Bland våra folkvalda finns ett tragiskt ointresse för naturskyddsfrågor. De förstår därför inte det långsiktigt nödvändiga i att skydda flora, fauna och miljö, något som i slutändan slår tillbaka på människor. Detta skriver Charlotte Swanstein.
”Bilda dig. Bry dig. Bete dig.” Det är ord som sammanfattar grunden för ett fungerande demokratiskt ansvar. Svensk politik lider i dag av en tydlig kunskapsbrist i frågor som rör natur, skog och biologisk mångfald. Trots vetenskapens starka samsyn inom dessa områden fattas beslut som går i motsatt riktning. Detta väcker frågor om hur kunskap värderas i den politiska processen.
Omsorgen om naturen har reducerats till en intressekonflikt, snarare än att ses som en samhällsbärande förutsättning. Förvaltning av rovdjur, skogsbruk och naturskydd präglas av kortsiktighet, trots långsiktiga risker för både miljö och folkhälsa.
När nationalparker ifrågasätts och rödlistade arter förlorar sitt skydd för mer skogsbruk urholkas själva idén om förvaltarskap byggt på kunskap. Detta bidrar också till försämrade villkor för landsbygden, då landsbygden alltjämt ses endast som råvaruresurs.
Med minskade resurser till Jordbruksverket ges mindre tillgång till nära veterinärvård, vilken överlämnas till hugade riskkapitalisters intresse, vilka fördyrar omsorgen och minskar tillgängligheten för omsorg om våra djur.
Man ser också minskade resurserna till Länsstyrelsernas så viktiga djurskyddsinspektörer, vilket visar på ignorans och ointresse för djurs välfärd och djurägares behov av vägledning och hjälp.
SE ÄVEN: DEBATT: Rättsosäkra djurförbud – de drabbades sorg
Detta skapar en känsla av att stora delar av landsbygden betraktas som förbrukningsvara. Skolans värde, som debatteras så flitigt, kan ifrågasättas eftersom politiker vägrar att bilda sig.
Demokrati kräver bildning, ansvar och respekt – för människor, lagar och den natur vi alla är beroende av.
Charlotte Swanstein
Hundpsykolog och naturdebattör
