”Könsstympning i moské!” – Eller?

Strax före sju på kvällen den 12 juli 2022 kallas ambulans till en lägenhet i Katrineholm där en sjuårig flicka av somaliskt ursprung skadat sig och blöder kraftigt från underlivet. Vi kan kalla flickan Maida.

Det uppges att hon skadat sig då hon ramlat med cykeln, men på sjukhuset fattar läkare misstankar om att skadorna beror på något annat. Polisen kommer snart att misstänka att Maida utsatts för könsstympning – även om rubriceringen kommer att bli synnerligen grov misshandel. Men efter ett års utredning har man inte kommit någon vart och lägger ned förundersökningen.

På sensommaren 2024 återupptas den dock då Maida inom ramen för en annan utredning berättar om ett ingrepp i vaginan som ska ha begåtts av hennes föräldrar och vänner till familjen. För att skaffa bevis installerar polisen dolda mikrofoner hemma hos föräldrarna och avlyssnar deras telefoner. Med tiden väcktes åtal och i medierna ploppade rubriker upp som berättade om en misstänkt könsstympning i en moské, och att åklagaren hade fått fram mer eller mindre avgörande bevis för att så skett. Vi på Bulletin var inget undantag.

Men vid närmare granskning börjar detaljerna i berättelsen att skava. Om flickan blev könsstympad, varför blev inte hennes storasyster det? Varför går inte flickans berättelse ihop med läkarnas bedömning av när skadorna uppstått? Varför liknade den påstådda könsstympningen ingen känd form av könsstympning?

Innan vi går vidare bör en sak konstateras. Åtalet mot flickans föräldrar rör inte enbart den påstådda könsstympningen, utan även andra fall av misshandel och barnfridsbrott. I den här texten fokuseras enbart på frågan om huruvida en könsstympning har skett eller inte.

Skadan i centrum

Först och främst får vi gå till vad som egentligen är kärnan i hela åtalet, och det är Maidas skada i underlivet. Det handlade om tre sår inne i vaginan som behövde sys på sjukhuset för att stoppa blodflödet. Det fanns inga yttre skador på vulvan. Inget som skurits bort, inget som sytts ihop. Så varför misstänktes könsstympning? Faktum är att det var något som växte fram. Den ursprungliga polisanmälan som gjordes av en läkare på sjukhuset nämner inget om könsstympning, utan misstanken är istället våldtäkt.

Vad som gjort läkarna misstänksamma var att Maida inte hade några andra skador på kroppen som man hade kunnat vänta sig om hon ramlat med cykeln. Skadorna var enbart inuti vaginan. Men om vi antar att skadorna inte var resultatet av könsstympning, vad var det då? Svaret är enligt två experter en krosskada som uppstått då mjukdelar kommit i kläm mellan cykelramen (eller annan hård del) och bäckenbenet. Andra experter håller inte med, utan menar att de måste vara orsakade av en skarp egg. Här nås ingen enighet.

Att flickan saknade skador på resten av kroppen talar varken för eller emot en olyckshändelse. De flesta män har antagligen ett minne av att ha klämt testiklarna mot cykelramen någon gång utan att för den skull ha slagit i någon annan del av kroppen. Maidas egen beskrivning i de första förhören är väldigt tydlig om vad som skulle ha inträffat. Hon skulle cykla förbi en grind men slog emot den med bakhjulet varpå hon tappade balansen, välte med cykeln och slog underlivet mot något. Hon är lite svävande på exakt vad hon slog emot med underlivet – möjligen en pedal – men det är förståeligt.

Det kan noteras att det inte fanns några spår av blod på cykeln, men det bevisar heller ingenting. Hon satte sig inte på den efter olyckan.

Men om det antas att skadorna i själva verket var resultatet av könsstympning är det fortfarande svårt att få bitarna att gå ihop. Det påstådda ingreppet liknar nämligen inget känt fall av könsstympning, som ju vanligen går ut på att skära bort delar av vulvan, som de yttre blygdläpparna och klitoris.

Det finns en typ av könsstympning som kallas för ”gishiri-snitt”, där man med en långsmal kniv gör ett snitt längs med vaginans insida i djupled (det sägs bland annat göra det lättare för kvinnan att föda genom att vaginan öppnas upp) och denna typ av könsstympning återkommer polisen till flera gånger i förundersökningsmaterialet. Men frånsett att Maidas skador skiljer sig på en del punkter från ett gishiri-snitt så finns ett annat problem, nämligen att gishiri-snitt bara praktiseras i en begränsad del av Nigeria och i praktiken är okänt i Somalia.

Det förekommer spekulationer från ett par sakkunniga vittnen som går ut på att ingreppet ser ut som det gör – det vill säga är begränsat till vaginans insida – antingen för att dölja det från myndigheterna eller för att ärrvävnaden skulle göra det skönare för mannen vid sex. Men det är bara spekulationer och stöds inte av någon forskning som visar att detta är något som förekommer.

Sammanfattningsvis är det svårt att dra några säkra slutsatser av skadorna i Maidas vagina. Att förundersökningen lades ned 2023 visar att åklagaren då inte ansåg att skadorna i sig utgjorde ett otvetydigt bevis. Experterna är oense och ingendera sidan har mycket empirisk bevisning att stödja sig på. Och bristen på empiriskt stöd är något vi ska se närmare på när det gäller förekomsten av könsstympning i Sverige.

