Jag minns inte var jag hörde det först men jag minns vem som sa det mest. Det var invärtesmedicinaren kloka pappa doktorn, om hur vi människor är konstruerade sedan vi klättrade ned från träden. Den kraftfulla käken med hälften av de vita gaddarna i en halvcirkel i taket och andra halvan i en båge längs grunden, den känsliga styrande tungan mitt i gropen, magen med matsmältningens specialiserade katalysatorer, enzymerna (proteaser, lipaser, amylaser). Allt för att bryta ned de födoämnen (protein, fett, kolhydrat) köttätaren enligt naturens lag behöver.

Det är så det fungerar, vi fungerar. Inte matsmältning som hos fåglar och fiskar, inte idisslare som klövdjur. En historia det knappast finns skäl att ifrågasätta eller ändra på. Om man inte hittar på en ny.

Som den om människan som genom uppfödning av den pruttande födan och dess utsläpp av koldioxid (naturens livsviktiga gas) som sedan inkapslad i atmosfären leder till att vi alla förr eller senare kommer att koka eller drunkna eller på annat sätt duka under på grund av det varmare klimatet.

En närmast osannolik, hittills obevisad, historia är ”klimatförändringarna”, ett nu sedan decennier dagligen repeterat narrativ i snart sagt varje media, produktreklam, politiskt program och debatt eller industrisatsning världen över. För att inte tala om i massproduktionen av tegelstenstjocka böcker fyllda av förmaningar om allt vi för att bryta fossilberoendet inte längre får göra.

SE ÄVEN: Veganer och vegetarianer får inte gå med i finska armén

Det är svårt att i klimatnarrativens alla bannbullor och domedagsprofetior få grepp om vad som är värst, vad som är de verkliga problemen och orsakssambanden, vad som är sant eller falskt i ständigt nya förklaringsmodeller. Är det eldning av ved, kol, olja och gas? Bränsle i bilar, flygplan, fartyg och arbetsmaskiner? Skogsbruk, jordbruk eller gödsel? Kalhyggen, sädesfält eller för lite våtmarker? Nya kläder och textilier? Cement och betong? Havsnivåhöjning, uttorkning eller palmolja eller något helt nytt bland tusentals obevisade teorier där aktivismen, som om bevisat, skjuter in sig på intaget av animalier och hantering av djuren.

Djuren ja, som, då vi ju inte äter dem levande, på något sätt måste avlivas, dödas, vilket som en kniv i magen vrider debatt till en fråga om liv och död och ”moral” i det som av naturen ligger oss närmast, maten. Detta används till anklagelser om att man ”vill” döda djur. Allt i syfte plantera skuld hos oss som lever naturligt.

Visst, djurhållning skall diskuteras. Som i Skavlan & Sverige (SVT 19 mars) ur alla dess aspekter. Men att som veganen Ed Winter, hur än applåderad från läktaren, vid frågan om avlivandet av grisar, med ordet gaskamrar (avsett frammana bilden av koncentrationsläger) pressa jordbruksminister Peter Kullgren är både falskt och motbjudande. Ett tilltag varken logiskt eller nyanserat av en förklädd fundamentalist som i sin förmenta resonlighet döljer en totalitär agenda och som själv inte vill svara på en i sammanhanget avgörande fråga.

”Vill” är en tolkningsfråga. Vare sig jag, bönder eller folk i allmänhet dödar djur för att man vill, för dödandets skull, det görs för resultatet. För mat, för skydd, kanske av barmhärtighet. Jag vill inte döda myggan men vill ha bort den ur tältet, jag vill inte döda den sjuka hunden, men avsluta lidandet. Människan, det enda djur som måste planera för morgondagen, har dödat djur genom historien; fångstgropar, fällor, klubbor, spjut, svärd, kulor och krut. Inte för att vi vill, utan för att vi måste.

Moral och etik är svårt. Debatten blir inte bättre, frågorna inte bättre besvarade, av att vantolka, anklaga, stämpla och på andra sätt nedgöra varandra.

Grönsaker är gott men inte fullvärdig föda för människor. De är mest doft, smak och vatten. Risker vid veganism är bristsjukdom, orkeslöshet, behov av kosttillskott och livslång kompenserande medicinering, tilltagande vårdbelastning, ”övergrepp” på barn och än mer resurskrävande processade livsmedel.

SE ÄVEN: Allt fler unga väljer kött – för hälsans skull

Äter gör man för att hålla sig frisk och kry, inte för att bekräfta något kvasi-teoretiskt narrativ om apokalypsen. Jag älskar en grillad biff med bea, gärna vilt skjutet av en jägarkompis i skogen. Varför? Jo, inte av ”förnekelse eller avsiktlig okunnighet” utan för att jag är människa och därför äter som en människa.

Björn Schaerström

Civilekonom och debattör