En utredning med namnet 2021 års bidragsbrottsutredning har nyligen lämnat sitt betänkande (SOU 2023:52). Utredningen har haft i uppdrag att göra en översyn av möjligheterna att stärka arbetet med att bekämpa bidragsbrott riktade mot en del av välfärdssystemet. Det handlar om förmåner och bidrag som handläggs av Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, Centrala studiestödsnämnden, Migrationsverket och Arbetsförmedlingen, exempelvis barnbidrag, föräldrapenning, assistansersättning, bostadsbidrag och pensioner.

Läs även: Ny myndighet mot välfärdsfusk inrättas – söker 100 medarbetare

Välfärdssystemen är en av grundbultarna i det svenska välfärdssamhället. Utredningen konstaterar att bidragsbrotten riskerar att urholka tilliten till och hota förtroendet för välfärdssamhället samt att delar av dagens bidragsbrottslighet riskerar att vara systemhotande.

I närtid har utredningar med liknande syfte rapporterats, bland annat 2017 (SOU 2017:37) och 2019 (SOU 2019:59). Uppenbarligen utan att det lett till lagstiftning som inneburit att man kommit till rätta med bidragsbrottsligheten.

Utredningen noterar att en viktig orsak till felaktiga utbetalningar är att uppgifter som lämnas av sökande är felaktiga eller att de sökande inte anmäler ändrade förhållanden som kan ha betydelse för rätten till förmån eller stöd.

Det handlar exempelvis om att man arbetar (svart) trots att man har förmåner som skulle påverkas av inkomster från arbete, falska intyg, att personer uppger falsk identitet eller fel ålder, att man inom landet folkbokför sig på felaktig adress eller att man inte meddelar längre utlandsvistelse eller utlandsflytt. Kontroll av att utbetalade ersättningar är korrekta försvåras av digitala hjälpmedel som e-legitimationer och av att allt fler ansökningar görs digitalt utan personliga möten med handläggare. Denna artikel kommer att diskutera bedrägerier kopplade till utlandsflytt.

Många förmåner och stöd gäller endast om den enskilde är bosatt i Sverige. Felaktiga utbetalningar i samband med utlandsflytt uppstår om den enskilde inte meddelar att hen befinner sig eller bosatt sig utomlands, samtidigt som vederbörande får ersättning som denne inte har rätt till i den situationen. Exempelvis rapporterar Pensionsmyndigheten att utlandsvistelser och avsaknad av uppgifter om dödsfall gör det svårt att betala ut korrekta pensioner. Vad avser garantipension så är man inte berättigad till sådan vid flytt till andra länder. Den del av den allmänna pensionen som man själv tjänat in till genom arbeten får man ta med sig om man flyttar till annat land. Däremot måste Pensionsmyndigheten få uppgift ifall mottagaren avlider för att hindra att stora belopp utbetalas felaktigt under lång tid.

De av utredningen berörda myndigheterna påpekar att det är mycket svårt att kunna kontrollera om en person som uppbär förmåner befinner sig utomlands.

I sammanhanget finns också anledning att notera den rapport som i dagarna avlämnats av Riksrevisionen där man granskat Migrationsverkets arbete med att återkalla uppehållstillstånd. I samband med denna granskning har man funnit att det under perioden 2014–2020 felaktigt betalats ut upp till 260 miljoner kronor i bosättningsbaserade förmåner till drygt 1 650 personer som har kvar sitt permanenta uppehållstillstånd trots att de har registrerats som utflyttade. Det måste här understrykas att denna siffra bygger på sammanställningar av uppgifter i befintliga myndighetsregister. Det handlar alltså inte om några direkta efterforskningar där man kontrollerat uppgifter som den enskilde lämnat eller underlåtit att lämna.

Undantag från svårigheten att kontrollera om en person befinner sig utomlands uppstår förstås i specialfall där denne så att säga avslöjar sig själv. Ett exempel handlar om en person som ingick som minister i en irakisk regering, och därmed figurerade i irakiska massmedia, men fortfor att vara skriven i Sverige och uppbära bidrag från det svenska socialförsäkringssystemet. Ett likande fall finns med en person som jobbade på regeringskansliet i Afghanistan och samtidigt fortfor att vara skriven i Sverige.’

Läs även: Välfärdsbrottens nota skenar – miljardbelopp försvinner

Här kan det vara på sin plats att också notera att när allvarliga konflikter uppstår, relativt nyligen i exempelvis Afghanistan, Sudan och Gaza, så finns det en betydande grupp personer med svenskt medborgarskap eller uppehållstillstånd på plats även om UD avrått från icke nödvändiga resor under en längre tid. I vilken utsträckning dessa flyttat permanent eller annars vistelsen varit så långvarig att det påverkar deras rätt till svenska välfärdsförmåner, och om de i så fall rapporterat vistelsen till utbetalande myndigheter, är obekant.

