Debatt: Reversera migrationsexperimentet

Jag har en utlandsfödd förälder. Inget konstigt med det. Trots detta anser jag att vi har släppt in för många människor på för kort tid – dessutom från världsdelar med stora kompatibilitetsproblem. Det har förändrat Sverige. Radikalt.
Det handlar inte i första hand om hur någon ser ut, det handlar om den kulturkrock som uppstår när hundratusentals (miljontals?) människor med helt andra värdegrunder, kultur, rättspatos, samhällssyn, religion, och så vidare, på väldigt kort tid har kommit till Sverige och förändrat Sverige till något annat än det tidigare var.
När detta sker inom en generations livstid så blir det så omvälvande förändringar att många inte känner igen sig. Jag är en av dem. Det är INTE en ”skön känsla” att mer och mer känna sig som en minoritet i sitt eget land.
Jag vill att Sverige ska vara Sverige. Att människor rör på sig är i sig inte något konstigt. Om det sker i mindre antal, utspritt över tid, bibehålls ett lands särdrag samtidigt som influenser från utlandet påverkar i marginalen. En naturlig process.
Jag vägrar att acceptera att mitt land mer eller mindre saboterats på grund av detta massiva multi-kulti-experiment som nu pågått i 20-30-40 år. Jag kan inte se att det fört någonting gott med sig. Denna åsikt gör mig inte till rasist eller främlingsfientlig.
Jag är övertygad om att länder och dess befolkning mår som bäst om de får behålla sin nationella särprägel där människor i stort delar grundsyn, kultur, historia, seder och traditioner. I Sverige, och i delar av Europa, håller det på att suddas ut till en sörja där snart ingen känner sig hemma. Det gör inte bara barnen till de som kommit hit rotlösa, det gör även svenskar rotlösa.
Och nej, man blir inte svensk för att man klivit över en landgräns. Man kan eftersträva att bli svensk genom att anamma ett lands sätt att leva, syn på samhället och medmänniskorna, kultur, traditioner, seder och bruk. Men det tar en generation. Minst. Kanske flera. Och det måste ske i lagom små doser som inte radikalt förändrar samhället på kort tid.
Min far föddes i Mellanöstern. Han är inte längre i livet, men han var en av de ”stoltaste svenskar” jag känt. När han gick bort hade han levt en större andel av sitt liv i Sverige än i sitt födelseland. Han anpassade sig till Sverige och krävde inte att samhället skulle anpassa sig till honom. Han assimilerades men kastade inte sitt ursprung överbord för det.
Det var en annan sorts migration; han kom hit för att arbeta och tjäna pengar. Planen var att återvända med en ihoptjänad påse pengar. Men så träffade han min mamma. Sen kom jag. Efter ytterligare något år min syster. Planen ändrades. Det blev flera barn, Volvo-kombi, bygge av mexitegel-villa, vovve. Hon hette Amanda för övrigt. En bordercollie. Och en bondkatt, Tusse.
Min pappa och min mamma gav mig en Bullerby-uppväxt i trygga Sverige - en uppväxt som jag önskar fler borde få uppleva. Vi låste varken dörren eller bilen. Cykeln gick inte att låsa för den hade inte ens ett lås. Det behövdes förvisso inte. Man visste vilken cykel som inte var ens egen.
Nuförtiden kan folk som kommit hit knappt svenska efter flera år i landet. Och många av de som lär sig språket någorlunda slutar anstränga sig när de uppnått nån form av Alby/Rinkeby/förorts-brytning. Alltför få försörjer sig själva. De är inte intresserade av Sverige eller det svenska - vare sig kultur eller historia. De belastar våra välfärdssystem och vår vårdapparat. En del uppfostrar sina barn att klaga på hur dåligt Sverige är, att svenska kvinnor är ”horor” osv. Bullerbyn har de ingen aning om vad det är och de kan knappast ens nynna med i Astrid Lindgrens sånger. Och Sverige är inte tryggt längre.
Det experiment som Sverige och Västeuropa bedrivit senaste decennierna måste avbrytas och kanske även till del reverseras. Vi skulle behöva kraftigt minska invandringen, särskilt från länder med diametralt annorlunda kulturtraditioner. Vi skulle nog till och med må bra av att minska antalet invånare. Hur många vet jag inte, men åtminstone sexsiffrigt och då tänker jag på den högre delen av skalan. Men att locka människor med en årslön för att åka hem är fel - jag tycker många kan åka hem ändå. De har redan förbrukat tillräckligt av mina skattepengar.
Jimmy Baker, tidigare moderat kommunalråd, nu kandidat för Medborgerlig Samling 2026