Att integration och bostadsfrågor väcker starka känslor är förståeligt. Östersunds kommun möter dagligen både oro och engagemang från människor som bryr sig om sin stad, sina grannar och framtiden här. Det är bra. Vi behöver de samtalen.

Men det är viktigt att skilja mellan personliga upplevelser och hur kommunen faktiskt arbetar.

Vi har ett lagstadgat ansvar att ordna bostäder för människor som fått uppehållstillstånd, precis som vi har ansvar för äldre, barn och personer med funktionsnedsättning. De bostäder som kommunen köper eller hyr används för olika behov, och det sker alltid inom tydliga ramar och rutiner.

Kommunens arbete med bostäder och mottagande är inget nytt eller tillfälligt projekt, utan något vi har arbetat med under lång tid – steg för steg, enligt lag och med erfarenhet som vuxit fram över många år.

När frågor uppstår i en bostadsrättsförening eller ett kvarter har kommunen rutiner för samverkan med både fastighetsägare, räddningstjänst och andra berörda. Sekretessregler gör att vi aldrig kan kommentera enskilda ärenden – men vi tar alltid oro på allvar, oavsett vem den kommer ifrån.

När samhällsfrågor beskrivs med grova generaliseringar om människor riskerar det att skymma de verkliga utmaningarna. Vår uppgift som kommun är att skapa trygghet, delaktighet och gemenskap för alla som bor här – inte att ställa grupper mot varandra.

Vi vet att integration inte sker av sig själv. Den kräver språk, arbete, utbildning, möten och tillit – sådant som byggs långsamt, men som gör skillnad. Därför samarbetar kommunen med föreningar, bostadsbolag och civilsamhället för att hitta konkreta lösningar i varje område.

Vi vill ha ett Östersund där människor kan känna sig trygga – oavsett om man flyttat hit från en grannkommun eller från en annan världsdel. Den tryggheten bygger vi tillsammans.

Helén Eurenius, tf kommundirektör, Östersunds kommun