Chat Control är återigen i hetluften efter att ha varit förra höstens stora snackis. Men den största skillnaden denna gång är inte förslagets nya utformning, utan regeringens odemokratiska hantering av frågan.

Trots att Moderaterna och Liberalerna lovade att motsätta sig Chat Control, smusslades förslaget igenom bara en vecka efter valet, utan att några väljare förvarnades. Agerandet är inte bara bedrägligt, utan också djupt olämpligt för en värdig demokratisk process.

Moderaterna och Liberalerna gick båda till val på att de var emot Chat Control. Hos väljarna ingöts en trygghet att dessa partier skulle stå upp för individens frihet och integritet. Men bara en vecka efter valet röstar de igenom förslaget, varav många svenskar känner sig direkt lurade.

Faktum är att regeringspartierna lurade inte bara väljarna utan också andra partier. Centerpartiet och Sverigedemokraterna var de enda partierna som fortfarande inte såg den nya versionen som lämplig att implementera. Givetvis skulle L, M, KD och övriga riksdagspartiers nyvunna syn på lagen varit aktuell att debattera under valrörelsen.

Vi är övertygade om att valrörelsen hade sett mycket annorlunda ut om alla partier hade drivit en ärlig linje från början.

Förslaget Chat Control innebär att olika algoritmer ska gå igenom all trafik som sker på kommunikationsplattformar såsom Messenger, WhatsApp, X och andra tjänster som vanligt folk använder. Känsligt material kommer sedan att föras över till en nyupprättad EU-myndighet.

Ursprungsförslaget har reviderats så att meddelanden inte kommer avlyssnas och avkrypteras när de skickas – utan innan. Genom att scanna innehållet i medborgarens telefon på förhand påstås rätten till skyddad kommunikation respekteras. Vi ställer oss mycket kritiska till den uppfattningen.

Sanningen är att i praktiken, för den enskilde, blir kompromissen föga annorlunda eftersom den som inte vill scannas helt enkelt hindras från att skicka bilder eller video.

Chat Control är inte bara djupt integritetskränkande mot varje enskild medborgare utan riskerar också att bli ett direkt hot mot journalisters och visselblåsares möjligheter att förmedla viktig information till allmänheten. Självcensur blir i sådant fall naturligt och Svenska journalistförbundet har konstaterat att det nya förslaget inte respekterar källskyddet.

Som ett brev på posten kommer både brevhemligheten och meddelarfriheten alltså vara borta för gott.

Lagen medför också förhöjda risker för enorma dataläckor när myndigheter ska hantera stora mängder information. Den omfattar alla EU-medborgares data och kommunikation, vilket utgör en ohygglig massa av känslig information. I sammanhanget är inte heller EU:s närmast bysantinska byråkrati en lugnande omständighet.

Juridiskt sett är lagen också problematisk. Förslaget innebär inte bara inskränkningar av rättigheter – sådana lagar förekommer mer än sällan. Vad som är anmärkningsvärt med Chat Control är att förslaget innebär solklara avsteg från de grundläggande rättsprinciperna inom svensk straffrätt.

Alla människor är numera skyldiga – och kan därmed genomsökas – fram tills motsatsen är bevisad. Ipso facto är förslaget i omedelbar konflikt med oskyldighetspresumtionen samt kraven på individualiserad brottsmisstanke. Lagen är inte heller ändamålsenlig, som alla rättighetsinskränkningar ska vara.

Lagen säger sig stoppa spridningen av barnpornografiskt material men sanningen är att sådant material sällan delas via konventionella kommunikationsverktyg, utan istället via Dark Web eller mer sofistikerade verktyg. I praktiken kommer därför Chat Control att i stort sett endast slå mot hederliga medborgare.

Givetvis finns det brottslighet som rättfärdigar inskränkningar av den enskildes rättigheter, däribland sexualbrott mot barn. Emellertid är det direkt olämpligt av den borgerliga regeringen att gå vidare med denna typ av lagstiftning.

Det märks tydligt att den konservativa och delvis liberala traditionen av värnandet av rättssäkerhet, individuell frihet och politisk återhållsamhet, helt har övergetts i detta fall. Få väljare visste att det var sådant de röstade på när de valde M, L eller KD i EU-valet. Många trodde nog att det traditionsenliga frihetsvurmandet sträckte sig längre än substanslösa varningar om hot mot snuset eller EPA-traktorerna.

Sammantaget föreligger en tydlig men knappast lustfylld ironi i att många av de partier som gick till val på att auktoritära krafter hotar att ta över Europa, nu vill använda artificiell intelligens för att läsa igenom våra privata meddelanden.

Att socialister och kommunister ägnar sig åt detta är inte förvånande. Mer bekymmersamt är det att partier som Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna, varav de två förstnämnda gick till val på att de var emot dessa massövervakningsåtgärder, nu har svikit sina väljare.

Sedan regeringen tillträdde har den svenska oppositionen skrikit sig hesa över påstådda hot mot demokratin och inrättandet av totalitär lagstiftning.

I just detta fall är de inte långt från sanningen.

Markus Johansson-Martis - Förbundsordförande för Konservativa förbundet

Jacob Rosen - ordförande för Föreningen Heimdal