Parkeringsplatser tycks ha blivit något av en symbolfråga. Inte i bemärkelsen att de bara har ett symboliskt värde, tvärtom är parkeringsmöjligheter en förutsättning för att transporterna ska fungera. Snarare verkar bilens motståndare se parkeringsplatserna som det ultimata beviset på att bilen inte passar in i moderna städer. De blir en symbol för allt man inte gillar med fri mobilitet.

Det senaste i raden av exempel på detta är den statliga utredningen Stärkt planering för en hållbar utveckling (SOU 2021:23) som kommer med flera förslag i syfte att minska tillgången till parkering. I dagsläget säger lagstiftningen att det måste skapas parkeringsmöjligheter på eller i närheten av en tomt som ska bebyggas.

I utredningen föreslås nu att kommunerna ska kunna strunta i att ställa detta krav. Fokus ska nu flyttas från hur många parkeringsplatser som behövs i samband med nybyggnation till hur individens och samhällets behov av lösningar för mobilitet och varutransporter kan tillgodoses på annat sätt. Det är ingen tvekan om att detta syftar till att minska bilismen, vilket också sägs uttryckligen i utredningen.

Läs även: Debatt: Utsläppsfri innerstad 2030 är grönblå dunster utan konsekvensanalys

Men detta är feltänkt i grunden! Det finns en anledning till att reglerna som kommunernas parkeringsnorm bygger på en gång skapades. Det fanns ett problem med att det blev trångt på gatorna när många var tvungna att parkera där. Färre parkeringsplatser kommer att återskapa denna problematik och minska framkomligheten för alla trafikanter. Det vore att backa sig in i framtiden. Vi vill ha parkeringar – inte parkeringskaos.

Bilen är grunden för mobiliteten i Sverige och 75 procent av allt resande sker med bil. Den behövs för att människors vardag ska fungera och för att knyta ihop olika delar av landet, inte minst inom storstadsregionerna.

Den som menar allvar med att skapa levande städer måste inse att bilen behövs även i urbana miljöer. Även vi som bor utanför tätorten måste självklart kunna besöka stadskärnorna. Att inte skapa parkeringsmöjligheter vid nybyggen är att bygga in problem i stadsmiljöerna redan från början.

En stad är inte bara till för de som bor i centrum, utan måste även vara öppen för fler. Butiker och annan service måste vara tillgänglig för de som bor i förorter och på landsbygden. De är ofta beroende av bilen som transportmedel, ett mönster som blivit än tydligare under pandemin, då allt fler valt bilen.

Redan innan pandemin hade handeln i stadskärnorna det svårt. Externa handelsplatser och e-handeln tar allt större marknadsandelar.

Enligt forskningen är vi nära en ”tipping point” där det blir svårt att locka tillbaka butiker i stadskärnorna på grund av att människor inte längre i tillräckligt stor utsträckning beger sig dit. Även restauranger och företagskontor lämnar och skapar tomrum efter sig. Handeln är här central och en förutsättning för att andra verksamheter som caféer och restauranger ska ha ett underlag.

Parkering är ofta ”den trånga sektorn” som gör att människor inte söker sig till städerna. (Anselmsson, J m.fl. Retail Destination: Centrum för handelsforskning vid Lunds universitet). Här behöver man tänka till ute i kommunerna.

Utöver detta är parkeringsplatser också en ren nödvändighet för godstransporter och inte minst för välfärdsverksamheter som sjukhus och äldreomsorg.

När fordonsflottan elektrifieras behövs också god tillgång till laddning och även då krävs utrymme för parkering. Parkeringar kan med fördel såväl ovan som under jord.

Läs även: Billigare elbilar – rekordstort utbud

Samhället skulle inte klara sig en dag utan transporter och här fyller parkeringsmöjligheterna en avgörande funktion.

Bilmotståndet, både på statlig och kommunal nivå, riskerar att skapa döda städer och hindra jobbtillväxten. Det är dags att släppa de ideologiska skygglapparna mot bilen och inse att den behövs.

Kjell Jansson (M)
Lars Beckman (M)
Jan Ericsson (M)
Sofia Westergren (M)

Riksdagsledamöter aktiva i riksdagens bilnätverk