Svensk politik baserad på ideologi har gått i stå. På kommunal nivå kan många ledande politiker inte klara ut vilken budget det egna partiet lagt om partiloggan tas bort från pappret den är tryckt på. Om inte partiers budgetar visar tydlig skillnad i ideologisk viljeinriktning är det riktigt illa. Det är ett kvitto på att “politiken” på det stora hela är överens. Det är då inte konstigt om människor undrar om att det är någon idé att engagera sig politiskt eller till och med ifrågasätter vikten av att rösta.

Läs även: Helgintervju: Ilan Sadé om Medborglig Samlings politik

Hur kan det ha blivit så att de ideologiska kompasserna grumlats så att inte ens partimedlemmar kan skilja sitt parti från andra? Orsaken är den mänskliga naturen. Maslows behovstrappa som de allra flesta ser som vetenskapligt bevisad teori visar, att de fysiologiska behoven är det första en människa har behov av att uppnå. Denna nivå uppnås av de flesta svenskar. Det andra steget är att individens trygghetsbehov måste tillgodoses innan självständighet och integritet kan utvecklas. Denna nivå nås enligt vår uppfattning inte av de flesta politiskt verksamma i vårt vackra land.

Ett djärvt påstående? Ja, men ett som vi är beredda att stå för. En politiker i ett etablerat parti på någon nivå som lever av sin politiska gärning står inte fri visavi sitt parti. När yrkespolitikern sätter sig för att äta frukost står det mat på bordet, det finns värme och ljus i köket. Allt detta som gör att yrkespolitikern upplever sig få sina trygghetsbehov tillgodosedda betalas av partiet. Förlåt, vi menar av de skattebetalande väljarna, bland annat via partistödet. För att vinna och behålla sin partilednings gunst utvecklar därför yrkespolitiker en större lojalitet med sin partiledning än med väljaren. Detta är inte av ondska eller dumhet, det är mänskligt eftersom alla individer naturligt strävar efter trygghet för sig själva och dem de älskar!

Räcker ovanstående som förklaring till den fördummande debatt väljaren ser och hör i medierna? Politiker som rabblar “budskap” och struntar fullständigt i att lyssna på varandra. Politiker som tittar rakt in i kameran och försöker, genom att avbryta, höja rösten eller dra över taltiden, övertyga väljaren om sitt partis förträfflighet. Många är vi som ser på och undrar hur man kan bete sig så illa offentligt. Detta skulle vara oacceptabla beteenden i vilket skolråd som helst. Än en gång. Detta är resultatet av att man söker den trygghet makten ger, alltså mänskligt. En förstärkande faktor är att ett stort antal yrkespolitiker rekryterats till ett ungdomsförbund redan i tonåren. De har alltså under lång tid utbildats eller om man är elak indoktrinerats.

Läs även: Sandström: Varför så tyst om den politiska klassen?

Resultatet är att vi har en politisk adel som till stor del aldrig försörjt sig själva utanför sitt parti. En adel bestående av yrkespolitiker som inte tänkt en självständig tanke sedan tonåren. En yrkespolitiker som har sin största lojalitet till sin partiledare på den nivå man verkar. I kommunen mot ett kommunalråd som är kollegial med kollegor från andra partier. “Politiken” är överens! Inom den politiska adeln har man ofta större lojalitet och samhörighetskänsla med yrkespolitiker ur andra partier än med sina egna väljare.

Vi vill avskaffa den politiska adeln, bland annat genom att drastiskt minska partistödet. Vi vill ha politiker med yrken, alltså människor med kompetens. Politiker som kan försörja sig utanför politiken och söker uppdrag, inte för trygghetens, pengarnas eller karriären skull, utan för att de har en känsla för att de i första hand på ideell grund vill arbeta för samhällets bästa. Detta ger oss politiker med hög grad av integritet till skillnad från dagens fjärrstyrda yrkespolitiker inom den politiska adeln.

Läs även: Sandström: Den politiska klassen och köttgrytorna

Lena Malmberg, Demokratipolitisk talesperson Medborgerlig Samling
Monika Råberg Hellsing, Partisekreterare Medborgerlig Samling
Jan Lindahl, Ordförande, MED Göteborg