Facebook noscript imageDEBATT: Sjukvårdskrisen har enkla lösningar
Debatt
DEBATT: Sjukvårdskrisen har enkla lösningar
Dagens debattör Magnus Lagerkvist listar förslag för sjukvården. Foto:  Zhang Guangjuan / Amir Nabizadeh/TT
Dagens debattör Magnus Lagerkvist listar förslag för sjukvården. Foto: Zhang Guangjuan / Amir Nabizadeh/TT
Problemen i vården handlar inte om brist på vårdpersonal, utan om en organisation som inte låter personalen, från överläkare till undersköterskor, göra sitt jobb. Regionerna måste avskaffas och sjukvården förstatligas, skriver Magnus Lagerkvist och listar därutöver ett antal förslag till åtgärder.

Winston Churchill brukade säga att om han skulle tala i två timmar kunde han börja med detsamma. Skulle han tala i fem minuter ville han däremot förbereda sig en vecka. Detsamma gäller analyser och slutsatser. Kan man inte uttrycka kärnan kort och koncist vet man inte vad man pratar om. Sjukvården har haft konsulter och rådgivare som studerat och analyserat detaljer för stora pengar utan att det haft någon effekt. Tvärtom. Konsulterna på Nya Karolinska lanserade ”Värdebaserad vård” där bara konsulterna kostat över miljarden och inte lett någonstans eller snarare fel. Västernorrlands Region anlitade en norsk konsultfirma för 54 miljoner som inte heller det ledde någonstans.

Problemet var att man räknade till döds på detaljer men aldrig vågade ta i de stora problemen – kärnproblemen. Den enkla analysen är att ”Okunnigt och ledningsovant folk styrt kunnigt och operativt begåvat”. Politiker och ledningar för regionerna har inte kompetens eller kunskap att styra det de är satta att styra. De duktiga läkarna och forskarna flyr utomlands eller till privata aktörer. Vidare ska vi komma ihåg att det vanligen är C-laget av våra politiker som sitter i regionerna. A- och B-laget sitter i rikspolitiken eller kommunerna.

Talar man med sjukvårdspersonal från överläkare till undersköterskor får man hela tiden samma svar och samma rekommendationer. Deras analys av läget är enkel. Det finns ingen brist på personal. Bristen är att det inte finns en kompetent ledning som vet vad man ska göra. Sverige har minst patientbesök per läkare enligt OECD, 64 procent sämre än snittet. Även om man kan diskutera beräkningsgrunderna så ligger Sverige långt efter. Orsaken är att läkare och övrig sjukvårdspersonal tvingas hålla på med annat. Det behövs enkla konkreta åtgärder. Några exempel:

  • Återinför läkarsekreterarna. Minska på vad som måste rapporteras. Låt läkarna tala i diktafon i stället för att sitta och peta på datorn.
  • Skaffa personal som städar, hanterar måltiderna och annat praktiskt och nödvändigt arbete som inte kräver medicinsk utbildning.
  • Höj lönerna för undersköterskor och sjuksköterskor så att de stannar där de är. I nuläget måste man byta vårdgivare för att kunna höja sin lön, vilket leder till inskolningstider och ineffektivitet.
  • Köp mer färdiga instrumentset till operationer och annat som Mölnlycke och många andra levererar, vilket minskar kravet på antal operationssköterskor och annan personal.
  • Strukturera vården till kompetenscenter kombinerat med utökad och effektiv logistik genom helikoptertransporter och ett tätare ambulansnät. Diskussionen om att man måste behålla förlossningsvården på många ställen leder fel. Har en klinik inte tillräckligt många förlossningar och därmed kompetent och erfaren personal i form av läkare och sköterskor ökar riskerna och minskas effektiviteten. Detta gäller naturligtvis också mycket annan vård.
  • Ha ett rullande schema där också de mest kvalificerade läkarna sitter på akutmottagningarna då och då. Den kände professorn Curt Franksson berättade för mig för länge sedan att när AT-läkarna strejkade satt han och andra erfarna läkare i akutmottagningarna. Efter tre veckor klagade facket på laboratorierna och på röntgen för att de hade för lite att göra. Detta berodde på att en AT-läkare skickade 19 av 20 patienter till provtagning och/eller röntgen. Jag skickade en patient av 40, berättade Franksson. Eller som en gammal erfaren läkare sa till mig häromdagen: ”Jag vet inte om jag kan så mycket, men jag kan se om en patient är sjuk eller inte.”
  • Listan kan göras mycket längre.

Att avskaffa regionerna och förstatliga sjukvården är strukturreformer som måste komma till. Arvodet till regionpolitikerna är 1,7 miljarder per år. Härtill kommer resor och andra kostnader. Ett förstatligande finns med att det ska utredas i Tidöavtalet. Hur det ska gå till rent praktiskt måste värderas och planeras. Att det ska göras är självklart. Därför bör ett principbeslut tas av riksdagen nu.

En ökad privatisering leder till bättre vård. Ta S:t Görans i Stockholm som exempel. De har inget problem med rekrytering. ”Alla vill hit” som de som arbetar där säger ”Och jag vill inte sluta”.

En region skulle göra ett inköp av ett dyrare instrument. De krävde då att de fick komma till leverantören i Stockholm. Där skulle de underhållas med visningar och middagar i över tre dygn. Delegationen var på 30 personer. 29 politiker och en läkare.

Det är inte brist på sjukvårdspersonal – läkare, sjuksköterskor, undersköterskor med flera. Sjukvården lider av ett gigantiskt organisationsproblem. Ser man till att sjukvårdspersonalen får använda hela sin arbetstid till just vård av sjuka, då skulle vi inte ha en sjukvårdskris. Detta är ett mantra jag har hört från folk i sjukvården hur länge som helst och hur många gånger som helst.

Magnus Lagerkvist
CEO & Founder Lagerkvist & Partners

Läs även: DEBATT: Till konservatismens försvar

Bulletin Debatt

Detta är ett debattinlägg i Bulletin. Debattören svarar för sina åsikter i debattartikeln. Vill du publicera dig på Bulletin Debatt eller inkomma med replik? Skicka artikelförslag till debatt@bulletin.nu