Kyrkan har inte samma uppdrag som staten. Och staten har inte samma uppdrag som kyrkan. Som kristen, teolog och riksdagspolitiker menar jag att en reglerad migrationspolitik för mig är liktydigt med att ta ett kristet samhällsansvar.

Man ska akta sig för att blanda samman församlingens uppgifter med statens. Om vi ska ha en generös migrationspolitik, vilket uppenbarligen biskop Andreas Holmberg och Joel Halldorf vill, som inte låter sig begränsas av vår integrationsförmåga, hur hanterar vi exempelvis den väldokumenterade bristen på boende? I klartext: var ska de bo? Hur hanterar vi den höga arbetslösheten bland de utrikes födda? Av 100 vuxna som kom från Mellanöstern år 2000 hade endast 50 egen försörjning efter 20 år. Biskopen och Halldorf är svaret skyldiga.

Holmgren: När kyrkan gör politik – men vägrar ta ansvar för konsekvenserna

De glömmer också lätt hur principer utan känsla för verkligheten snabbt kan skapa kriser. När Sverige hade som störst flyktinginvandring runt 2015 klarade vi inte längre rent fysiskt att härbärgera de människor som kom – i alla fall inte utan att bryta mot de lagar och regler som ska garantera ett värdigt och fungerande mottagande.

Kommuner blev plötsligt tvungna att fråga sig hur de skulle kunna hitta nya förskollärare och bygga nya avdelningar. Samtidigt hade vi flera kommuner i Sverige där var fjärde skolelev var nyanländ och generellt har var fjärde elev i skolan utländsk bakgrund. För att ta några praktiska exempel, som politiken var och är tvungen att hantera.

För att det ska finnas någon trovärdighet hos exempelvis Holmberg och Halldorf är det för mig helt avgörande att de också har svar på i alla fall några av de negativa effekter som migration har fått på samhällsområden som kriminalitet, arbetsmarknad, försäkringssystem, bostadsmarknad och skola.

En fråga som pockar på ett tydligt svar från dessa profiler är: vill de ha en reglerad eller oreglerad invandring? Det finns 122 miljoner flyktingar idag. Om de vill ha en reglerad invandring, vilket alla partier i Sveriges riksdag vill ha, på vilken grund ska en person då få stanna? Vi kristdemokrater har sagt att det är skyddsskäl som ska avgöra, det är även det mest rättssäkra. Vilken grund vill kritikerna se, och på vilket sätt blir det rättssäkert och långsiktigt hållbart?

SE ÄVEN: Fornäs: Svenska kyrkan är socialdemokrati i Guds namn

En majoritet av svenskarna vill ha en kontrollerad och lägre asylinvandring än tidigare. Det har Tidöpartierna levererat på. Det har inte med främlingsfientlighet eller brist på generositet att göra. Den entydiga bild jag får är: vi kan inte ta ett sådant ansvar som innebär att vi inte förmår att hjälpa de människor som redan finns här i Sverige. Enkelt uttryck: det finns ett samhällskontrakt som måste hedras mellan alla de som redan bor i Sverige och som bidrar till samhällsgemenskapen. De som vill se ett Sverige som de kan lita på när de är i behov av hjälp och stöd.

Och jag håller med. Det är inte bara ”främlingen” som behöver vårt stöd. Även änkan, den faderlöse, och därtill en rad andra grupper som inte nämns i bibelsammanhang, har intressen vi också behöver ta hänsyn till. Vi kan inte välja ut en grupp och glömma andra.

SE ÄVEN: DEBATT: Religiöst krypskytte mot KD

Lösningen är absolut inte att Sverige öppnar sina gränser. Då upphör våra välfärdssystem att fungera och varken de fattiga, sjuka eller arbetslösa kommer att få den hjälp de behöver. Lösningen måste vara att människor inte behöver bli flyktingar och migranter. Det förutsätter trygghet, matförsörjning och utbildning i hemländerna, samhällsförändringar som kan skapa nödvändig framtidstro.

Det finns alltså ingen ”kristen migrationspolitik” som vara sig Bibeln, tradition eller praxis ger ovillkorligt stöd till. Migrationspolitiken är en fråga för den så kallade praktiska visdomen, och innebär att olika principer inom den kristna etiken måste vägas mot varandra – i detta fall av politiker. Flera politiker kan alltså, vägledda av samma principer, hamna i olika sakpolitiska ställningstaganden. Det gör inte den ena eller den andra till en sämre kristen – eller för den delen, politiker.

De som tycker att det finns en glasklar linje får gärna då svara på de frågor jag ställer här. En ensidig kritik, där man ”duckar” för helheten och alla de målkonflikter som finns, reduceras annars till fina tankar som ekar tomt där förlängd medieexponering trumfar seriösa samtal. Kristdemokraterna bygger mycket riktigt sin politik på kristna värderingar där vi aldrig väjer för att hantera målkonflikter och just därför tar vi samhällsansvar.

Hans Eklind

Riksdagsledamot och vice gruppledare, Kristdemokraterna