Det är mycket Socialdemokraterna vill ta – eller återta – kontrollen över. Förskolan, skolan, välfärden, vaccinationsmarknaden, vården av unga kriminella och så vidare. Ofta med tillägget att denna kontroll ska vara av demokratisk art, vilket på socialdemokratiska betyder att det är politikerna som ska styra och bestämma, inte medborgarna.

Socialdemokraternas kontrollbehov börjar framstå som gränslöst. Årtionden av liberaliseringar ska rullas tillbaka. Den starka staten ska åter lägga livet tillrätta i en anda av paternalistisk välvilja. Kan det vara det partiordföranden Magdalena Andersson syftar på när hon gång på gång återkommer till att hon vill att Sverige ska bli lite mer som Sverige?

Ett av få områden där Socialdemokraterna på senare tid motsatt sig kontroll är partilotterier. Där är ökad offentlig kontroll tvärtom ett sätt att slå undan benen för oppositionen – det vill säga S – och montera ner demokratin.

Det senaste utslaget av socialdemokratisk kontrollusta riktar sig mot sociala medier. Partiet vill införa en åldersgräns på minst femton år för att få öppna ett konto i sociala medier – Facebook, Instagram, Tiktok med flera. Alla konton ska gå att koppla till en fysisk person. Detta ska kontrolleras genom ett strikt id-krav, till exempel med hjälp av bank-id. Partiet vill också ha en särskild nätpolis som patrullerar internet på samma sätt som polisen patrullerar gator och torg.

Vi vill förbättra samtalsklimatet, få bort olagligt material som hat och hot och hets, förklarade Magdalena Andersson vid en pressträff på torsdagen. Dessutom ska den tänkta nätpolisen också ingripa mot olika former av “extremism”.

Om inget annat kommer S-förslaget att innebära ett lyft för företag som erbjuder vpn-tjänster. Ett virtuellt privat nätverk gör det till exempel möjligt för användaren att dölja var denne befinner sig rent geografiskt. Om det införs id-krav i Sverige kan den som vill vara anonym med hjälp av en vpn-tjänst öppna ett konto via en server i ett annat land, där id-krav saknas.

Problemen finns där onekligen. Och de skäl som Socialdemokraterna hänvisar till är som alltid de bästa och de godaste. Det handlar om barnen. Det är, om man lyssnar på Andersson, ingen hejd på allt elände som sociala medier ställer till. De sociala mediernas algoritmer skapar beroende, skolmisslyckanden och är i största allmänhet till skada för både kropp och själ, enligt S-ordföranden. I kampen mellan barns hälsa och de stora techjättarnas vinster ställer vi oss på barnens sida, säger Andersson. Att inte göra något åt det här, “det är att svika en hel generation.”

Andersson bekymrar sig också för att samtalsklimatet förpestas och hur “vårt gemensamma torg där vi uttrycker våra åsikter blir nedsolkat”. Fast för detta bär väl svenska politiker, inte minst socialdemokrater, själva en hel del av ansvaret? Det är i alla fall inte särskilt svårt att hitta höga partiföreträdare som inte direkt föregår med gott exempel.

Läs även: Skogkär: Hetsa lagom mot yttrandefriheten

Ordet nätpolis doftar som så mycket annat nuförtiden av 1984, av ett kontrollsamhälle där alla individer står under ständig elektronisk övervakning. Ett dystopiskt samhälle där polisen knackar på dörren vilken tid som helst på dygnet, för att fråga ut, kräva att människor raderar inlägg, eller rent av griper dem för något de skrivit i sociala medier, så som på senare tid skett i Storbritannien i ett antal uppmärksammade fall. Uppmärksammade där men inte så mycket här. Socialdemokraterna följer en internationell trend. Liknande lagstiftning har införts eller diskuteras i en rad länder. Och det är bara ett par veckor sedan den svenska regeringen tillsatte en utredning om åldersgräns för sociala medier. Men S tycker det går för långsamt.

Socialdemokraterna hänvisar till att det inte är någon myndighet som ska registrera vem som innehar ett visst konto i sociala medier. Det ska de sociala medieföretagen göra. Men dessa företag blir skyldiga att lämna ut innehållet i sina databaser till polisen. Och risken för dataintrång som leder till att användarinformation sprids vind för våg på nätet finns alltid där.

Rätten att vara anonym har länge betraktats som en grundläggande mänsklig rättighet, en del av åsikts- och yttrandefriheten. Även i en demokratisk rättsstat kan det finnas fullt legitima skäl att vilja vara anonym. Särskilt som gränsen för vad rättsväsendet bedömer vara olagligt snabbt kan förflyttas. Nyligen dömdes en kvinna i Skellefteå för hets mot folkgrupp efter en nätkommentar om ett dragshow-sällskap. Att dragartister plötsligt skulle visa sig vara en folkgrupp i lagens mening kom nog som en överraskning för många.

När politiker bollar med begrepp som hat, hot, hets och extremism för att beskriva vad som enligt deras mening bör vara förbjudet och straffbart, och i samma andetag vill att det ska krävas legitimation för att få yttra sig, är det sannolikt inte ett demokratiskt samtal man vill värna utan sin egen kontroll över vad som ska vara möjligt att uttala offentligt.

Läs även: Skogkär: Andersson har blivit en belastning för sitt parti