Över fyra decenniers politiskt, socialt och religiöst förtryck, tillsammans med en allvarlig fattigdomssituation och växande korruption, är den främsta anledningen till de landsomfattande anti-regimprotester som bröt ut den 16 september i Iran. Mordet på den 22-åriga unga kvinnan, Mahsa Amini, var gnistan som tände krutdurken. Islamiska republikens sedlighetspolis arresterade och misshandlade Mahsa för att hon påstods inte ha täckt sitt hår enligt hijab-lagen. Efter en kort tid i koma avled Mahsa och protester utbröt i Irans alla provinser.

Läs även: Gästkrönika: Regimen i Iran beskriver svenskar som barbariska vikingar i ny dokumentär

Enligt regimens officiella statistik har minst 41 personer dödats under protesterna hittills. Den Oslobaserade människorättsgruppen Iran Human Rights rapporterar om minst 54 döda. Två insatta oberoende källor som jag själv har varit i kontakt med under söndagen berättade om över 100 döda. Därtill har tusentals skadats och arresterats, och regimens underrättelsetjänster jobbar aktivt med att identifiera demonstranterna. Således väntas fler arresteringar, mer tortyr och ett fortsatt dödande.

Underrättelseministeriet, VAJA, har i ett sms till Irans befolkning hotat med att dra demonstranterna inför rätta. Nyligen har även regimens president, Ebrahim Raisi, uttalat ett löfte om att demonstranterna kommer att ”bemötas strängt”. Den islamiska regimen skyr inga medel för att slå ned uppror i syfte att konsolidera sin maktposition. Det bevittnade vi även under protesterna i Iran 2019 där regimens säkerhetsstyrkor mördade över 1500 demonstranter.

Utöver regimens brutala dödande och massarresteringar av demonstranterna har regimen också stängt ner Internet i landet. Genom nedstängning av Internet stoppar regimen spridning av bilder och filmer från protesterna och säkerhetsstyrkornas våld mot demonstranterna. Regimen försvårar också koordination och organisering av protesterna.

Islamiska regimen har under decennier, med hjälp av olovlig underrättelseverksamhet och terror, sått rädsla och misstro bland exiliranierna, vilket försvårar exiliraniernas stöd till folket i Iran. Den islamiska regimen har minst 16 aktiva underrättelsetjänster vilka inte sällan använder regimens ambassader som bas för sina operationer. Dessutom har flera regimagenter, med diplomatiska posteringar, arresterats i EU för flyktingspionage och/eller förberedelse för attack mot oppositionsgrupper.

Under de pågående protesterna står det iranska folket tämligen ensamma i sin kamp för frihet. Samtidigt som regimens säkerhetsstyrkor brutalt misshandlar och mördar demonstranterna kommer omvärlden endast med ihåliga uttalanden. EU observerar protesterna passivt och Sveriges utrikesminister Ann Linde twittrade nyligen att Sverige står ”bestämt bakom kvinnorna och människorna i Iran”. Linde och hennes EU-kollegor fördömer också våldet, men större reaktioner än så har det hittills inte blivit.

EU visar ingen vilja att stå upp för mänskliga rättigheter i Iran för att inte äventyra sin framtida handelsrelation med ayatollorna. Detta trots att regimen samarbetar med Ryssland i kriget mot Ukraina.

EU arbetar tvärtom hårt med att få till stånd ett avtal mellan regimen och USA för att sanktionerna mot regimen ska lyftas. Flera av EU:s utrikesministrar, däribland Ann Linde, träffade därför Islamiska republikens utrikesminister i New York under öppnandet av FN:s generalförsamling förra veckan. Även Frankrikes president Emmanuel Macron träffade islamiska regimens president, Ebrahim Raisi, i New York.

Läs även: Dödstalen i Iran stiger – oberoende myndigheter rapporterar

EU argumenterar för att handeln med regimen kommer att hålla ayatollorna borta från kärnvapen, något som emellertid är omöjligt att garantera. Den islamiska regimen initierade nämligen sitt hemliga kärnprogram under den tid då relationen med EU var god och då EU var regimens främsta handelspartner. Vidare kontrollerar islamiska regimen den iranska ekonomin till fullo vilket medför att handel med Iran enbart gynnar den islamiska regimen.

Regimen använder landets resurser för att finansiera sina säkerhetsapparater som är verksamma såväl inom som utanför landets gränser. All handel med den islamiska regimen har endast lett till att regimens makt cementerats. Den ökade handeln med Iran har alltså inte bidragit till eller främjat demokrati och öppenhet.

Oavsett EU:s och omvärldens ställningstagande (eller brist på ett sådant) fortsätter det iranska folkets kamp för frihet. Dödandet av fredliga demonstranter visar att regimen inte är mottaglig för dialog. Även regimens stöd till diktaturer och terrorister utanför Irans gränser visar på detta. EU måste därför ta fram en konkret handlingsplan för hur den ska agera mot den islamiska regimen och dess våld mot demonstranterna. Det är av stor vikt att detta sker snarast, särskilt när det finns ett konkret och uttalat hot mot oppositionella som arresterats i protesterna. Allt annat kommer tolkas som feghet och opportunistism, något som i framtiden kommer påverka EU:s inflytande i Iran och omvärlden negativt.

En sådan handlingsplan måste inkludera följande punkter:

• En översyn av nuvarande handelsrelationer med islamiska regimen och ett stegvis införande av ytterligare sanktioner mot regimen.
• Införande av sanktioner mot regimens polisstyrkor, inklusive sedlighetspolisen. I likhet med styrkor från revolutionsgardet och Basij-milisen riktar även polisstyrkorna sina vapen mot demonstranterna och skjuter fritt mot dem.
• En översyn av all form av politiska, sociala och kulturella samarbeten med islamiska regimen. Dessa samarbeten måste upphöra eller åtminstone minimeras.
• Nedstängning av regimens ambassader och kulturella centra då regimen utnyttjar dessa institutioner för spionage och terrorkommandon.
• En översyn av möjligheten att ge den iranska befolkningen tillträde till Internet eller annan kommunikationskanal i samband med att Internet stängs av i Iran.
• Frysning av investeringar som regimen, eller personer kopplade till regimeliten, har gjort inom unionen. Detsamma bör gälla för bankkonton och övriga medel som regimen eller nämnda personer innehar inom unionen.
• Återkallande av EU-medborgarskap för de iranier som stöttar regimen i Iran samt ett omedelbart återvändande tillbaka till Iran för dessa. Den övervägande majoriteten innehar redan ett iranskt medborgarskap, varför ett återkallande av EU-medborgarskapet och ett återvändande till Iran bör inte medföra några bekymmer.

Arvin Khoshnood
Statsvetare och samhällsgeograf som forskar om Irans utrikes- och säkerhetspolitik.

Läs även: DEBATT: Inga drastiska förändringar när Irans nye president installeras