Jag kände precis som Luai Ahmed (Bulletin 2023-08-11) den där lördagen i juli då Ulf Kristersson kallade koranen en helig skrift. Det gjorde ont, mycket ont och jag flyttade Kristersson från listan över valbara kandidater till den växande högen svenska politiker som begriper nada.

Uttalandet matchar beskedet jag dagar innan mottog från Paula på partiets Väljarkontakter som svar på min begäran om stopp för dialog med islam:

Moderaterna ser att koranbränningar har utgjort avsiktliga försök att provocera, skymfa och förolämpa. Många av de aktioner som har ägt rum är djupt respektlösa gentemot troende. Vi Moderater tar starkt avstånd från dessa koranbränningar och avsikterna som ligger bakom.

Läs även: Ahmed: Ögonblicket då Kristersson slutade vara min statsminister

Moderaterna tycks alltså kunna läsa tankar och väljer att som svar till en orolig demokrati- och frihetsälskande medborgare, i stället för att fullt ut stå upp för det som gäller i Sverige, göra en tolkning av aktivisternas avsikter till förmån för demokratins och frihetens fiender. En tolkning som vittnar om anammande religionens argument och perspektiv och oförmåga att skilja på verklighet och fantasi. Jag både rös och frös!

För är det något jag kräver av ledande politiker, i synnerhet moderater, så är det förmågan att skilja på just verklighet och fantasi. Den som inte klarar det skapar fler problem än den löser. Bristande verklighetsförankring och åtföljande vanstyre har många ansikten. Hänsyn till tro är ett av dem jag levde i tron att Moderaterna lämnat bakom. Denna hänsyn bygger på den form av konstruerad existens som utgör grunden för den woke-politik som nu sköljer över västliga demokratier. På upplevda orättvisor och förtryck snarare än verkliga.

Politik driven huvudsakligen av en historie- och perspektivlös vänster men också av diverse ryggradslös höger. Medborgare som förlorat eller aldrig lärt sig och saknar respekt för de villkor och förutsättningar som byggde västvärldens välfärdssamhällen med alla dess materiella och immateriella tillgångar och erbjudanden de själva drar nytta av. Som tror och påstår sig ena men i själva verket åstadkommer det omvända. Folk vars verkliga drivkraft är aversion mot kapital och industri och alla de som har, vill och kan. Nu sitter de där, i knät på ”opium till folket”. Tyvärr har de, som skörd av sin politik, också satt oss andra i samma sits.

I den soppa som omfattar erkännande av ”nationella minoriteter”. Tillerkännande vissa grupper rätt och möjlighet att odla sin särart i syfte att uppnå särbehandling. Grupper som ofta och gärna ställer sig vid sidan av gemensamma regler men som gärna drar maximal nytta av desamma.

Politik som omfattar det för mig obegripliga i att legitimera och normalisera islam genom acceptans av religiös klädsel i offentlig tjänst (varpå man frågar sig om det vore lika acceptabelt med indianskrudar, cowboyhattar, samemössor, kippor och turbaner), exempel på en undfallenhet som aldrig skulle tilldelas andra extrema rörelser och som föder än mer kvot- och identitetspolitik. Värst är ändå bjudningen för islam in i skolan. Vänsterns självskadebeteende känner inga gränser.

Utgångspunkt i likartade fabrikationer utgör inget annat än styggelser och käppar i hjulet på vägen mot det jämställda och rättvisa samhället. Vi har alla samma ursprung; människoapan som steg upp ur havet. Vi bebor samma planet och har samma grundläggande behov. Woke-politiken tillför inget och är orättvis och skadlig för alla oss som jobbar för att driva färden framåt.

Islam är den hårdaste käppen i hjulet. Tanken om heliga skrifter har gjort många mycket ont länge (Mårten Ericson SvD 2023-08-10). Bakbundna av sina böner har religion mig veterligen aldrig tagit fram en enda gemensam nyttighet men tar gärna del av allt vårt.

Läs även: DEBATT: Sverige måste stå upp mot islamismen

För min del anlöptes den moderata nedstigningen med Kristerssons företrädare Fredrik Reinfeldts ”öppna-hjärtan”-tal i augusti 2014. Statsministern som i jakten på en gloria på sitt huvud utan kunskap om vilka som kom, de ”nyanländas” bakgrund, drivkrafter, motiv och tankegods eller vart de sedan tog vägen (tror varken han eller Lööf bryr sig) gav oss mer av den politik som öppnade portarna för den trojanska hästen.

