Vi i kvinnokraft 4.0 kämpar mot sharians inskränkningar av kvinnors frihet, bland annat genom hijab-tvånget. Detta har inte fallit i god jord hos ETC och Aftonbladet, skriver Caroline Thelning.
Det aggressiva angreppet från delar av vänstermedia (ETC HÄR & Aftonbladet HÄR) mot Kvinnokraft 4.0 säger mer om dem än om oss. När kritik av sharia som norm- och rättssystem reflexmässigt stämplas som ”hat” eller ”islamofobi” sker en förskjutning från saklig systemkritik till misstänkliggörande, och kvinnor som lever under shariabaserade hedersnormer osynliggörs och raderas ur analysen.
Frågan är vad dessa medier egentligen försvarar. Förstår de konsekvenserna för flickor och kvinnor som redan i dag lever med sanktionerade könsnormer – även i Sverige? Ser de inte konflikten mellan ett rättssystem som bygger på könsskillnader i rättigheter och den svenska rättsstatens princip om likhet inför lagen?
I bokserien Sekelskiftesmorden beskriver Katarina Wennstam svenska kvinnors livsvillkor kring förra sekelskiftet. Kvinnan var omyndig, förminskad och utlämnad till makar och manliga släktingar. Våld och sexualbrott mot kvinnor i underklassen ursäktades av dåtidens styrande – som ett sätt att hålla kvinnor från högre samhällsklasser skyddade. Vi vill inte ha tillbaka detta.
De som då försökte förbättra situationen för kvinnor möttes av starkt motstånd. När Fredrika Bremer krävde att kvinnor skulle erkännas som juridiska individer möttes hon av hån. När Elise Ottesen-Jensen kämpade för sexualupplysning och aborträtt anklagades hon för att hota samhällsmoralen. De beskylldes för att gå för långt, för att provocera, för att splittra. Men de hade rätt – och samhället förändrades.
Senare följde Fadime Şahindal och Pela Atroshi, vars liv och död visade konsekvenserna av ett samhälle och en stat som valde att inte agera mot heders- och sharianormer. De fick betala med sina liv för att de vägrade underkasta sig – och för att svenska myndigheter relativiserade normsystem som gav män rätt att kontrollera, bestraffa och i slutändan döda kvinnor som bröt mot dem.
I vår tid ser uttrycken annorlunda ut, men mekanismerna är desamma. Kvinnor som kräver att svensk lag ska gälla fullt ut för alla misstänkliggörs. Det är ett sätt att bevara status quo. Initiativ som Kvinnokraft 4.0 angrips inte i sak, utan genom personfokus, halmgubbar och associationsskuld.
Vi kan se i Iran vad som händer när sharia tillåts stå över individens frihet. Där fängslas, misshandlas och dödas kvinnor för att de vägrar bära hijab. Att påstå att det saknar relevans för en svensk debatt om rättsstat och jämställdhet är naivt och ohederligt.
Det här handlar inte om religion eller identitet. Det handlar om ett rättssystem.
Om vi inte vågar granska det, även när det skaver, riskerar vi att upprepa historien.
Och om vi inte står upp för våra egna lagar, vem ska då göra det?
SE ÄVEN: DEBATT: Det är Aftonbladet som bedriver påverkanskampanj
Även Don Quijote trodde sig försvara det goda – men slogs mot väderkvarnar och missade den verkliga ondskan.
Caroline Thelning
