I detta koranbränningarnas tidevarv är det som om 80 procent av riksdagen och lika stor del av folket fått en skruv lös. Och jag undrar storögt: Varför är det så få som lyckas lyfta blicken?

Hur gammal är jorden? Hur gammal är människan? Hur gammalt är religion? Vad är Sverige?

I tur och ordning och i runda slängar 4,5 miljarder år, 200 000 år och 4 000 år. Och islams fall cirka fjortonhundra. Den fjärde frågan om Sverige är inte längre helt enkel att besvara.

Låt oss tala klartext: Där finns ingen gud! Tanken om Gud är ett påfund av den mänskliga hjärnan. Bergen, växterna och djuren klarar alldeles sig utmärkt utan.

Under ett ferieuppehåll på 70-talet lyssnade jag till ett radioprogram om några daterade idéer från fjärran land och tänkte: Så mycket rappakalja, hoppas det aldrig kommer hit!

Nu är den här. Med krav på förändringar av vårt samhälle och av det enda skäl att vår politiker erbjöd idéernas följare att flyta hit med dem.

Visst möttes vi även tidigare i Sverige av liknande företeelser jag pö om pö kommit att förakta: Tro, helig skrift, kyrkor, ritualer och regalier. Glädjedödande förmaningar och fantasier predikade av staffagefigurer som tycktes åtnjuta någon slags skyddad upphöjelse över oss andra. En värld, alla goda ord till trots, fylld av maktkamp, manipulation och konflikter som för mig känts falsk och för konstruerad för att tas på allvar, och som jag aldrig velat vara del av. Jag minns med olust min mors begravning som bara gjorde ont värre.

Människan har förvisso alltid sysslat med hokus-pokus. Sådant psykologin kallar ”magisk tänkande”: Skrock, spådom, andar och väsen, det finns liksom nedärvt inom oss. Ett sätt att skydda, skapa mening och tillhörighet, skapa ordning och hålla kontrollen. Men med många baksidor för exempelvis samliv, kvinnor och homosexuella. För konstnärer och författare, för yttrandefrihet och ekonomisk framåtskridande. För frihetens resa framåt.

Liksom sådden av ett frö till friktion, väl bevisat i alla de aldrig slocknande konflikter där tron bor och frodas som mest. Konflikter vi nu ser alltmer av i Sverige. I aktuellt ”säkerhetsläget” har ett antal uppburna, från vilka jag väntat mig mer, varit snett ute:

• Per Gudmundson efterlyser (Bulletin 20/3 2021) ett ”vuxet samtal om Islam”. Att vi, uppenbarligen med sikte på desarmering av ”svepande omdömen” måste öka kunskapen om Islam och dess politiska strävanden.
• Peter Wennblad skriver (SvD 29/8 2023) att ”det är regeringens ansvar att hantera situationen så som den är, och göra det den kan för att sänka konfliktnivån. Att fotbollslandslaget avstår från att ta emot folkets välförtjänta hyllningar i Kungsträdgården visar att alla handlingsalternativ i det rådande läget innebär att friheten inskränks för någon. Då behöver vi bestämma oss för vilken frihetsförlust som är minst smärtsam”.
• Ulf Kristersson, statsminister för demokratiska suveräna landet Sverige, bjuder till möten med Islam: Den 2 februari 2023 med muslimska organisationer för att ”prata om reaktionerna efter koranbränningarna i Stockholm”, 10 juli 2023 med imam Mahmoud Khalif för att ”diskutera skydd av religiösa grupper”, och ska inför FN-mötet 19 september träffa muslimska länder för att ”förklara hur vi värdesätter yttrandefrihet och demonstrationsfrihet” och putsa Sverigebilden.

Gudmundson: Den föredömliga redogörelsen till trots, texten antyder fördragsamhet. Någon liten acceptans för någon sorts sekulär Islam Gudmundson med säkerhet vet inte existerar.

Samtal om Islam finns det gott om. Av dem som kan, vet och förstår vad Islam står för. Inte minst då att ”vanliga troende” inte har något att säga till om, att Islam, dess utbredning och mål styrs av mullor, moskéer och imamer.

Så jag frågar dig Per Gudmundson, i de samtal du eftersträvar…vari ska det ”vuxna” ligga?

Wennblad: Utan att det sägs rakt ut, tycks det avses att någon form av lagändring är rätta vägen. Att backa för lite lugn och ro och fotboll. Vore det inte i då så att även en mikroskopisk ändring av svensk lag i det uppkomna ”säkerhetsläget” (i verkligheten, uppskruvade hot) utgör en signal om att hot lönar sig? Att det går att flytta Islams positioner i Sverige framåt med dessa metoder?

Det är nu mer än 200 år sedan religionens fjättrande ok började lyftas från våra axlar, sedan vi sa adjö till överhet, dogmer och auktoriteter.

