Det har blossat upp en debatt om män som självcensurerar om sina politiska åsikter och kvinnor som luftar dem varhelst de går. Men politik är inte allt här i livet – barn är viktiga, kärlek är viktigt, och valet avgörs vid valurnorna, inte i sovrummet, skriver Daniel Claesson.
Det har uppstått en livlig diskussion om att många män döljer sina politiska åsikter för sina partner. En forskningsstudie som Ivar Arpi återger visar att det framför allt bland M-, KD- och SD-röstande män är många som inte vill avslöja hur de röstar.
Samtidigt är kvinnorna, som i högre utsträckning röstar vänster, inte alls lika tysta om sina politiska sympatier.
Reaktionerna på detta har följt två linjer: En del är hånfulla och betraktar dessa män som tragiska individer. De är fega och låter sig tryckas ner av sina partner, de borde i stället stå upp för sina åsikter.
Andra ser det som ett bevis på att moderna kvinnor är otrevliga och allmänt hemska individer. De låter inte ens sin partner ha en egen uppfattning om politik och det är orsaken till att männen tvingas censurera sig själva.
Båda dessa påståenden missar en grundläggande sak: Politik kan aldrig vara viktigare än nära relationer.
Läs även: DEBATT: Miljömasochism med lidande som mål och utan safewords
I en intensiv valrörelse kan det naturligtvis upplevas som att ingenting är viktigare just nu. Men så är det inte. Att offra en kärleksrelation, kanske till och med skapa splittring för gemensamma barn, är ett pris som ingen politisk öppenhet kan vara värd. Tråkigt, men tillvaron är sällan perfekt.
Att ljuga om sitt partival är därför en klok lösning. Vare sig det är i form av ett aktivt ljugande om ett rödgrönt stöd, eller ett mer passivt – genom att undvika prata politik överhuvudtaget – så är det bättre än att styvnackat vädra sina åsikter. Demokratin kan utövas vid valurnan, den behöver inte tas med in i sovrummet.
Männens hantering av dagens politiska debattklimat är med andra ord varken ett tecken på feghet eller något tragiskt, utan snarare ett moget beslut. Inte heller ska kvinnor lastas för att de gärna pratar om politik, det vore absurt begränsande.
Läs även: Sandström: Litteraturen kan hjälpa oss att förstå årets valrörelse
Däremot borde vi andra, vi som inte sitter i motsvarande dilemma, vara lite mer ödmjuka. Det är fel att ta en studie som denna till intäkt för att håna och peka finger. Att hålla tyst fyller ibland en viktig funktion.
Daniel Claesson
Liberal debattör