Allt är ett mörkertal

SVT publicerade på sin hemsida den 20 maj i år ett kort inslag om vad som är sant eller falskt om kvinnlig könsstympning. Ett påstående som granskas är att kvinnlig könsstympning skulle vara ovanligt i Sverige, vilket bedöms vara falskt med hänvisning till att Socialstyrelsen i en rapport 2023 uppskattade att det fanns 68 000 kvinnor i Sverige som var könsstympade, och att 13–23 000 flickor var i riskzonen, med tillägget ”men mörkertalet kan vara stort”.

Formuleringen är obegriplig. Användningen av ”mörkertalet kan vara stort” antyder att de uppgivna siffrorna på något sätt är bekräftade, när de i själva verket är en uppskattning av just mörkertalet – gällande antalet könsstympade kvinnor – eller en ännu vagare uppskattning om antalet flickor i riskzonen.

Att det finns många kvinnor i Sverige som är könsstympade är inte ett kontroversiellt påstående. Det finns tillförlitliga siffror för hur hög förekomsten av könsstympning är i olika länder och kvinnor från dessa länder som kommer till Sverige är rimligen inga undantag. Det är så siffran 68 000 är framräknad.

Frågan om hur många flickor som är i riskzonen är en annan sak. Den siffran har man väsentligen fått fram genom att gissa. Det är förvisso inte ett i sig helt vilt antagande att människor från främmande kulturer kommer att vilja fortsätta med sina sedvänjor, men det är dels olagligt i Sverige, dels har det under lång tid satsats mycket på informationskampanjer om könsstympningens olämplighet, dels är den omgivande kulturen en annan. Den lilla forskning som har gjorts pekar också på att attityderna till könsstympning är mer negativa i diasporan än i hemländerna.

Faktum är att det inte finns ett enda dokumenterat fall där kvinnlig könsstympning genomförts på svensk mark. Det betyder naturligtvis inte att det inte inträffat, men det kan ge lite perspektiv på SVT:s rubrik ”Kvinnor i Sverige fortsätter könsstympas, varför syns det inte i brottsstatistiken?”, även den från 20 maj i år.

Flickan börjar berätta

Frågan blir då varför åklagaren till slut valde att väcka åtal. Då får vi ta en titt på vad som inträffade efter händelsen 2022. Maida och hennes tre år äldre syster, vi kan kalla henne Riyo, blev omhändertagna och placerades i familjehem. De visade ingen vilja att återvända till sina föräldrar, och framför allt Riyo skulle komma att ta kraftigt avstånd från den muslimska kultur hon växt upp i.

Några månader efter omhändertagandet började de öppna upp sig mer och vittna om våld i hemmet. Detta var även känt av åklagaren när förundersökningen om synnerligen grov misshandel lades ned på sommaren 2023. Året därpå inleddes emellertid en förundersökning angående att barnen misshandlats av sina föräldrar och det är i samband med det som Maida berättar om en händelse då hon skulle ha blivit ”sydd” i underlivet av sin mor tillsammans med andra familjemedlemmar och vänner till familjen. Detta skulle ha skett medan hon låg på en madrass på golvet i en moské, och hon ska en bit in under ingreppet ha blivit drogad för att inte känna smärta.

Hon uppger att detta hände någon tid innan cykelolyckan och beskriver det som att olyckan fick såret att öppna sig.

Det är svårt att veta hur den här utsagan ska bedömas. Rättsmedicinarna är nämligen ense om att skadan den 12 juli 2022 inte var en gammal skada som rivits upp, utan att den måste ha åsamkats samma dag som hon kom in till sjukhuset. Och även om åklagaren misstänker att en viss moské är brottsplatsen är detta inget som anges i gärningsbeskrivningen i åtalet. Där anges brottsplatsen bara som någonstans i Katrineholms kommun, vilket indikerar att åklagaren är medveten om att bevisningen för att det påstådda övergreppet skedde i moskén inte är stark.

Att åklagaren väntade med att väcka åtal är begripligt. Istället riggades mikrofoner i de misstänktas hem och deras telefoner avlyssnades. Resultatet blev i allmänhet klent – frånsett en inspelning som åklagaren ser som sitt starkaste kort.

Det är en inspelning från de misstänktas hem där en grupp kvinnor pratar med varandra, varav en är modern till Maida och Riyo. I översättning säger hon i inspelningen – i ett lite rörigt samtal – att hennes barn omhändertogs ”efter hon blev omskuren/brändes”. Det är onekligen graverande, men det går också att tolka på annat sätt. Kanske menade hon anklagelsen om det, kanske inte. Hur domstolen bedömer detta uttalande kommer att väga tungt i fråga om huruvida det blir friande eller fällande dom.

Det finns ett par andra uppgifter i det avlyssnade materialet som ser mindre bra ut för flickornas föräldrar, som att de uppmanat ett vittne att säga att hon inte känner de tilltalade och därmed inte har något att säga om dem. Det bevisar emellertid ingenting, i synnerhet inte vad gäller misstanken om könsstympning. Föräldrarna kan helt enkelt ha velat dölja att det förekommit annat våld i familjen, vilket de också är åtalade för.

Åklagaren har mer bevisning att luta sig mot, men det rör sig mer om suspekta omständigheter – som kontakter med flera sjukvårdskunniga personer under dagen den 12 juli 2022, vilket skulle kunna antyda att de bett om råd om hur en könsstympning skulle genomföras. Men det är inget som kunnat fastslås. Att en del vittnen har lämnat landet sedan händelsen 2022 gör inte situationen lättare att reda ut.

Åklagaren har uppenbarligen känt att vinden i tingsrätten inte varit helt på hennes sida, då hon under rättegångens gång valt att göra gärningsbeskrivningen lite vagare i fråga om var könsstympningen ska ha skett och vilka som var närvarande.

Dom i målet bör meddelas om ett par veckor.