En modig och rättrådig medborgare ingriper under pågående brott för att avvärja ett mord, men blir själv dödad av gärningsmannen. Fredrik Andersson, 54-årig familjefar och politiskt aktiv inom Medborgerlig Samling, avled mycket tragiskt efter händelsen på Delta gym i centrala Stockholm i våras. Sedan april har en tidigare dömd 16-åring med koppling till gängkriminalitet varit misstänkt för mordet, men den misstänkte undgick gripande under viss tid genom att vistas i hemlandet Armenien. När han återvände till Sverige i förra månaden ska han dock ha gripits av polis. Häpnadsväckande nog beviljades denne dömde och mordmisstänkte armenier svenskt medborgarskap under tiden.

Läs även: 16-åring häktad för mordet vid Delta gym – den tredje frihetsberövade i målet

Hur är detta möjligt? Vilket land har råd att vara så lättsinnigt i förhållande till säkerhet och trygghet för sina egna medborgare? Varför går intressen för personer som vill invandra hit, men med tveksamma skäl och problematiskt förflutet, före vår egen befolknings skyddsbehov?

I det aktuella fallet vet vi ännu ingenting i skuldfrågan, men blotta misstanken och det faktum att personen har varit i klammeri med rättvisan borde givetvis ha lett till att ansökan om medborgarskap pausas. Vid fällande, lagakraftvunnen dom borde gärningsmannen naturligtvis förr eller senare bli av med uppehållstillståndet och utvisas på livstid.

Oavsett bakgrunden till den armeniske ynglingens vistelse i Sverige är beslutet att bevilja medborgarskap fullständigt horribelt och omöjligt att förstå. Redan den tidigare misshandelsdomen borde, trots att personen enligt uppgift är minderårig, vara en försvårande omständighet i ärendet. Med mordmisstanke därtill borde saken vara helt avgjord – inga beslut så länge personen är föremål för utredning. Redan i Flyktingkonventionen fastslås att man är förpliktad att efterfölja lagar, regler och respektera den allmänna ordningen i mottagarlandet.

Läs även: Ahmed: Ställ krav för medborgarskap

Vi känner igen den slapphet varmed migrationsfrågor har hanterats i Sverige under många decennier. Riskerna för samhället är inte försumbara, när asylsökande med avslag varken utvisas omgående eller sätts i förvar som morden på IKEA i Västerås och terrordådet på Drottninggatan i Stockholm så tragiskt visade. Att låta kriminella invandrare stanna i landet och rent av ge dem medborgarskap är oerhört stötande och direkt ansvarslöst av dem som tar dessa beslut.

Sverige har överhuvudtaget en tendens att helt i onödan åta sig uppgifter, risker och kostnader, som det egentligen saknas anledning att acceptera. Inte sällan kommer det fram att människor som har fått avslag på asyl i andra länder ändå släpps in i Sverige och får en ny chans, så som exempelvis hade skett med knivmannen från Vetlanda.

Vad är då anledningen till dessa förhållanden? Är det vår lagstiftning, dess tillämpning, omotiverat generös tolkning till fördel för immigranter, politisk aktivism inom myndigheter eller rent av korruption? Vem bär ansvaret? Får inte Migrationsverket automatiskt del av uppgifter om pågående brottsutredningar, eller är sådana uppgifter utan betydelse i ärenden som detta? I så fall borde politiskt ansvar utkrävas.

Om det däremot finns rutiner på plats och informationen om brottsmisstankarna har betydelse, måste i stället beslutsfattare vid myndigheten ställas till svars. Ansvarsfrågan måste helt enkelt utredas och en sak är säker: ett av de två alternativen gäller.

Sverige kan inte fortsätta att dela ut medborgarskap till brottsdömda och till personer som är misstänkta för mord. Vårt samhälle och våra medborgare förtjänar säkerhet i vardagen.

Läs även: Därför kan kriminella ungdomar få svenskt medborgarskap trots domar

Vår medlem Fredrik Andersson miste livet på grund av säkerhetsbristerna i vårt land. Att medborgarskap har beviljats den misstänkte är en skandal som måste redas ut i alla delar.

Ilan Sadé
Partiledare Medborgerlig Samling

Åsa Tallroth
Vice partiledare Medborgerlig Samling

Staffan Gunnarson
Talesperson i migrationsfrågor för Medborgerlig Samling