Det finns gott om folk med fin utbildning som verkar tro att denna även ger dem kompetens i frågor som inte har något med utbildningen att göra. Exempelvis hur Gaza bör hanteras. Detta skriver Tage Varghed.
I svensk offentlighet finns en märklig dragning till att blanda samman expertis med aktivism. Det senaste exemplet är läkaren Märit Halvin, som i medier nu agerar något slags moraliskt språkrör för en växande pro-palestinsk rörelse. Under vit rock och med titeln “läkare” i bakfickan kräver hon åtgärder mot Israel – som om vårdetik plötsligt innebär att välja sida i ett geopolitiskt krig.
Man bör kunna förvänta sig att en läkare håller sig till fakta, inte känslostyrd propaganda. Men Halvins engagemang har glidit långt från det medicinska och djupt in i det ideologiska. Hon låtsas som om kriget mellan Israel och Hamas är en ensidig tragedi iscensatt av en övermakt – samtidigt som hon helt ignorerar startpunkten: Hamas terrorattack den 7 oktober 2023, då över 700 civila israeler, bland annat ungdomar på en musikfestival, mördades brutalt. Kvinnor våldtogs, barn avrättades, människor brändes levande. Även många poliser och soldater dödades, och ytterligare andra togs som gisslan. Det var en massaker. Det var ett blodbad. Det var där allting började.
Det Halvin och hennes likasinnade aldrig tycks kunna erkänna är att Israel har rätt att försvara sig. Inte som “ockupationsmakt”, utan som en demokratisk nationalstat under attack av en islamistisk terrororganisation. Hamas använder civila som sköldar, gömmer raketer i skolor, och bygger tunnlar under sjukhus. Trots detta är det just Israel som ställs inför moraliska tribunaler i svensk media – ofta av personer som borde veta bättre.
Vad säger det om svensk offentlighet när läkare – utbildade för att rädda liv – plötsligt använder sin professionella trovärdighet till att underblåsa en demonisering av Mellanösterns enda liberala demokrati? Hur hade det sett ut om en läkare i vit rock satt i tv och krävde hårdare åtgärder mot Ukraina?
Det finns en växande opinion i Sverige som blundar för islamistisk terror men reagerar med vrede när Israel försvarar sina medborgare. Det är inte bara en moralisk dubbelstandard – det är en intellektuell kollaps.
Märit Halvin har förstås rätt att uttrycka sina åsikter. Men hon bör göra det som privatperson – inte som läkare. Den som talar med professionens auktoritet bör hålla sig till sitt fält. Att använda läkarstatus för att legitimera en djupt politisk, ensidig syn på en av världens mest komplexa konflikter är att förminska både professionen och debatten.
Tage Varghed
