Terrorlagstiftningen har under de senaste åren genomgått en rad olika uppdateringar. Dessa förefaller vara ineffektiva då rättsväsendet alltjämt saknar instrument för att åtala personer som ansluter sig till terroristorganisationer. Till följd av den långtgående svenska yttrande- och föreningsfriheten är våldsbejakande islamister i Sverige välorganiserade. Vid maktvakuum i muslimska länder mobiliserar våldsbejakande islamister i väst snabbt och understödjer olika terrororganisationer med resurser. Detta leder till destabilisering av världsfreden och utgör även ett allvarligt säkerhetshot mot Sverige.

Den tama svenska terrorlagstiftningen, politisk-kulturell normalisering av politisk islam och stödet i form av statligt bidrag till odemokratiska och våldsbejakande organisationer har främjat islamistiska grupper med rötterna i olika MENA-länder. Säpo uppskattar att cirka 300 unga svenska IS-sympatisörer anslöt sig till våldsbejakande islamistiska grupper Syrien. En del av dessa krigare har obehindrat återvänt till Sverige. Därtill och till följd av det senaste decenniets stora invandringsvåg, har en brist på politisk handlingskraft och bakgrundskontroller av migranter lett till tilltagande oro.

Läs även: 16-årig misstänkt IS-terrorist placeras på ungdomshem

Såväl Migrationsverket som Säpo har identifierat en rad säkerhetshot bland asylsökande och migranter. Denna typ av säkerhetsärenden har ökat kraftigt i Migrationsdomstolen. Det finns inga tecken att den islamistiska radikaliseringen har avtagit, utan vi ser istället allt fler islamistiska grupper som enligt Säpo utgör ett starkt hot mot vår säkerhet.

I takt med ett utökat säkerhetshot har utvecklingen av kriminallagstiftningen inte hängt med och har därmed blivit alltmer ineffektiv. Enligt förarbetsuttalanden ska straffansvar omfatta den som reser eller påbörjar en resa till ett annat land än det land där han eller hon är medborgare, om avsikten är att begå eller förbereda särskilt allvarlig brottslighet. Detta innebär att det krävs konkret bevisning som binder individen vid terroristgärning. Utifrån lagstiftarens krav på intentioner skyller IS-återvändare i brist på konkret bevisning ifrån sig, och undviker straffansvar genom att ange humanitärt hjälparbete som avsikten med resan.

Läs även: Ahmed: Terrordåd skakar invandringspolitiken i grunden

Det enda rimliga tillvägagångsättet för att skapa en heltäckande kriminalisering av terrorresor med tydlig ideologisk koppling är att låta resandet i sig utgöra grund för straffansvar, oavsett vad den enskilde personen påstår vara syftet med resan. Åklagare ska inte behöva bevisa att misstänkta personer själva har utfört terrorbrott – att främja terrororganisationen genom att bidra till dess verksamhet ska anses utgöra en brottslig gärning. De juridiska teknikaliteterna i form av otidsenlig hänsyn till förenings- och åsiktsfriheten är inte ett tillräckligt starkt argument för att bortse från den enorma destabiliserande effekt som terroristorganisationers taktik innebär. Av den anledningen ska individuellt resande utanför de internationella hjälporganisationernas verksamhet straffbeläggas.

Det svenska synsättet har omöjliggjort åtal av IS-terrorister och kommer även fortsättningsvis att utgöra ett hinder från att åtala terrorresenärer. Detta är givetvis inte tillfredsställande. Våra nordiska grannländer har ett annat och klart effektivt straffrättsligt synsätt. I dessa länder inträder straffansvar vid resan till ett territorium som styrs av terrorister. Övriga önskvärda åtgärder vore:

• Yttrande- och föreningsfriheten måste kunna begränsas med hänsyn till bland annat rikets säkerhet och allmän ordning.
• En annan effektiv åtgärd vore att återkalla terroristers svenska medborgarskap. Detta skulle dock kräva en grundlagsändring. Alldeles oavsett konsekvenserna för den enskilda är åtgärden högst legitim, proportionerlig och nödvändig.

Nima Rostami
Advokat

-----
Vill du publicera dig på Bulletin Debatt? Skicka artikelförslag till debatt@bulletin.nu