Sverige domineras i grunden och sedan länge av socialistiskt och liberalt tänkande, två idéströmningar som grundar sig i utopier och abstraktioner. Konservatismen baserar sig istället i historia, mänsklig erfarenhet och det konkreta och verkliga, men är trots detta inte i sig förändringsfientlig, socialisters och liberalers fultolkningar till trots, skriver Andreas Röyem.
I Sverige har vi gått ifrån den ena extrema hållningen till den andra, vi tycks ha åsikter och hållningar som mode. Och precis som mode är för de flesta, så blir det inget djupare av våra åsikter. De är inte genomtänkta och vi har inte jämfört dem med tidigare situationer i historien för att se ifall vi kan lära oss något av dem. Det som tycks vara viktigt med våra åsikter är att vi hänger med i svängarna och åsiktsmodet.
Läs även: DEBATT: Ett konservativt perspektiv på kulturen
Det här är en följd av att de viktigaste verktygen med vilka vi förstår vår politiska verklighet har hämtats från liberalismen och socialismen. Dessa ideologier förstår världen utifrån begrepp som frihet respektive ekonomisk jämlikhet. Men vad de begreppen missar är kultur och historia och en förankring i hur det har fungerat tidigare i vårt samhälle. Jag saknar vår konservatism. Den konservativa idétraditionen har idag blivit missförstådd och reducerad av allt för många.
Den vanliga uppfattningen om vad konservatism är, handlar om att den bara vill bevara rådande ordning och att den bara är motsträvig, snarare än att den står för något eget. Det är så många socialister och liberala vill fultolka konservatismen. Men att konservatismen bara försvarar rådande ordning och inte står för något eget är något som alldeles uppenbarligen inte stämmer.
Edmund Burke (1729–1797) som ses som konservatismens portalgestalt var redan på sin tid emot slaveri och imperialism liksom motståndare till att kungen skulle ha för mycket makt. Dessa tre åsikter gör det tydligt att konservatismen är för en viss typ av förändring och att den erbjuder egna värderingar och en lång idétradition som man i ett vuxet samtal bör undvika att förminska.
Läs även: Dan Korn: Socialdemokratisk konservatism
Både socialism och liberalism utgår ifrån abstrakta idéer och utopier. Till skillnad från dessa är det mer passande att beskriva konservatismen med som utgående från en viss attityd eller inställning. Michael Oakeshott (1901 1990) sammanfattar det konservativa förhållningssättet så här:
Att vara konservativ är att föredra det bekanta framför det okända, att föredra det beprövade framför det obeprövade, fakta framför det oförklarliga, det verkliga framför det möjliga, det återhållsamma framför det gränslösa, det nära framför det avlägsna, det tillräckliga framför det överflödiga, det lämpliga framför det perfekta, nuets glädje framför lockelsen av mer ekonomiskt lönsamma kopplingar; att förvärva och att utöka är mindre viktigt än att behålla, kultivera och ta tid att uppskatta sorgen efter en förlust är mera påtaglig än upphetsningen inför någonting nytt eller utlovat.
När vi blir bortkopplade från vår konservativa idétradition så lämnas vi vilse med en begränsad förmåga att förstå oss själva. Därför förespråkar jag att vi avstår ifrån idéer som fantiserar om människors inneboende ultimata guide och att var och en vet bäst själv. Människor är ofullständiga och vi behöver ramverk att förhålla oss till samt lära oss av de äldre generationerna. Snarare än att var och en var för sig ska tvingas uppfinna hjulet igen.
Andreas Röyem
Student i praktisk filosofi
Läs även: Korn: Den konservative invandraren
