Vem vill skaffa barn som kan bli omhändertagna på rättsosäkra grunder? Sverige behöver fler barn – men inte fler barn i samhällsvård.

Socialtjänstens uppdrag är bland annat att skydda de barn som redan finns. Men i fall efter fall visar det sig att socialtjänsten, istället för att skydda barnen, blir en förövare genom att tvångsomhänderta barn på godtyckliga grunder och låta dem tvångsvårdas under flera år. Denna vård liknar i praktiken mer förvaring än omsorg. Vårdplaner och genomförandeplaner upprättas inte ens alltid under den första tiden barnet är placerat.

Det går knappt att komma ur systemet. Politiker utan krav på sakkunskap fattar de formella besluten, och socialsekreteraren som i praktiken tar besluten ställs nästan aldrig till svars. Allt sker under sekretess.

SE ÄVEN: DEBATT: Vad gör vi när våra egna myndigheter blir systemhotande?

Placeringar i samhällsvård har visat sig vara problematiska och bör därför vara den sista lösningen – inte det första alternativet. Under det senaste året har medier rapporterat om barn som omhändertagits på lösa grunder – och när dessa grunder visat sig vara felaktiga har socialtjänsten inte ändrat sig. Det blir allt tydligare att en kultur har vuxit fram där makten korrumperar, och där beslutsfattare tror att deras makt står i proportion till hur rätt de har.

En av de gemensamma nämnarna för utsatta barn är frånvarande föräldrar. Det kan bero på sociala problem, separation eller ansvarslöshet. Men det borde aldrig bero på att samhället avskiljer barn från sina föräldrar på rättsosäkra grunder. Att läsa en utredning från socialtjänsten påminner ofta om en lågstadieuppsats: osammanhängande, sakfel, bristande objektivitet, partiskhet och vinklade slutsatser. Dessa slutsatser leder fram till beslut i nämnden, som sedan legitimerar sig själva genom att underställa sina beslut till förvaltningsrätten, som förväntar sig att socialtjänsten utrett frågan enligt lagens krav och fastställer beslutet.

Alla ärenden blir inte fel. Men arbetsmetodiken och kulturen som råder gör att det är rena lotteriet för enskilda ärenden hur det ska gå. Socialsekreterare vågar inte berätta vad de arbetar med i privata sammanhang av rädsla för att dömas, men i själva verket verkar ingen yrkesgrupp döma andra människor hårdare än just socionomer.

Den anmärkningsvärt låga efterlevnaden av lagstiftningen saknar motstycke inom myndighetssverige.

SE ÄVEN: Elsa får inte komma hem | Del 1/3 10 december 2025 - Kaliber | Sveriges Radio

Det krävs en helt ny struktur för att barns rättigheter ska tas tillvara, och den myndighetsaktivism som tillåtits frodas under lång tid behöver rensas bort. Barns rättigheter ska vara kompromisslösa – oavsett vilken kommun eller handläggare ett barn får, ska barnets rättigheter garanteras.

I ärenden där barn tvångsomhändertas i en kommun kan samma förälder ha sitt barn hemma på heltid efter att ha flyttat till en annan kommun. Förvirringen blir total. När begränsningen av umgänget är så hård att en förälder i praktiken lägger mer tid på att borsta tänderna än att träffa sitt barn, är det inte konstigt att psykisk ohälsa ökar.

Föräldrar som har skilts från sina barn på rättsosäkra grunder blir arga som tjuren Ferdinand. Män och kvinnor som aldrig tidigare har stått utanför en myndighetsbyggnad och skrikit, eller spridit information på nätet, börjar plötsligt göra just det. Innan socialtjänsten ingrep satt dessa föräldrar stilla och doftade på blommorna under korkeken.

Regeringens satsning på att motverka psykisk ohälsa bör därför omfatta att medborgare och deras ärenden hos socialtjänsten hanteras på ett rättssäkert sätt. Inga beslut om tvångsvård ska fattas på lösa grunder, och socialtjänsten måste upphöra med sin bristande insikt om att man alltid tror att man gör rätt.

Bilder och berättelser om hur barn behandlas på TikTok bidrar till ökad psykisk ohälsa bland barn.

Regeringen behöver tillsätta en myndighetsföreträdare med uppdrag att utbilda och vägleda socialtjänsten i rättssäker handläggning, proportionalitet och tydlig kommunikation med berörda familjer. Det räcker inte med att socialtjänstministern kräver att socialtjänsterna börjar följa den nya socialtjänstlagen. Alla följde inte ens den gamla lagstiftningen.

Svenska Institutet har fått i uppdrag att, genom kommunikatörer, bygga bilden av Sverige utomlands som en nation med stor respekt för mänskliga rättigheter. Den budgeten borde i stället användas till att rätta till de allvarliga brister som finns inom svensk socialtjänst. Först då kan bilden av Sverige byggas inifrån – och hålla även utåt.

Anders Karlsson

Föräldrarättsbyrån – för fler närvarande föräldrar i barns liv

Medlem i VBU, Barnens Rätt och PASG Nordic