USA:s och Israels anfall mot Iran kan te sig plötsligt och omotiverat, och stora delar av svensk media väljer den bilden. Men konflikten går långt tillbaka, och mullornas kärnvapenplaner måste stoppas. Detta skriver Tobias Goldman.
I svensk massmedia och bland politiker och tyckare i allmänhet har Israel och USA:s attacker mot Irans regim målats ut som en aggressiv krigshandling som eskalerar konflikterna i Mellanöstern. Hittills har cirka 6 000 människor dött i Iran sedan anfallen började. De flesta dödsoffren är knutna till regimen. Målen för anfallen mot Iran har dock aldrig varit något annat än att försvaga Irans totalitära regim och dess hantlangare (det statliga terrororganet IRGC), och dess kärnvapenprogram som IAEA redan har fastslagit inte har fredliga och civila syften. (Detta var redan innan FN-inspektörerna bannlystes från landet för åtta månader sedan).
På bara två dagar mördades cirka 36 500 människor av Irans egen regim (Iran International News och Times från läckta IRGC-källor) under protesterna mot landets islamistiska och totalitära styre. Det rörde sig om en folklig protest som ledde till massmord av dissidenter och demonstranter.
Irans regim har plågat sin egen befolkning och Mellanöstern, och i viss mån världen i övrigt, sedan den tog makten 1979. Mullornas regim ligger bakom de krig vi ser mellan Israel å ena sidan och Hamas, Hizbollah, Huthierna och islamistiska grupper i Irak å andra sidan.
I alltför många år har omvärlden stått passiv gentemot den repression och den terrorism som härrör från den islamiska republiken i Iran.
Israel och USA är dock inte passiva utan stödjer de politiska dissidenterna i Iran som vill ha frihet och fred. Även om ett regimbyte inte åstadkoms genom de flyganfall som vi har sett sedan den 28 februari så syftar attackerna mot mullornas regim till att kraftigt försvaga den sistnämnda.
Israel och Iran hade bra relationer före den islamistiska revolutionen år 1979, under Mohammad Reza Pahlavis styre. Den störtade Shahen förutspådde att hans störtande skulle leda till ett osäkrare och mindre fredligt Mellanöstern, något som visade sig vara sant. Han störtades av en koalition mellan kommunister och islamister, en koalition som än idag motarbetar Israel och USA.
I Aktuellt (4 mars 2026) bjöd man in tre röster att kommentera anfallen mot den islamiska republiken: Carl Bildt, Bitte Hammargren och Rouzbeh Parsi. De två förstnämnda är starkt Israel-kritiska medan den tredje har starka kopplingar till den islamiska diktaturen i Iran. Sedan så visar man ett klipp av den högerextrema journalisten Tucker Carlson som skyller kriget på ”kristna sionister”. Samma Tucker Carlson har gett röst åt nynazister som Nick Fuentes och Daryl Cooper i USA. Detta är bilden av den svenska analysen av kriget mellan demokratierna USA och Israel och den terroristiska och antisemitiska regimen i Iran.
Israel bombade på eget bevåg Saddam Husseins kärnreaktor Osirak 1981. Landet blev såklart fördömt av stora delar av världssamfundet då det begav sig, inklusive USA. Mer än tjugo år senare var nog många ganska tacksamma att Irak under Saddam Hussein inte hade dessa kärnvapen när USA invaderade och befriade landet från hans diktatur. Det hade kunnat sluta illa. Samma uppdrag har Israel och USA åtagit sig denna gång, att förhindra en totalitär regim från att skaffa massförstörelsevapen.
Istället för att fördöma frihetens krafter i USA och Israel borde Sverige gå i bräschen och rätta till en historisk oförrätt och avbryta alla diplomatiska kontakter med den islamistiska diktaturen i Iran och istället erkänna en mer frihetligt sinnad övergångsregering ledd av kronprinsen Reza Pahlavi, son till den störtade kungen Mohammed Reza Pahlavi.
Tobias Goldman
Lärare och skribent
