Nyligen har ett antal medier rapporterat om en undersökning gjord av kommunala sjuksköterskor i Västerås, som kommit fram till att 87 skolflickor säger sig blivit könsstympade. Detta trots att könsstympning förbjöds redan 1982 i svensk lag – oavsett om det görs utomlands eller om samtycke finnes. Dessutom togs preskriptionstiden bort i lag 2020. Mörkertalet tros dock vara omfattande eftersom endast vissa årskullar tillfrågats, och dessutom bara kommunala skolor och inte friskolor.

SE ÄVEN: Västerås stad har upptäckt 87 fall av könsstympade flickor - P4 Västmanland | Sveriges Radio

Socialstyrelsen uppskattar att mellan 13 000 och 23 000 flickor boende i Sverige riskerar att utsättas för könsstympning. I alla de medier som rapporterat om Västerås-undersökningen nämns ingenting om hur många som dömts för könsstympning sedan lagen infördes 1982, ej heller om vilka och hur många straff som utdömts. Mot bakgrund av den avskaffade preskriptionstiden så skulle man kunna förvänta sig att åtminstone föräldrarna till de 87 Västeråsflickorna som säger sig varit utsatta för könsstympning numera borde skaka galler, men härom är det tyst i media.

Samtidigt måste man betänka att eftersom Sverige har 290 kommuner och om 87 plus flickor bara i Västerås blivit könsstympade de senaste åren så borde media och domstolar fullständigt översvämmats av flera tusentals, kansk tiotusentals, nya fall. Men uppenbarligen flyger den vidriga könsstympning under radarn och man frågar sig var barnombudsmannen, barnkonventionen och BRIS (Barnens rätt i samhället) finns?

Om det nu är så enkelt att få fram uppgifter om könsstympning som att ställa en enkel fråga till skolflickor så måste man ju fråga sig varför inte skolsköterskor, social personal och andra inblandade de senaste 44 åren ställt just den frågan och redogjort för resultaten.

Bevisbördan vid en polisanmälan gällande könsstympning torde onekligen inte vara alltför betungande – en enkel läkarundersökning torde räcka för att bevisa att könsstympning skett och då finns det onekligen all anledning att tro att föräldrarna definitivt varit medvetna härom och kanske även medverkat.

Varför lämnas svenska unga flickor i sticket av skola, sjukvård, juridik och polis? Inom de kulturer – även boende i Sverige – där könsstympning av pojkar och eller flickor är en del av kulturen så torde vanligtvis ingreppen ske i tidig ålder. Om så sker borde onekligen barnavårdscentralen (BVC) kunna upptäcka detta vedervärdiga beteende och dessutom vara ålagda skyldighet att anmäla övergreppen till både sociala myndigheter
och polis.

SE ÄVEN: ”Könsstympning i moské!” – Eller?

Den vänsterinriktade tidskriften Dagens ETC vill dock – av någon anledning – göra gällande att könsstympningen skett före ankomsten till Sverige. Detta trots att Socialstyrelsen ger en helt annan bild. Det är ytterst beklämmande att en tidskrift bara för att den är vänstervriden förringar faktiska nutida i Sverige förekommande könsstympningar och unga pojkars och flickors värde.

Även Vestmanlands Läns Tidning har i en mindre artikel rapporterat om könsstympningarna, men ej heller Vestmanlands Läns Tidning har vidareutvecklat detta vedervärdiga brott mot både unga pojkar och flickor med uppföljning av domar och konsekvenser. Att denna undersökning från skolsköterskor sätter ljuset på Västerås är sannolikt en mindre attraktiv värdemätare för staden än kommunstyrelsens ordförande, Staffan Janssons (S) framtidsvision om en 50 våningars skyskrapa i stadens gamla silo-kvarter.

Leif Kullberg