I norsk massmedia har det nyligen rapporterats att två tredjedelar av 190 personer som evakuerats från Gaza till Norge saknar bostad i Norge. I Sverige har denna tidning varit i kontakt med UD och SÄPO angående hur det ser här i detta avseende. Dessa myndigheter har dock inte någon uppgift om i vilken utsträckning personer som evakuerats från Gaza har bostad i Sverige.

I utredningen diskuteras en lång rad förslag för att förhindra bidragsbedrägerier, inklusive sådana som skulle försvåra bedrägerier i samband med utlandsflytt. Pensionsmyndigheten beskriver bland annat behov av levnadsintyg för alla som uppbär någon av myndighetens förmåner samt utökade rutiner för identifiering under löpande utbetalningar. Andra förslag är exempelvis kontroll av in- och utresor ur landet samt biometriska kontroller. Utredningen avvisar dock ett antal av förslagen från de berörda myndigheterna såsom allt för ingripande. Detta gäller till exempel att kontrollera in- och utlandsresor, stärkt identitetskontroll och möjlighet att göra oannonserade kontrollbesök.

Ett lagförslag som utredningen lägger fram som möjligen skulle kunna påverka möjligheten till bedrägerier i samband med utlandsflytt är att banker på begäran skall vara skyldiga att lämna uppgifter till Pensionsmyndigheten och Försäkringskassan. En sådan begäran får dock inte göras rutinmässigt utan endast om det kan antas att ett felaktigt belopp annars betalas ut. Det framgår heller inte klart hur långt ett sådant uppgiftslämnande skulle sträcka sig. Det omfattar rimligtvis vilka transaktioner som gjorts, men om det också inkluderar exempelvis uppgift om varifrån, geografiskt, en transaktion begärts framgår inte klart.

Frågan är om detta förslag kommer att hindra bidragsbedrägerier i samband med utlandsflytt om bedrägerierna görs på ett någorlunda sofistikerat sätt eller med hjälp av nära och kära som bor kvar i Sverige. Som nämnts ovan underlättar e-legitimationer sådana bedrägerier. Det är också långt ifrån säkert att förslaget om uppgiftsskyldighet för banker tar sig hela vägen fram till stiftad lag.

Om man har valt att lämna Sverige tillfälligt eller permanent, exempelvis för ett tidigare hemland, måste det vara extremt frestande att avstå från att meddela berörda myndigheter och fortsätta att uppbära eventuella förmåner från Sverige, även om man inte längre har rätt till dessa. I det senare fallet är risken för påföljd också obefintlig och det måste likaså vara extremt frestande för de närmaste anhöriga att avstå från att meddela om dödsfall inträffar utomlands och istället exempelvis fortsätta att tillägna sig eventuella pensionsutbetalningar till den avlidne.

Frågan är hur mycket åderlåtning Sveriges välfärdssystem klarar rent ekonomiskt. Vi ser idag att välfärdsstaten på vissa ställen rent ekonomiskt knakar i fogarna. Systemets legitimitet i allmänhetens ögon riskeras också om både upptäcktsrisken och risken för påföljd vid eventuellt brott framstår som närmast obefintlig.

Utredningen lämnar en lång rad förslag på åtgärder i syfte att försvåra bidragsbedrägerier, men avvisar också flera av de förslag på kontrollåtgärder som lyfts av de aktuella myndigheterna. Det lagförslag som lagts är därmed knappast tillräckligt för att ändra det faktum att det idag i många fall är upp till den enskilde som flyttar utomlands att fritt välja om hen skall fortsätta att ta emot förmåner vilka hen inte längre har rätt till. Detta är givet dagens sammansättning av befolkningen knappast hållbart i längden och inte heller rimligt.

Utredningens förslag behöver därför förstärkas. Utbetalande myndigheter bör åläggas att regelbundet säkerställa att mottagare av bosättningsbaserade förmåner befinner sig i landet. De aktuella myndigheterna måste samtidigt erhålla lagstöd för kraftfullare kontrollåtgärder. I första hand bör de förslag vilka lagts fram av de utbetalande myndigheterna, men som avvisats av utredningen, övervägas på nytt.

Såsom det lagda förslaget ser ut är risken högst påtaglig att effekten av denna utredning blir densamma som för tidigare utredningar riktade mot bidragsbedrägerier, det vill säga otillräcklig.

Läs även: Hit gick utvisningsdömde Umeå-imamens försnillade förskolepengar

Jan Weiner

Civilingenjör i teknisk fysik. Idag pensionär. Tidigare statistiker vid Arbetsmiljöverket. Har där varit ansvarig för en del av Sveriges Officiella Statistik om arbetsmiljön. Har även omfattande forskningserfarenhet inom området arbetsmiljöepidemiologi.