Efter sju år med Miljöpartiet i regeringsställning börjar företrädare för näringslivet slutligen att skruva på sig. Cementakrisen hänger som ett damoklessvärd över ett stort antal infrastrukturprojekt. Industrin har fått ett antal månaders respit, men någon slutlig lösning är inte i sikte med nuvarande regering.

Elpriset har fördubblats på ett år och i Sydsverige talar man om rekordnivåer. Priset kan fluktuera av naturliga orsaker, men övergången från kärnkraft till vindkraft har minskat marginalerna och ökat osäkerheten. Dessutom har Miljöpartiet i regeringsställning uppenbart förhalat beslutet om kärnbränslehantering, vilket har spätt på osäkerheten inför framtiden.

Industrins tillståndsprocesser blir alltmer komplicerade och obegripliga. Nätet dras åt kring en lång rad verksamheter på landsbygden, som inte tillåts att expandera eller tvingas slå igen. Åtminstone enskilda exempel visar hur byråkratin löper amok.

Läs även: MP berett ställa regeringsplats på spel – ”alltid beredda att lämna”

Samtidigt är brott och otrygghet ett tilltagande problem för svenska företag, till den grad att Sverige tappar placeringar i ”Economic Freedom of the World Index”. Allt talar för att den havererade migrationspolitiken utgör den berömda rosa elefanten i rummet.

Självklart är allt detta ett resultat av den politik som förs och har förts de senaste åren. Miljöpartiet har backat i val efter val och darrar nu på fyraprocentsspärren, men har utnyttjat sin vågmästarställning maximalt. Detta i sin tur beror på att flertalet – länge samtliga – övriga riksdagspartier har prioriterat avståndstagande gentemot Sverigedemokraterna över allt annat.

Från ett borgerligt perspektiv har man skänkt bort makten till vänstern med allt vad det innebär, tillåtit nedstängning av kärnkraftsreaktorer, gett Miljöpartiet stort inflytande över skogs- och miljöpolitiken och ställt dörrarna på vid gavel för Europas i särklass mest liberala migrationspolitik. Bara SD inte fick något att säga till om.

Denna inställning har föga förvånande omfamnats av vänstern, men det har inte tjänat varken svenska medborgare eller svenskt näringsliv väl.

Läs även: Gudmundson: Miljöpartiet de hycklande

Jag vill inte döma ett kollektiv utifrån enskilda individer, men när migrationskrisen rasade som värst under hösten 2015 och politiken var handlingsförlamad så skrev höga företrädare för näringslivet under DN:s asylvänliga upprop #jagdelar. I samma tidning – på DN debatt – tog 41 företagare och näringslivstoppar inför valet 2018 ställning mot att ge Sverigedemokraterna något inflytande i politiken.

Det var utspel och låsningar av detta slag som tillät Socialdemokraterna att sitta kvar ännu en mandatperiod, trots icke-socialistisk valseger.

Nu har många andra bidragit till den förgiftade stämningen, det måste kännas tryggt att vara många, men slutresultatet blev att Miljöpartiet istället fick desto mer att säga till om. Är ni riktigt säkra på att det var en bra idé?

Det bedrövliga är att denna utveckling nu håller på att upprepa sig i på EU-nivå. Kommissionens ordförande Ursula von der Leyen missar aldrig ett tillfälle att försöka blidka en radikal miljöopinion. Därför har man nu – bland annat – formulerat mycket långtgående mål för utsläppsminskningar av växthusgaser de kommande nio åren. Ansvarsfördelningen är otydlig, kostnaderna är ofantliga och miljörörelsen i Europa kan numera ta stora företag som gisslan och hota dem med domstol – utifrån klimatlagar som inte alltid är lätta att tolka för ett enskilt företag.

Återigen noterar jag en iögonfallande följsamhet från näringslivets sida, inte minst i Sverige. Man accepterar det politiska och mediala narrativet för att inte själva bli måltavlor och för att i någon mån kunna utverka någon fördel för egen del. Det är i längden en ganska farlig strategi. Även Svenska företag riskerar att, i en inte avlägsen framtid, drabbas av drakoniska skatter och avgifter, mer byråkrati och en om möjligt ännu sämre energipolitik.

Läs även: Näringslivet sågar familjeveckan

Under tiden har Sverigedemokraterna mycket tålmodigt arbetat fram en mycket företags- och industrivänlig politik. Vi ser över allt från skatter, energipolitik, arbetsmarknad, lag och ordning, utbildning och en realistisk politik för miljö och hållbarhet som balanserar andra intressen i samhället. Och trots vår oro för utvecklingen inom EU-samarbetet så är vi tydliga med att vi ser positivt på handel och EU:s inre marknad.

Vi är pragmatiska, konstruktiva och benägna att kompromissa utifrån vårt demokratiska mandat. Men framför allt vill vi att politiken ska öppna möjligheter för svenska företag, inte resa hinder och skapa nya lager av avgifter, skatter och byråkrati, vilket verkar vara den nuvarande regeringens - och EU-kommissionens - målsättning.

Jessica Stegrud (SD)
Europaparlamentariker

-----
Vill du publicera dig på Bulletin Debatt? Skicka artikelförslag till debatt@bulletin.nu