
Den 4 juli samlades iranier framför amerikanska ambassader runt om i världen på uppmaning av kronprins Reza Pahlavi. Budskapet var tydligt: väst måste stödja det iranska folket – inte förhandla med den islamiska republiken, skriver Leila Yazdani.
Den 4 juli är förknippad med USA:s självständighetsförklaring och de ideal som har format den moderna demokratin – frihet, självbestämmande och motstånd mot förtryck. I år fick dagen också en särskild betydelse för många iranier runt om i världen. På uppmaning av kronprins Reza Pahlavi samlades iranier framför amerikanska ambassader i flertal länder. Syftet var att framföra ett tydligt budskap till den amerikanska administrationen och till omvärlden: förhandla inte med den islamiska republiken – stå på det iranska folkets sida.
Under mer än fyra decennier har den islamiska republiken utsatt sin egen befolkning för omfattande förtryck, kränkt grundläggande mänskliga rättigheter och bidragit till instabilitet i Mellanöstern genom sitt stöd till militanta grupper. Erfarenheten visar att diplomatiska överenskommelser inte har lett till ökad frihet för iranierna. Tvärtom har de alltför ofta gett regimen tid, resurser och politiskt handlingsutrymmen.
Därför var budskapet den 4 juli lika enkelt som tydligt: världens demokratier måste göra skillnad mellan den islamiska republiken och det iranska folket. Att stödja det iranska folkets frihetssträvan är inte bara en moralisk skyldighet, utan också en investering i framtida stabilitet och säkerhet i Mellanöstern, som i sin tur påverkar hela världen.
Det mest hoppfulla med årets manifestationer var den nationella samling som kunde ses bland många iranier i exil. Människor med olika politiska bakgrunder och erfarenheter samlades under Irans nationella flagga kring ett gemensamt mål: att avsluta den islamiska republikens styre och skapa förutsättningar för ett fritt, demokratiskt och sekulärt Iran. När människor med skilda uppfattningar kan enas kring demokrati, rättsstatens principer och nationell sammanhållning skickar det en viktig signal till omvärlden. De visar att det finns ett alternativ till dagens regim och att många iranier ser en demokratisk framtid som möjlig.
Den 4 juli blev därför mer än en amerikansk nationaldag. Den blev en internationell manifestation för det iranska folkets frihet. Budskapet till Washington, Bryssel och andra demokratiska huvudstäder var tydligt: Irans framtid bör inte avgöras genom nya kompromisser med den islamiska republiken, utan genom stöd till det iranska folkets legitima rätt att själva forma sitt lands framtid.
Det är dags att världens demokratier lyssnar på det budskap som tusentals iranier förmedlade den 4 juli. Fred, stabilitet och långsiktig säkerhet i regionen förutsätter ett fritt Iran – inte ett fortsatt bevarande av den nuvarande regimen.