Jag läste nyligen en debattartikel i Expressen med rubriken ”SD:s flört med Trump – ett säkerhetshaveri”. Den är skriven av Peter Hultqvist, Socialdemokraternas försvarspolitiska talesperson, och Morgan Johansson, Socialdemokraternas utrikespolitiska talesperson.

De skriver ”Efter år av Trumpkramande vänder SD nu kappan efter vinden. Ett sådant parti är varken vuxet eller dugligt till regeringsansvar.”

Vet inte den utrikespolitiska talespersonen om att Trump är president i USA? Jag vet inte om Peter och Morgan är medvetna om att USA och Sverige är med i samma militära samarbetsorganisation, NATO. Hur kan det vara ”ett säkerhetshaveri” att ”flörta” med Trump då? De vet ju allt om vår säkerhet i alla fall. Bakvänt argument om du frågar mig.

Sen kan jag tycka att det är bra att Åkesson kan ändra sig och erkänna att han tycker att Trump gjort fel. Det är ju det vuxna gör.

Det är ju lite roligt att det är just socialdemokrater som kritiserar andra för att gilla Trump. Magdalena Andersson, partiets egna partiledare, gillar ju inte Trump, men hon beter sig ofta som honom.

Andersson misstroendeförklarar medier, och ingen har väl missat Trump säga ”Fake News”. Trump har vägrat att bli intervjuad av vissa medier, som New York Times. Magdalena har flera gånger vägrat att svara på frågor från alternativa medier. Till Riks sa hon rakt av ”Vi gör inga intervjuer med Riks.”

Hon har kommit med påståenden baserade på tvivelaktiga beräkningar och facktolkningar i debatter och uttalanden, som sedan dementeras av trovärdiga källor. Som när hon hittade på att 1000 vårdanställda skulle sägas upp i Skåne. Detta kan ju jämföras med Trump och hans dokumenterade falska påståenden under sin tid som president.

Magdalena Andersson gillar ju själv det här med att kunna kontrollera alla och all information. Ett typiskt auktoritärt drag – staten ska hålla medborgaren kort. Hon vill att alla journalister och ministrar bör lämna X. Det förstår jag, eftersom hon vill ha kontroll över sanningen. Hon gillar förmodligen inte community note-funktionaliteten. Det är så pinsamt när lögner avslöjas.

Magdalena Andersson vill dessutom ha en nätpolis. Om man hatar på nätet så ska man bli gripen. Jag antar att hon vill ha samma auktoritära kontroll som i England, där man just nu ser en massa människor gripas för att ha sagt dumma saker på Facebook. Finns det inte vettigare saker att göra för pengarna, som att ta hand om gängkriminaliteten?

Både Trump och Magdalena ändrar sig utan att medge det, och använder plattityder för att appellera till sin bas. En del säger att Magdalena Andersson använder retorik som påminner om Trumps ”America first”. Precis som Trump så gillar hon ju att förhärliga sig själv. Jag skulle kunna hålla på en stund till, men jag tror folk förstår vad jag menar.

Jag tycker inte att Peter Hultqvist och Morgan Johansson ska klaga när Åkesson ifrågasätter Trump. Det är väl bra att ifrågasätta människor när man tycker att de har gjort fel. Frågan är bara vad som händer om Hultqvist eller Johansson ifrågasätter Trump. Eller kanske Andersson? Har Andersson precis som Trump en ”shit list”? Blir man utstött då? Förlorar man makt då?

Medan Hultqvist och Johansson kritiserar SD för en kappvändning, glömmer de Anderssons egna svängar. Trots ideologiska skillnader delar Trump och Andersson stilistiska drag. Har verkligen Hultqvist och Johansson inte sett det här själva?

Birger Salt