Vi har nu varit EU-medlemmar i tre decennier, och det börjar bli dags för en utvärdering. Är EU till nytta för Sverige? Varje generation borde få rätt att uttrycka sin åsikt i frågan, skriver Magnus Iverman.
I år är det 30 år sedan Sverige blev EU-medlem. Svenskarna gick till vallokalerna 1994 för att folkomrösta om Sveriges anslutning till Europeiska unionen. Det var en knapp majoritet ja till svenskt EU-medlemskap.
Men det var länge sedan. EU skiljer sig från den union vi gick med i 1995. Dess värderingar har förändrats mycket. Man struntar i klimatpolitik, migrationspolitik och socialpolitik. EU-politiken väcker allt fler frågor och drar in oss i en kapprustning.
Ursula von der Leyen till exempel kan komma att ställas inför en misstroendeförklaring. Det är ingen tillfällighet. Förutom ytterhögerns misstroendeomröstning på grund av Pfizergate hotar socialdemokrater och liberaler att lämna EU:s breda mittenmajoritet i protest mot uppluckrad klimatpolitik. Och det är bara toppen på isberget. Och vad händer under vattenytan?
Det här är inte den unionen som våra föräldrar röstade för. Och det är orättvist att andra generationer saknar röst i den frågan. Det är otillräckligt att bara rösta en gång. Svenskt EU-medlemskap måste folkomröstas var 10-15 år. Varje medborgare kommer då att kunna uttrycka sin åsikt om huruvida EU:s politik ligger i Sveriges intresse eller ej.
Magnus Iverman
