bedöms vara mer värd än den norska oljan. Det handlar alltså om gigantiska belopp som Sverige skulle kunna bygga upp en fond av, motsvarande den norska oljefonden. Detta i en tid när det finns omfattande investeringsbehov i bland annat energiförsörjning, distributionsnät och upprustning av infrastruktur.

Min farhåga är att man villkorar en brytning av den nya fyndigheten av sällsynta jordartsmetaller med att detta måste göras med ”grön teknik” och att man därmed, mot bättre vetande, håller liv i idén om vätgas. Det skulle vara förödande. Vi behöver de här intäkterna till staten. Och vi behöver dem mycket snart.

Konventionell brytning och bearbetning av malm ger utsläpp av koldioxid, det är ett faktum. All användning av fossila energikällor ger utsläpp av koldioxid. Idag är hela den politiska retoriken i klimatfrågan inriktad på att vi ska sänka ökningstakten. Men inte mycket nämns om hur man ska sänka den totala halten i atmosfären.

Här kan Sverige gå före och visa hur det kan göras. Min uppfattning är att det skulle vara oetiskt att inte seriöst undersöka potentialen i metoden med biokol, men jag inser att det i hög grad handlar om kunskap och politisk vilja.

Vi är många som upptäckt biokolens välsignelse när vi odlar för husbehov. Vi ser att det fungerar. Själv tror jag att både biokol och regenerativa odlingsmetoder, den metod där man med utvalda mellangrödor och roterande betesdrift ökar bördigheten och kolet i jorden, kommer att dominera i framtiden.

Kemikaliejordbruket kommer att bli en parentes när fler upptäcker att det finns billigare och effektivare odlingsmetoder. Det är plånboken som styr och klimatnyttan får man på köpet.

Läs även: Hjort: Klimatpaniken på avkylning

Camilla Grepe
Utlandssvensk