Jag växte upp i ett samhälle där sex var något intimt. Något man gjorde med någon man förhoppningsvis tyckte om. Det var kanske inte direkt hemligt, men det var heller inget man pratade om i detalj. Man berättade inte för sina vänner exakt vad som hänt eller analyserade varje beröring i efterhand.

Framför allt satt man inte efteråt och funderade på om det som hänt skulle kunna klassificeras som en våldtäkt.

En förändrad syn på sex och samtycke

Det betyder inte att övergrepp inte förekom. Självklart gjorde de det. Våldtäkt är ett allvarligt brott och har alltid varit det. Men jag upplever att synen på sex, relationer och samtycke har förändrats på ett sätt som ibland får mig att undra om vi håller på att juridifiera sådant som tidigare sågs som en del av det mänskliga samspelet.

Med dagens språkbruk skulle nog många människor kunna se tillbaka på sina liv och hitta situationer där lusten inte varit helt synkroniserad. Tillfällen då den ena parten varit mer intresserad än den andra. Tillfällen då någon känt sig övertalad, tveksam eller kanske bara inte lika engagerad.

Jag kan känna igen sådana situationer i mitt eget liv. Jag har haft sex fast jag inte varit på topp. Jag har upplevt fumlighet, missförstånd och situationer där lusten inte varit jämnt ömsesidig. Men om jag vänder på perspektivet är jag ganska säker på att det även funnits tillfällen då min partner känt likadant.

Verkligheten är att människor sällan känner exakt samma sak samtidigt.

Ändå talar vi ibland om sex som om båda parter alltid måste befinna sig på exakt samma nivå av lust, vid exakt samma tidpunkt, för att situationen ska vara okomplicerad. Jag är inte säker på att det är en realistisk beskrivning av hur relationer fungerar.

Det spontana och oförutsägbara

När jag var ung såg de flesta sex som något man gjorde tillsammans. Inte som en färdig produkt med en detaljerad instruktion, utan som något man upptäckte längs vägen. Man lärde känna varandra. Man testade sig fram. Vad känns bra? Vad känns mindre bra? Vad tycker vi om?

Det fanns sällan någon färdig mall.

Lust uppstår inte efter ett protokoll. Attraktion följer ingen manual. För många människor ligger en stor del av tjusningen just i det spontana, det oförutsägbara och det gemensamma utforskandet.

Därför känner jag ibland en oro inför hur dagens samtal om sex utvecklas. Inte för att samtycke är oviktigt – tvärtom. Ingen ska utsättas för sex mot sin vilja. Men jag undrar om vi ibland beskriver mänsklig intimitet på ett sätt som inte stämmer överens med hur människor faktiskt fungerar.

Mänskliga relationer är sällan perfekta. De innehåller missförstånd, osäkerhet, trevande försök och ibland olika nivåer av lust. Det innebär inte automatiskt att någon är offer och någon är förövare.

Sex är inte ett affärsavtal

Jag har svårt att föreställa mig något mindre erotiskt än att närma sig intimitet som ett möte med en agenda och en kravspecifikation: ”Det här vill jag. Det här vill jag inte. Klockan 15 på lördag passar mig.”

Det är naturligtvis en överdrift, men den belyser poängen. Om allt måste definieras i förväg riskerar något att gå förlorat. Inte respekten för den andra människan, utan själva spontaniteten och närheten.

Sex är inte ett affärsavtal. Det är inte en juridisk transaktion. Det är ett möte mellan människor som ofta är både irrationellt, känslostyrt och oförutsägbart.

Min generation fick lära sig att ansvar också innebar att hantera relationer, känslor och konflikter utan att omedelbart söka juridiska förklaringsmodeller. I dag upplever jag ibland att vi i stället letar efter juridiska kategorier för att förstå mänskliga erfarenheter.

Det som bekymrar mig är inte att vi tar övergrepp på större allvar. Det är självklart nödvändigt. Det som bekymrar mig är att vi ibland har svårare att skilja mellan övergrepp och det komplicerade, ofullkomliga samspel som mänskliga relationer alltid har varit.

Men frågan kvarstår: Hur skyddar vi människor från verkliga övergrepp utan att samtidigt förlora förståelsen för att intimitet, lust och relationer alltid kommer att vara komplicerade, ofullkomliga och mänskliga?

Jennie, författaren känd av redaktionen