De som lyckas få sitt medborgarskap firas med pompa och ståt under stora, av myndigheterna arrangerade sammankomster och familjerna firar med egna storslagna fester. I USA är ett beviljat medborgarskap, både från myndigheter och på det personliga planet, en milstolpe i livet.

I Sverige ser det rätt annorlunda ut. Politiker idag gör gärna medborgarskapet till en valfråga. Tidigare tog det allt från 4 år i Sverige för att beviljas medborgarskap till att politiker idag vill förlänga till 10 år.

För individen och svenska myndigheterna känns ändå medborgarskapet bara som en parentes. Ett fåtal kommuner firar i god populistisk anda om gemenskap, varje år med en mindre ceremoni de som fått medborgarskap under året.

När min utlandsfödde som för några år sedan, efter mycket byråkratiskt krångel, fick sitt svenska medborgarskap meddelades detta endast vi brev med ett A4-ark försett med svenska flaggan och och texten ”BEVIS om svenskt medborgarskap”, namn och födelsedatum.

”Beviset” var undertecknat av Migrationsverket och två handläggares namn – man orkade inte ens skriva sina signaturer ovanför namnen.

Handläggandet och informationen visar tydligt på hur lite värde politiker och Migrationsmyndigheten sätter på ett beslut som för många invandrare borde vara en stor händelse och ett bevis på möjligheten till ett värdigt liv i Sverige.

Om svenskt medborgarskap någonsin ska få det värde och för individen möjliga potential så måste myndigheter, kommuner och framför allt Migrationsmyndigheten efter USAs modell ställa uttalat hårda krav på medborgarskap och därmed också bättre värdera och fira ett beviljat medborgarskap.

Leif Kullberg, debattör.