Jag tillhör dem som varnade tidigt. Nu sitter vi där med flera skägg i brevlådan. Med EU:s sämsta tillväxt, lägst någonsin i välståndsligan och ett försvar i ruiner. Brister i vård och omsorg, skola som levererar botten och exploderande kriminalitet. Vidare invandring på din och min bekostnad, skolor ägda av sekter och charlataner och en statsminister som inte är att lita på.

Skatter, jobb och ekonomi i all ära. Vi vill alla se en bättre värld. Fredligare, starkare, roligare, friare. Inte minst för alla de som är fjättrade i religionens bojor. Vägen dit går varken via gudstro, gratis invandring eller att Sverige går sönder. Viktigare än all ekonomi är värnandet av det samhälle som byggdes av våra föregångare. Sammanhållningen av det land vi har förmånen att njuta som inga någonstans före oss. Försvaret av mödosamt förvärvade fri- och rättigheter trumfar allt.

Politik avgör våra livsvillkor. Politik är allvar, inget Almedals-spektakel, inget Järva-gyckel, inga barhäng, teve-soffor och glättiga hemma-hos-reportage. Ingen ljusskygg kohandel och uppgörelse under täcket.

Här gäller fötterna på marken, återbäring för skattepengarna, fokus, ärlighet och transparens och respekt för vår kultur och historia.

Klipp bidragen till trossamfunden, stäng de konfessionella skolorna och skicka gud ur politiken. Vi behöver ingen sanktionerad sektmiljö. Varken islam eller annan religion angår samhällskontraktet. Kyrkan är faktiskt skild från staten! Allt för ett samhälle som ger oss möjligheten att leva livet… livet fullt ut. Där ligger målet! Vad är annars meningen?

Jag har liksom Luai Ahmed läst koranen. Jag ser inget jag behöver. Jag har liksom Ahmed mina egna ”heliga” och är så tacksam för Elvis och Stones, för Ella och Basie, för Warhol och Camus. För de fria konsterna, fria medier, film och litteratur, för hbtq, fri sex och pornografi, för a-kassa och jobb och för rätten att visa avsky för det jag tycker är fel. Jag tänker inte tvinga några av dem på någon annan men heller inte låta någon, varken moderater eller islam, förstöra dem.

Vilken som helst ideologi, rörelse eller organisation som gör anspråk på inflytande över våra livsvillkor får finna sig i, är skyldig utstå, vilken som helst icke-vålds-kritik mot dylika anspråk på vilket än sätt, vid vilken än tidpunkt, på vilken än allmän plats och under vilket än sammanhang kritiker själv väljer.

Vi skall inte ändra på något för islam! Viker man nu kommer nya krav senare. Trettio svenska moskéer vill enligt en Doku-granskning ha långtgående förändring av svensk lag som ”skydd” för islam.

Vi behöver inget samröre med auktoritära fientliga regimer som eldar på i stället för att lugna.

Vi behöver inte den sortens utrikespolitiska och diplomatiska koketteri som är mer upptaget med vad Sverige skall vara för andra än vad Sverige skall vara för oss.

Vissa röster påstår att koranbrännarna gömmer sig bakom yttrandefriheten. Det är islam som gömmer sig bakom sin ”helighet”. Islams oförmåga att förstå och acceptera demokrati och parlamentarism och folkmajoritetens krav på att inte låta dess idéer ges inflytande är ett av de skäl som visar att muslimer och icke-muslimer sällan funkar ihop.

Jag vill inte leva i ett land där utvecklingen går bakåt och där religionen vinner terräng. Det kan inte nog upprepas för Reinfeldts moderater att tro, till skillnad från försvaret, är ett särintresse. Fram till den dag Kristersson tar sig åter till verkligheten förblir statsministern i sopkorgen.

Jag bad Paula förklara för mig varför jag skall ha respekt för islam och ser fram emot nytt besked från Väljarkontakter.

Läs även: DEBATT: Att böja sig för islamister skapar ofrihet för alla

Björn Schaerström
Före detta andre sekreterare, svenska ambassaden i Lagos, Nigeria