Sverige har en rättsstat, åtminstone i teorin. I praktiken ser vi allt oftare hur rättsprocesser ersätts av mediedrev, där misstänkta döms på löpsedlar innan ett enda provsvar ens har analyserats.

Fallet med SD-politikern Katja Nyberg, som nu utmålas som rattfull och narkotikapåverkad, är ett skolboksexempel på detta rättshaveri. Nyberg är i skrivande stund varken förhörd, åtalad eller ens formellt delgiven misstanke. Ändå har Aftonbladet, TV4 och andra medier redan fastslagit narrativet: hon är skyldig.

Själv ger Nyberg en helt annan bild. I ett mejl till Aftonbladet efter publiceringen skriver hon:

”Under mellandagarna råkade jag ut för en viltolycka med bilen. I samband med detta fick jag åka ner till polisstationen och blåsa för alkohol som då inte visade något utslag. Det är därför med stor förvåning som jag tar del av det som nu skrivs om mig och den här händelsen. Enheten för särskilda utredningar tittar nu på det här, vilket jag välkomnar eftersom jag inte känner igen mig i detta.”

Detta är alltså den person som redan hängts ut som narkotikapåverkad och rattfull.

Enligt tillgängliga uppgifter visade polisens alkotest inget utslag. Trots detta gick åklagaren Anders Jakobsson ut i media och hävdade att ”apparaturen var trasig”. Inte med stöd av något tekniskt utlåtande. Inte efter analys av prover. Utan som ett rent påstående i offentligheten.

Det är inte rättsstat. Det är opinionsbildning. Och det är inte första gången.

I maj var det samme åklagare som offentligt pekade ut en UD-anställd diplomat som misstänkt spion. Även då bedrevs processen via medier. Någon rättegång blev det aldrig. Diplomaten tog sitt liv. Staten gick vidare som om ingenting hänt.

SE ÄVEN: Spionmisstänkt diplomat död – inget brott

Man kunde ha hoppats på självrannsakan. I stället upprepas mönstret.

När åklagare börjar agera som politiska kommunikatörer, och medier som domstolar, då är vi farligt nära ett system där misstanke i sig blir straffet.

SE ÄVEN: Hur många oskyldiga döms för våldtäkt?

Oskuldspresumtionen är inte en artig formalitet. Den är ett fundament. I det här fallet har Nyberg redan förlorat, oavsett vad provsvaren visar. Om hon är oskyldig är skadan irreversibel. Och ingen kommer att ställas till svars.

Det är hög tid att ställa den obekväma frågan: vem granskar åklagarna?

SE ÄVEN: Olsson: Så gjorde sig åklagarna åtalsimmuna

När rättsväsendets företrädare börjar bedriva processer i media i stället för i domstol, då är det inte den misstänkte som är det största hotet mot rättssäkerheten. Då är det systemet självt.

Lars Ört

Knivsta