Hitlers planer på världsherravälde avfärdades på sin tid, och bland svenska politiker är det en vana att inte ta uppenbara risker på allvar. Varningarna om Putins inslagna väg mot rysk expansion har inte heller tagits på allvar, trots att de varit många och allvarliga. Det är dags att släppa naiviteten och storsatsa på försvaret, skriver Magnus Lagerkvist.
Efter andra världskriget var den allmänna uppfattningen ofta att hade man läst Hitlers Mein Kampf och trott på vad som stod där, och därmed vidtagit åtgärder, hade kanske katastrofen blivit mindre. Men det gjorde man inte och de som läste hans bok och lyssnade på hans tal trodde inte han skulle göra det han sade och skrev. Nu blev det som det blev med som, som bekant.
Detta mönster upprepas gång på gång. Pol Pot, som vänstern omhuldade, uttalade att intelligentsian var en styggelse som måste bort och tog livet av i stort sett halva befolkningen, 1,5–1,7 miljoner människor. Hyllad av Jan Myrdal med flera.
Det politiska etablissemangets ignorans går igen. När Miljöpartiet bildades sa de övriga partierna att det är bara stollar och medlemmar från de andra partierna som ej lyckats där. Partiet har inte blivit så stort men har haft ett oproportionerligt inflytande över svensk politik genom samarbetet med Socialdemokraterna, vilket kostat samhället hundratals miljarder och lett oss åt fel håll.
Samma sak hände med Sverigedemokraterna. Genom att kalla dem stollar och nazister avfärdade övriga partier dem och gav dem inte en chans. Vi vet hur det gick.
Putins ändrade militärdoktrin
När Putin blev tillförordnad ryska president efter Boris Jeltsin var hars första dekret som på posten att ge Jeltsin åtalsimmunitet. Hans andra dekret var att ändra Rysslands militärdoktrin. Den gamla principen var att Ryssland inte skulle vara den part som först använde kärnvapen. Han ändrade detta till rätten att använda kärnvapen mot en angripare ”om andra åtgärder för konfliktlösning har uttömts eller bedömts vara verkningslösa.”
Vi vet sedan Tjetjenen, Afghanistan, Ukraina med flera krig hur Ryssland definierar ”angripare”. Och ändringen av militärdoktrinen var för snart 25 år sedan.
Redan innan Putin blev president hade Putin uttalat att Sovjetunionens sönderfall och upplösning var århundradets geopolitiska katastrof. Målet är och har varit att återupprätta det gamla Sovjetunionen och återupprätta en effektiv säkerhetstjänst av KGB-snitt, och där man redan kommit långt.
Ryska storsatsningar på militären
I Putins första budget som president ökade man försvarsanslaget med 27 procent. Enligt 2024 års budget går nu en tredjedel av den totala stadsbudgeten till Försvaret, eller Anfallet kanske man borde kalla det. Den ryska produktionen har ställts om och fått fart. Nu producerar man mer artillerigranater än alla Natoländer tillsammans. Möjligen är kvalitén något sämre men det skall man ej förlita sig på.
Vårt företag har haft verksamhet i Ryssland sedan 1998 (nu stängd). Dem vi arbetat med och för har alla varit mer alarmistiska än någon vi träffat i västerlandet när det kommer till Putin. Om ryktena stämmer som läckt ut i Tyskland så förbereder sig nu Nato för ett krig där Ryssland redan 2025 angriper ett Natoland, troligtvis Polen och/eller Litauen.
Vi får hoppas att det inte blir så illa. Vi har haft facit i hand i egentligen mer än 25 år, men inte trott på det hela eller avfärdat det som överdrifter. Precis som Europa gjorde med Hitler.
Sverige måste storsatsa på försvaret
Samtidigt arbetar två (!) personer arbetar med att inspektera våra 64 000 skyddsrum i Sverige. De hinner med 2000 per år. De blir färdiga om 32 år. Patetiskt.
Försvaret måste väsentligen förstärkas och skyddet byggas ut snabbt. Flygvapnet måste ha minst 350 stridsflygplan plus drönare, med mera. Antalet flygflottiljer måste öka. Risken för utökat krig i Europa är stor.
Rysslands brist på utbildade soldater kan vara ett hinder, men då använder man kärnvapen. Eller som våra ryska vänner säger: Vi utesluter ingenting.
Läs även: Gästkrönika: Valet i Ryssland och Putins slalom
