Debatt: Sverige måste våga sätta gränser för religiös makt

Religionsfriheten är en självklar del av Sverige. Men religionsfrihet betyder inte att religiösa idéer ska stå över demokrati, jämställdhet eller svensk lag. Min tes är enkel: Sverige måste bli tydligare med gränsen mellan individens rätt att tro och politisk eller religiös påverkan på det gemensamma samhället.

Som iranier är detta inte en abstrakt fråga för mig. Jag har sett vad som kan hända när religiösa normer steg för steg får större makt över lagar och samhällsliv. Iran blev inte en islamisk republik över en natt. Därför reagerar jag när religiösa uttryck och krav normaliseras utan att vi samtidigt diskuterar vilka värderingar de representerar.

Ett exempel är böneutrop. Jag anser att religion ska få praktiseras fritt, men jag ifrågasätter om religiösa budskap ska förstärkas i det offentliga rummet. När argumentet blir ”kyrkklockor är tillåtna, varför inte böneutrop?” glöms en viktig skillnad: kyrkklockor är en del av Sveriges historiska kulturarv, medan böneutrop är ett betydligt nyare religiöst inslag. Det betyder inte att muslimer ska ha mindre religionsfrihet, men det betyder att Sverige har rätt att diskutera vilken roll religiösa uttryck ska ha i det gemensamma offentliga rummet.

Samma diskussion behövs om utländsk finansiering av religiösa verksamheter. Om pengar kommer från stater eller aktörer med politiska eller religiösa intressen måste vi kunna fråga vilka värderingar som följer med. Religiösa samfund ska naturligtvis få verka fritt, men de ska också vara transparenta med sin finansiering och respektera demokratiska spelregler.

Kvinnors frihet måste vara en annan tydlig gräns. Slöjan är inte automatiskt ett tecken på förtryck, och en kvinna ska själv få bestämma hur hon klär sig. Men vi kan samtidigt inte blunda för att slöjan i exempelvis Iran används som ett verktyg för kontroll och att kvinnor kan utsättas för press eller tvång. Att symbolen används frivilligt i Sverige förändrar inte den erfarenhet och betydelse den kan ha i andra sammanhang. Sverige ska försvara kvinnans rätt att ta av sig slöjan utan problem.

Vi måste också kunna tala öppet om islamism. Kritik mot en religion eller en ideologi är inte samma sak som hat mot människor. Islamister som använder våld och hot för att påverka samhället ska bekämpas, precis som alla andra antidemokratiska rörelser. Frågorna måste få ställas: Varför ska religiösa idéer undantas från samma granskning som andra idéer? Varför ska man kunna kritisera Bibeln men inte Koranen? Och var går gränsen när religiösa normer börjar påverka ett sekulärt samhälle?

Jag vill inte förbjuda någon att tro. Jag vill att Sverige ska våga försvara det som gör Sverige fritt: demokrati, sekularism, jämställdhet och yttrandefrihet. För mig handlar kampen mot islamisering därför inte om att begränsa muslimer, utan om att se till att ingen religiös eller politisk ideologi får större makt än demokratin.

Nirvana Mehr, medlem i Sverigedemokraterna