”Om du är skyldig eller inte beror bara på vem du är och var du kommer ifrån.” Så skrev Stasis tidigare chef i sina memoarer om DDR. Det känns obehagligt bekant – för även i Sverige har vi alltmer börjat lagstifta efter tycke och smak.

Sådana lagar urholkar tilliten till makt, rättssystem och demokrati. ”Folket har makten”? Nja. Lagar stiftas ofta på volley, under tryck från intresseorganisationer – till exempel inom frågan om könsbyte. Regeringen går ibland emot remissinstanser, ibland inte. Allt handlar om ”what’s in it for me”.

Precis som Bill Clinton, enligt strategen Mark J. Penn i Microtrends, som ändrade lagarna kring bostadslån och finansiella instrument för att vinna väljare. Det bidrog senare till subprime-kraschen. Brutalt – men effektivt.

I Sverige ser vi också märkligheter. Unga män döms för sexuellt ofredande baserat på subjektiva upplevelser. Hellre fälla än fria. Uppehållstillstånd och medborgarskap har getts ut på lösa boliner. Gymnasielagen klubbades igenom i hast. Känslor har fått styra över sunt förnuft.

Hets mot folkgrupp döms främst ut när det gäller hets mot muslimer, men sällan när det gäller antisemitism – trots vad som hörs på lördagsdemonstrationerna för Palestina/Hamas, som Doku dokumenterat. Och Tingsrätten har själva konstaterat att lagen tillämpas olika – etniska svenskar förväntas att ”tåla mer”.

Yttrandefrihet och åsiktsfrihet har blivit offer för denna godtycklighet, liksom äganderätten och folkrätten. Samma gäller klimatpolitiken, som styrs helt av vissa grupper och deras CO2-fokuserade hypoteser och prognoser. Här gäller inte ”the systems view of life”.

Och så EU-medborgare från Rumänien och Bulgarien. Enligt Dan Korn (Bulletin, 1 juli) verkar de ha en särskild rätt att vistas i och bosätta sig olagligt i Sverige, trots att EU-direktiv säger att man bara får vistas i ett annat medlemsland i 90 dagar. Alla myndigheter känner till detta – men väljer att se mellan fingrarna. Värdegrund trumfar lag.

Skatteverket och Försäkringskassan har länge ignorerat folkbokföringsfusk och bidragsfusk – särskilt om personen kommer från länder utanför EU. Och tingsrätterna dömer ibland utifrån ideologi snarare än lag – inte konstigt med politiskt tillsatta nämndemän.

Olämpliga män får jobb i äldreomsorgen och förskolor trots dokumenterade sexuella överträdelser. Diskrimineringsombudsmannen skyddar hela mosaiken av lättkränkta minoriteter, men spottar på svenska normer och praxis så fort de får chansen.

Och 1 juli trädde könstillhörighetslagen i kraft – ett skolexempel på att tyckande trumfar biologisk verklighet. Kvinnor åsidosätts därmed till förmån för tillfälliga känslotillstånd. Jag tänker inte byta kön – men jag känner starkt att jag är Ulf Kristersson. Kan jag få bli statsminister nu?

Samma dag infördes nya lagar där du kan dömas för att ha sårat en myndighetspersons självkänsla. Yttrandefrihet? Nils Funcke påpekar att begrepp som ”självkänsla” är svårbedömda juridiskt. Ändå klubbades det igenom.

Och Naturvårdsverket? Extremt petiga med småskalig vattenkraft, men blundar för konsekvenserna av vindkraft. Subjektiva tolkningar av EU-direktiv, förstås. På tal om tycke och smak.

Som sagt – om du är skyldig eller inte verkar mest bero på vem du är och var du kommer ifrån.

Life goes on.

Lars Källholm