Säkerhetspolisen varnar för att Iran fortsätter att rekrytera unga personer med gängkopplingar för att slå mot mål i Sverige. Det borde vara en politisk chock.

En främmande diktatur misstänks använda unga kriminella i Sverige som verktyg för sina egna mål. Det är inte bara ett hot mot enskilda grupper. Det är ett angrepp på svensk suveränitet.

Islamiska regimen är inte en vanlig stat. Det är en regim som bygger sin makt på rädsla, fängslanden, tortyr och avrättningar. Den slår ner kvinnor som kräver frihet, fängslar oppositionella och hotar familjer till regimkritiker.

Nu exporteras samma rädsla till Sverige.

Exiliranier har varnat länge. Regimkritiker har berättat om kartläggning, hot, påtryckningar och oro för anhöriga i Iran. Ett brev från Irans ambassad kan för en utomstående se ut som en formalitet. För en regimkritisk exiliranier kan det betyda något helt annat: vi ser dig, vi vet var du finns, tro inte att du är utom räckhåll.

Det är så diktaturer arbetar. De behöver inte alltid använda öppet våld. Ibland räcker det med signaler, kontakter, dokument och tyst press. Syftet är alltid detsamma: att få människor att tiga.

När en människa i Göteborg, Stockholm eller Malmö inte vågar kritisera Islamiska republiken av rädsla för konsekvenser, då har diktaturen redan vunnit mark i Sverige.

När Säpo dessutom varnar för att den islamiska regimen använder kriminella nätverk här, då räcker det inte längre att tala om ”påverkansförsök”. Detta är statligt understödd terrorlogik.

Sverige måste sluta behandla den iranska regimen som en obekväm men normal motpart. Islamiska republiken ser hot, våld och utpressning som politiska verktyg. Regimen respekterar inte människoliv i Iran. Varför skulle den respektera svensk lag, svensk demokrati eller svenska gränser?

Detta handlar inte om iranier mot svenskar. Det handlar inte om religion eller partipolitik. Det handlar om demokrati mot diktatur.

När Iran hotar exiliranier i Sverige hotas också Sveriges yttrandefrihet. När regimen försöker tysta oppositionella på svensk mark hotas den svenska rättsstaten. När en främmande diktatur använder svenska kriminella miljöer som verktyg hotas svenska medborgare och svenska bostadsområden.

Regeringen måste agera hårdare. Irans ambassadör bör kallas upp. Regimens diplomatiska närvaro och nätverk i Sverige måste granskas skarpare. Personer som kartlägger, hotar eller hjälper regimen på svensk mark ska utredas, lagföras och vid behov utvisas.

Säkerheten för exiliranier, judiska mål, journalister och andra utsatta grupper måste stärkas. Svenska myndigheter måste också ta exiliraniernas vittnesmål på större allvar. De som har flytt från Islamiska republiken känner igen regimens metoder långt innan de blir rubriker i svenska medier.

Naivitet är inte längre ett alternativ.

Varje svag reaktion från Sverige läses av regimen som tillåtelse. Varje diplomatisk försiktighet blir en signal om att Sverige går att pressa. Varje utebliven konsekvens gör nästa steg lättare.

Iran testar Sveriges gränser. Frågan är om Sverige tänker försvara dem.

Sverige måste stå med kvinnorna som trotsade tvånget, med demonstranterna som sköts på gatorna, med fångarna som väntar på dödsdomar och med exiliranierna som vägrar vara tysta.

Men framför allt måste Sverige stå med sig självt.

För när Islamiska republiken försöker tysta människor här, då är det inte bara exiliraniernas röster regimen vill åt.

Det är friheten i Sverige.

Amir Nakhaei, exiliranier