De som stödjer Youtubes beslut att stänga Swebb-tv tror sig säkert vara goda och mena väl, men att tysta personer med ”fel” åsikter får ofta motsatt effekt. Yttrandefriheten är inte bara en rättighet utan också ett skydd mot dumhet.
KRÖNIKA. En demokrati mår allra bäst när olika åsikter stöts och blöts öppet, när även de mest vrickade synpunkter får synas och därmed bemötas, när olika perspektiv och vinklar kommer fram och vi alla kan studera debatter och fritt ta ställning.
En demokrati mår dock riktigt uselt om vi börjar blockera dem vi tycker har obehagliga åsikter och i stället hänga enbart med folk som tycker precis som oss själva. Extra illa är det om man genom anmälningar försöker få meningsmotståndares konton nedstängda eller när plattformar selektivt stoppar vissa röster. Det är ett fegt sätt att vinna poänger – och dessutom inte särskilt smart.
Strax före jul raderade Google Youtube-kanalen Svensk Webbtelevision, Swebb-tv. Om det var för att den beskrivits som högerextrem av Expo, eller av andra skäl är otydligt. Mark Jansen, Youtubes kommunikationschef i norra Europa, sa att de inte kommenterar enskilda policybeslut. Men just oklarheten öppnar för oro.
Redan i somras stängdes kanalen tillfälligt. Det sades att den hade brutit mot regler om ”spam, bedrägligt beteende och bedrägerier”. Emanuel Karlsten spekulerade kring att det berodde på att Google skärpt sina regler kring hur alternativa fakta får spridning eller att Youtube vill ta tag i hatpropaganda.
Det florerade rykten om att Google stängde kanalen efter ett möte med regeringen. Fredagen den 13 april träffade ju justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S) och digitaliseringsminister Peter Eriksson (MP) företrädare för Google, Twitter och Tidningsutgivarna för att diskutera åtgärder för att få bort olagligt innehåll, som olaga hot och trakasserier, från plattformarna.
Moderaten och juristen Henrik Sundström twittrade 3 augusti: ”Det här med att Youtube har stängt ner Swebbtv. Ni förstår väl hur skruvat det är ur ett yttrandefrihets- och demokratiperspektiv? Särskilt som regeringen har kontakter med Google just i syfte att censurera plattformen.”
Nu i dagarna fick Morgan Johansson (S) gå ut och dementera uppgifter från en av Swebb-tv:s programledare om att det var regeringen som låg bakom nedläggningen.
”Regeringen har inte på något sätt försökt påverka detta eller censurera något”, skrev han till DN.
Men rykten har en förmåga att leva gott på mysterier. Och med tanke på hur politiska partier har betett sig för att stänga SD ute, exempelvis med Decemberöverenskommelsen, kommer de som ligger nära partiet att vara överkänsliga. På kanalen sägs det ibland att Sverige saknar yttrandefriheten, och när den nu stängs får dess 65 000 följare sina misstankar bekräftade.
För grejen är ju att personer med de åsikter man själv inte är förtjust i kommer naturligtvis att fortsätta existera ändå, även om de blir avstängda från en plattform. Risken med att tysta diskussioner är att de i stället förflyttas under jorden, att de tystade aldrig blir motsagda eller tvingas försvara sig utan förstärks i sin övertygelse. Inte sällan bittra och än mer stärkta av att känna sig orättvist behandlade. Vem kan ändra på de konspiratoriska uppfattningarna man ville tysta då?
Det är möjligt att Swebb-tv är proppad med hokus-pokus, konspirationsteorier och påhittade fakta, men det vackra med en demokrati är att även sådana ska få finnas. Modiga människor tillåter andra att ha funderingar man själv kan tycka är udda eller förkastliga; folk med kurage törs säga emot, resonera och lita på sina arguments giltighet att vinna i en öppen debatt.
Den som tror att de där åsikterna kommer att försvinna genom att kanaler stängs kommer att bli besvikna. Risken är enorm att själva motståndet från ”etablissemanget” i stället leder till ytterligare polarisering och att fler uppfattar Swebb-tv:s åsikter som så farliga att de måste stängas ner i stället för att sägas emot. Det ger kanalens följare signal att kritikerna saknar motargument och är tvungna att ta till maktmedel som censur för att vinna.
Bästa försvaret mot fake news är att lära ut vikten av källkritik, att trumma in i skolorna att allt som sägs inte är sant utan att man bör ha en rynka i pannan och ett gäng följdfrågor i ryggmärgen, samt uppmuntra till upplyst och saklig debatt. Vi behöver alla bli bättre på att vara egna munnar i stället för att täppa till andras.
TEXT: CAROLIN DAHLMAN
Krönikör på Bulletin
carolin@bulletin.nu
Detta är en krönika i Bulletins nyhetsdel. De åsikter som framförs är skribentens egna.
