Expressens reporter Alicia Heimersson har sannerligen inte legat på latsidan under nyårshelgen, tvärtom. På nyårsdagen, 1 januari 2025, så slår Expressen upp nyheten stort. Rubriker och ingress av följande slag: ”Här är området där X har befunnit sig”, ”Ett hus där X befunnit sig”, och ”Xs gömställe utomlands”

Rubriker finns, bilder på en stängd ytterdörr finns, uppbyggnad av en uppenbarligen farlig brottsling finns. Han är ju ändå en internationellt efterlyst, så alla förutsättningar för klick finns.

De är den misstänkte gärningsmannen hack i häl. En modig journalist beger sig ut i Dublins förorter.

På jakt.

Jakt på vad egentligen?

Gäller det de efterlysta Ismail ”Jordgubben” Abdo eller Rawa ”Kurdiska räven” Maijid? De som har gäckat svensk polis och svenska myndigheter under många år? De som misstänks ligga bakom många av de sprängningar, mord och utnyttjanden av minderåriga som förekommit i alltför många rättegångar under de senaste åren. Häktade i sin frånvaro för sådant som grovt narkotikabrott, medhjälp till mord, anstiftan till mord, och så vidare.

Har Alicia Heimersson nu äntligen haft lyckan och knackat på rätt dörr vid rätt tillfälle en sömnig nyårsdag i Dublins förorter, och samtidigt lyckats ta en bild på inte bara området, utan även en ytterdörr?

Spänningen är så olidlig så att det slås upp stort på Expressens förstasida klockan 21:05, för att uppdateras samma kväll 22:15.

Men tyvärr så handlar inte reporterns scoop om Kurdiska räven eller Jordgubben, och inte heller eller om deras anhöriga, ett erkännande, eller en bostadsort. Det är inte ens deras ytterdörr.

Besvikelsen växer.

Det handlar inte heller om en intervju med dessa framträdande personers föräldrar, inte heller med föräldrarna till den unge man som misstänks för att skjutit ihjäl Mikael i Skärholmen. Ett av årets mest omtalade och brutala brott. Ingenting om att förstå dessa personers sorg, förklaringar, vanmakt, oro inför rättegången, ensamhet.

Istället handlar det om 32 köp av sexuella tjänster under åren 2023-2024 av en i Sverige känd man, Dermot Clemenger.

Det var hans föräldrar och släktingar som eftersöktes en nyårsdag i en förort till Dublin av Expressens reporter.

Tar man sig tid att läsa polisens förundersökningsprotokoll så framgår två saker tydligt:

1. Dermot Clemenger erkänner brott. Det framgår även att hans köp av sexuella tjänster pågått under en längre tid. Polisens förundersökning går tillbaka till åren 2021–2022. Detta är dock preskriberat.

2. Ingenstans i polisens utredning framgår det att något annat brott har förekommit i samband med sexköpen. Exempelvis hot om våld, våld, våldtäkt och så vidare. Motsatsen framgår istället – han erkänner brott samt uttrycker ånger och självrannsakan.

Jag skulle inte ha något emot kvällspressens metoder om de vore konsekventa. Jag förstår beslutet att rapportera om sexköpen då det kan ligga i allmänhetens intresse eftersom Dermot Clemenger är en känd person som har figurerat i nöjesliv och stora produktioner.

Det jag inte kan förstå är proportionaliteten.

Jag har inte heller någon uppfattning om huruvida sexköp skall vara lagliga eller ej.

Det jag, däremot, kan konstatera är att sexköp är lagligt i ett flertal av EU:s medlemsländer.

Det finns en mängd mordmisstänkta i Sverige där liknande rapportering från Expressen ej förekommit, vilket inkluderar mord där ”kändisar” på något sätt har varit inblandade.

Vidare så kan man fråga sig om samma engagemang för att hitta brottsmisstänkta företagits när det exempelvis gällt Jordgubben eller Kurdiska räven?

Även detta har högt allmänintresse.

Har Alicia Heimersson eller andra av Expressens journalister skickats på modiga reportage till Tehran, Kurdistan, Irak eller Istanbul för att söka efter internationellt efterlysta personer eller deras släktingar? Besökt förorter, frågat grannar och fotograferat ytterdörrar.

Jag förutsätter att alla journalister som läst polisens förundersökningsprotokoll kan hålla med om att det är en människa med ett självskadebeteende, ångest och förnekelse som träder fram.

Hur kommer Expressen att rapportera om det visar sig att inte bara Dermot Clemenger själv utan även hans barn tagit skada av rapporteringen? Alternativt att den förvärrat deras situation?

Hur mycket är då ett klick värt? Vad kostar det? Ett förlåt och ett ”vi såg det inte komma”?

Kristina Backman