I åratal har Socialdemokraterna ifrågasatt Sverigedemokraternas migrationspolitik genom förlöjligande och demonisering. När Sverigedemokraterna fick rätt i denna fråga, genom att en kvalificerad majoritet av riksdagen, inklusive Socialdemokraterna, anslöt sig till denna migrationspolitik, var det dags för Socialdemokraternas integrationspolitiska talesperson, Lawen Redar, att ifrågasätta om Sverigedemokraterna verkligen står för öppen svenskhet.

Kritiken är märklig, eftersom principen om öppen svenskhet har funnits i Sverigedemokraternas principprogram i mer än tio år, utan att någon inom Socialdemokraterna har ifrågasatt den. Under de senaste tre valen har stödet för Sverigedemokraterna bland personer med utländsk bakgrund ökat. Dessutom har Sverigedemokraterna politiker med utländsk bakgrund på alla nivåer.

Socialdemokraternas ifrågasättande av Sverigedemokraternas princip om öppen svenskhet är i praktiken en dumförklaring av Sverigedemokraternas väljare och politiker med utländsk bakgrund. Detta är inget nytt. I åratal har personer med utländsk bakgrund som sympatiserat med eller representerat Sverigedemokraterna benämnts som ”husblattar” eller med andra beklagliga epitet.

Det har varit svårt för Socialdemokraterna att acceptera att människor med utländsk bakgrund kan stödja andra partier än Socialdemokraterna. Socialdemokraterna och vänstern i allmänhet förväntar sig någon form av tacksamhet från invandrare. Det är motsatsen till öppen svenskhet. Det är Socialdemokraternas villkorliga svenskhet: du är svensk så länge du är socialdemokrat, annars är du en ”husblatte”.

Socialdemokraterna har också en historia av att nedvärdera eller förvränga svenskhet. Ett exempel på detta är Mona Sahlins berömda citat från 2002:

”Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker”.

Det citatet var en grov definition av Socialdemokraternas mångkulturella Sverige, där det inte skulle finnas någon majoritetskultur. Den svenska nationella identiteten var inte något man skulle eftersträva. Enligt Socialdemokraterna var det Sverige som skulle ändras och anpassa sig till de nyanlända. Det var just därför Socialdemokraternas dåvarande partisekreterare, Carin Jämtin, 2011 ville slopa en av de kristna helgdagarna och istället införa en muslimsk helgdag. Detta skedde samtidigt som Sverigedemokraterna lyfte principen om öppen svenskhet.

Idag ser vi att öppen svenskhet är en realitet i det svenska samhället. De som kommer till Sverige och etablerar sig framgångsrikt anpassar sig ofta till svenska seder och normer. Det är ett sätt att inkluderas i det svenska samhället, men också ett sätt att lyckas på en arbetsplats där majoritetskulturen, den svenska kulturen, präglar tillvaron. Den mångkulturella ideologi som Socialdemokraterna introducerade visade sig vara en illusion.

Människor kan inte leva i ett och samma samhälle men samtidigt leva separerade i olika kulturella och normativa sfärer utan att konflikter uppstår. Vi måste ha vissa gemensamma seder och normer, som vanligen är nationella, för att kunna kommunicera och leva tillsammans. Därför är öppen svenskhet en grund för en fungerande integrationspolitik.

Men det är ytterst upp till var och en att forma sin nationella identitet. Sverigedemokraterna eller något annat politiskt parti kan inte berätta för Lawen Redar eller någon annan om han eller hon är svensk. Själva frågan vittnar om en bristande förståelse för vad en nationell identitet är. En del av detta handlar självklart om självuppfattning: man kan inte vara svensk om man inte anser sig vara svensk. En annan del handlar om relationen till kollektivet svenskar. Man kan inte bli svensk utan någon som helst relation till det svenska samhället och de människor som lever där.

Detta är en ömsesidig process där kollektivet svenskar kan skapa antingen en vilja eller en motvilja hos individen att uppfatta sig som svensk, beroende på hur integrerad individen är i det svenska samhället. Har man tagit till sig landets seder och bruk finns det vanligen ett kollektiv som uppfattar en som svensk och därmed uppmuntrar en att också uppfatta sig själv som svensk. Men om en individ inte uppfattar sig som svensk och samtidigt förkastar Sverige, kommer det att finnas ett svenskt samhälle som inte uppfattar individen som svensk. Det finns ingen politiker eller lagstiftare som kan intervenera i den processen. Politiker kan inte tvinga det svenska folket att uppfatta människor med främmande seder som svenskar. Det går inte.

Det bör tilläggas att det finns en skillnad mellan formell svenskhet, som kan förvärvas genom svenskt medborgarskap, och en svenskhet som växer fram genom att man anammar den svenska nationella identiteten.

Detta är relevanta ämnen som behöver diskuteras för att Sverige ska kunna integrera de invandrare som har kommit till Sverige och blivit medborgare, men som fortfarande befinner sig i kulturellt utanförskap. Dessa människor är inte fullt inkluderade i det svenska samhället, eftersom det som förenar oss är den svenska kulturen. Det är det enda som förenar oss alla. Tar man inte till sig de sociala normer och seder som råder i Sverige kommer man aldrig att bli en del av detta land.

Öppen svenskhet angrips i dag från både vänster och höger. Från vänsterkanten har vi politiker och debattörer som fortfarande talar om ett mångkulturellt samhälle. De påstår att ingen behöver anpassa sig till det svenska samhället, utan att det istället är det svenska samhället som ska anpassa sig.

Från högerhåll finns etnonationalister som vill ha en svenskhet baserad på etnicitet. Detta koncept förutsätter ett samhälle där människors rättigheter och ställning avgörs av etnicitet, vilket är groteskt. Öppen svenskhet är det mest rimliga och balanserade alternativet, där man erbjuder en väg för nyanlända att inkluderas, med respekt för dem som redan lever i detta land.

SE ÄVEN: Sparf: Lawen Redar är inte svensk

Frågan som bör ställas till Lawen Redar och alla andra socialdemokrater är följande: Stödjer ni fortfarande den misslyckade mångkulturella ideologin?

Nima Gholam Ali Pour

Riksdagsledamot, Sverigedemokraterna