Helgens partiledardebatt i Agenda visade det som Tidö-sidan i svensk politik har påpekat många gånger: den rödgröna röran kan inte ens komma överens om något så basalt som att underlätta för svenska familjers hushållsekonomi.

När det blev omröstning om bränsleskatten skulle sänkas, röstade Miljöpartiet och Vänsterpartiet rött. Det är klara besked till Sveriges befolkning, man är inte beredd att stötta hushållen i ekonomiskt svåra tider. Tidö-sidan var däremot överens och röstade grönt för att sänka skatten på bränsle, något de lovade innan valet och som de nu, i regeringsställning, genomfört i flera etapper.

Det var dock inte den enda frågan Magdalena Anderssons sida av politiken inte kunde komma överens om. Frågan som ställdes därefter var följande: “Bör regeringens planer på ny kärnkraft fullföljas?”. Nooshi Dadgostar röstade gult, Elisabeth Thand Ringqvist röstade rött – och det gjorde även kärnkraftens största motståndare, Miljöpartiets Amanda Lind. Socialdemokraterna röstade som sedvanligt med Tidö-sidan.

Förhoppningsvis visade dessa omröstningar för svenska folket att det finns två sidor i svensk politik: en sida av politiken – den rödgröna röran som inte kan komma överens, och lag Tidö, som lagt en ny gemensam kurs för Sverige och kan få saker gjorda.

Dessa frågor är två fundament för samhällsbygget i vårt land. Ebba Busch redogjorde, med den lilla talartid hon fick under energidebatten, att under denna mandatperiod har hennes departement säkrat en ökad produktionskapacitet i elsystemet med 7 000 megawatt. Men det är inte det enda som har ökat, det har nämligen även effektbalansen gjort, vilket innebär att Sverige kan producera mer el oavsett om vinden inte blåser eller solen inte skiner.

Detta är viktiga steg för mer stabila och låga elpriser och möjliggör en hållbar elektrifiering av samhället. Men det är inte tillräckligt. Sverige kommer behöva både producera mer el och öka effekten i elsystemet ytterligare. För att säkerställa detta behöver vi mer kärnkraft – och inte partier som vill stänga ner befintlig kärnkraft och stoppa pågående projekt för ny kärnkraft. Politiken får inte återigen leka hela havet stormar med svensk energipolitik.

Bränslepriserna, som också var föremål för omröstning, visade att Miljöpartiet och Vänsterpartiet – som utgör en betydande del av vänsterns potentiella regeringsunderlag – är beredda att dela ut ett kraftigt slag mot svenska folkets plånböcker. När Kristdemokraterna började driva frågan om sänkta priser vid pump fick vi möta påståenden från de rödgröna att det skulle vara “kulturkrig” eller att det aldrig skulle fungera i praktiken. Verkligheten har motbevisat båda påståenden.

För det första är det fullt möjligt att genom politiska beslut sänka priset vid pump, för det andra är det otroligt nonchalant att behandla frågan om bränslepriser som någon form av kulturkrig. Det handlar om verkliga människor vars ekonomi och ekonomiska trygghet påverkas påtagligt av höga bränslepriser.

Ebba Busch och Kristdemokraterna var först ut med att föreslå ny kärnkraft i Sverige, vi var tidigt ute med att ge oss på de stigande bränslepriserna och vi är en garant för Tidö-sidans regeringsunderlag. Vi har visat gång på gång, att vi är en murbräcka i svensk politik och att på riktigt kunna gå från ord till handling i avgörande frågor för Sverige.

Den rödgröna sidan innebär en röst på kaos och en återgång till naivitet i svensk politik. En röst på Kristdemokraterna är en röst på ett parti som samlar Sverige genom handling och tar de verkliga samhällsproblemen i människors vardag på allvar.

Louise Hammargren, Förbundsordförande KDU Sverige

Max Dahlgren, Landsbygds- och civilsamhällespolitisk talesperson KDU Sverige

Benjamin Jiang, Klimat- och energipolitisk talesperson KDU Sverige