Så jag frågar dig Peter Wennblad, du säger att vi måste välja. Vad väljer du?

Kristersson: Vad har muslimska länder att göra med vad vi svenskar eller muslimer i Sverige har för sig i Sverige? Vad som händer och gäller här angår så vitt jag vet enkom oss? Vi bestämmer väl själva över vårt land, oberoende av vad andra tycker?

Sverigebilden blir väl vad den blir av alla svenska kvinnor och män som fört Sverige och världen framåt. Den behöver knappast putsas, sminkas eller basuneras ut.

Så jag frågar dig Ulf Kristersson, med dina planerade möten med muslimska länder. Varför och för vilket folks räkning gör du detta?

Sverige som är det land i världen som kommit längst i kampen för individens frihet står nu inför sin största kris. En kris som via svenska politiker påhejade av public service och kulturelit samt naiva, passiva och bedragna väljare, dragit på oss mer splittring än någonsin, och än nödvändigt.

Islam har ätit sig in i den svenska samhällskroppen, normaliserats och legitimerats genom anpassning till tron: i skolan och på skolbussen, i klassrummet och på lektionerna, i offentlig tjänst och information, inom SVT, Sveriges Radio och pressen, i badanläggningar, tv-underhållning, reklam och butiker. Trots att tron ska föreställa vara skild från staten?

Det är uppenbart att stora delar av svenska folket tappat bort eller aldrig förstått när var hur och varför vi en gång blev det frihetliga land vi var. Liksom viljan och förmågan att försvara detta. Den största utmaningen nu blir att finna vägen tillbaka.

Varken svensk politik eller svenska folket behöver några samtal eller möten med eller förklaringar för Islam!

Vad vi behöver är samtal om vårt ursprung, vår kultur och vår historia. Lära och förstå vår frihetliga grund i form av reformationen, upplysningen och franska revolutionen, industrialism, kapitalism och välfärdssamhälle, demokrati, rättsstat och parlamentarism, Voltaire, John Locke och Adam Smith.

Om rättigheter och skyldigheter, om ansvar och plikt, om att ge för att få ta. Samt om innebörden av sekulärism, om icke-troendes rätt att slippa religionens inflytande över deras liv. Liksom att medan andra religioner är en ”kyrka” i samhället, så är Islam själva samhället! Vilket förklarar alla dessa återkommande krav på oss andra.

Om allt detta, sådant de ”inbjudna” sällan vet tillräckligt om eller förstår och därför saknar grund för förståelse för vår värld, måste vi tala om, inte minst i skolan, vilket är det huvudsakliga skälet till att den måste förstatligas. Okunskap är den liberala demokratins värsta fiende.

Islam uttalar krav på respekt. Jag frågar: Varför skulle vi icke-troende visa respekt för tro? När det borde vara tvärt om: Respekt för oss som lagt dessa idéer bakom oss. Vi som ser och förstår hur det söndrar, splittrar och bromsar och som har fullt upp med att föra samhället framåt.

Jag kan svårligen tänka mig något mer respektlöst än att, inte sällan utan att bidra med en enda skattekrona själv, flytta till, ta sig in i, ibland till och med tvinga sig in i annat land, och där börja ställa krav. Inte bara krav på vård, skola och omsorg, utan också på förändringar i mottagarlandets lagar och regler. Därtill fräckheten att skuldbelägga detsamma för bygget av världens mest sekulära land och dess vilja att fortsätta på den vägen.

I politik finns ingen tro. I politik finns inga folkgrupper. Vi är alla samma ätt. Ingen har större eller mindre rättigheter och skyldigheter än andra.

Islam är ingen folkgrupp! Det finns ingen helig skrift! Om det är något som är heligt så är det vår frihet. De troende är uppenbarligen inte medvetna om hur Islam krockar med vår demokrati och hur ont deras krav gör för oss som byggt den. Det måste bli ett stopp för religionens ”rätt” att flyga under radarn. Tro är och skall förbli en privatsak. Kyrkan är och skall vara skild från staten.

Det är allvar nu! Nu gäller sanningen mot lögnen, framåt mot bakåt, ljuset mot mörkret.

Vi kan inte backa. Vi får inte backa! Här finns inte plats för det politiskt korrekta. Innan vårt Sverige går förlorat, låt oss som en man stå upp för vårt land, för det arv vi har att förvalta, sätta skruven tillbaka!

Så … beträffande vilka ”samtal” och ”vägval” som bör föras och göras och vilken värdegrund som skall råda, bör ovan nämnda fundera över de val många av oss redan gjort.

Islam betyder underkastelse. Muslim den som underkastar sig. Tänk på det ni och alla ni andra som skriver och debatterar och hävdar att ni jobbar för fred och alla de vunna friheterna.

Björn Schaerström

Konstnär och civilekonom som jobbat både i näringslivet och i statlig tjänst. Före detta andre sekreterare, svenska ambassaden i Lagos, Nigeria