Debatt: Ska vi få det bättre eller mer jämlikt?

Sverige har tidigare sett företagare och kapital lämna landet till följd av höga skatter och återvända när de sänkts. Nu hörs åter krav på en miljonärsskatt. I den svenska debatten är det lätt att glömma konsekvenserna.

Elon Musk är ett extremt exempel, men resonemanget gäller alla mycket stora entreprenörsförmögenheter.

Efter SpaceX-introduktionen beskrevs Musk som världens första dollarbiljonär. Många menar att ingen människa bör få äga en sådan förmögenhet och att en stor del därför bör beskattas bort.

En biljon är inte kontanter

Musks förmögenhet består nästan helt av aktier vars värde bygger på marknadens framtidsförväntningar. De kan stiga snabbt, men också falla snabbt. Enligt Bloomberg har hans förmögenhet redan minskat från omkring 1,3 biljoner dollar till cirka 700 miljarder.

Om man anser att ingen bör få äga mer än exempelvis 200 miljarder dollar – vad händer om själva beskattningen får värdet på de återstående tillgångarna att falla kraftigt? Bör staten då också kompensera den värdeförstörelse som uppstår?

Thomas Piketty har förespråkat en 90-procentig årlig skatt på förmögenheter över EUR 2 miljarder. Om tillgångarna huvudsakligen består av aktier måste de säljas eller överföras. Få diskuterade vilka konsekvenser det skulle få för företagsbyggande.

Både Frankrike och Sverige har avskaffat sina tidigare förmögenhetsskatter på omkring 1,5 procent per år. Om en sådan nivå ansågs problematisk, hur realistisk är då en betydligt högre årlig beskattning?

Ett historiskt exempel

År 1989 svarade Japan för omkring 45 procent av världens samlade börsvärde. Det sades att marken under det kejserliga palatset i Tokyo var värd mer än all mark i Kalifornien. Jag avslutade då ett föredrag med en enkel fråga:

”Vem vill göra den affären?”

Ingen räckte upp handen.

Marknaden hade tappat kontakten med verkligheten. Förr eller senare möter förväntningar verkligheten.

Pappersvärden och verkliga tillgångar

Anta att du avstår från att byta ytterdörr på ditt hus och i stället investerar motsvarande belopp i en aktie.

Två år senare har investeringen stigit så mycket att du skulle kunna köpa alla tjugo husen på gatan.

Har aktien blivit mer värdefull – eller har husen blivit ovanligt billiga?

Dags att sälja och byta ytterdörren?

Vad händer om staten tar över aktierna?

Förr eller senare måste staten sälja aktierna för att kunna omfördela värdet. Marknaden vet detta. Om ett mycket stort aktieinnehav ska säljas ökar utbudet, vilket tenderar att pressa kursen. Beskattningen riskerar därmed att minska värdet på det som beskattas.

En svensk erfarenhet

Sverige har egna erfarenheter.

När dödsboet efter landets rikaste kvinna, Sally Kistner, skulle betala arvs- och kapitalvinstskatt, tvingades stora aktieposter säljas. När aktiekursen föll räckte tillgångarna inte längre till och dödsboet försattes i konkurs.

Ju större del av ett pappersinnehav som måste säljas, desto större är risken att försäljningen i sig sänker värdet. Då drabbas inte bara entreprenören utan också pensionsfonder, småsparare och andra aktieägare.

Den som förespråkar en kraftig beskattning av stora förmögenheter bör därför besvara tre frågor:

• Vem avgör hur stor en privat förmögenhet får vara?
• Hur hög kan skatten bli innan investeringar och företagande minskar?
• Hur beskattar man stora aktieinnehav utan att samtidigt minska deras värde?

När Sverige hade arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatter fanns omfattande undantag och lättnadsregler. Lagstiftaren insåg alltså att skatterna kunde få betydande negativa konsekvenser.

Frågan är därför inte om samhället ska bli mer jämlikt. Frågan är om beskattningen gör samhället rikare eller fattigare. Om skatten minskar investeringar, pressar aktiekurser och driver entreprenörer och kapital utomlands, blir resultatet lägre välstånd. Ett samhälle kan bli mer jämlikt på papperet samtidigt som det blir fattigare i verkligheten.

Harry Margulies, författare och juridisk analytiker