Det dödliga våldet med skjutvapen minskade länge i både Sverige och övriga Europa, men i mitten av 2000-talet vänder den svenska kurvan uppåt igen. På 20 år har dödsskjutningarna halverats i Europa medan den svenska siffran har fördubblats.

– Man ser ganska tydligt att den ökning som Sverige uppvisar går inte att observera någon annanstans i Europa, säger Brås utredare Klara Hradilova Selin.

Bland 20 länder som studerats låg Sverige tredje sist vad gäller de dödliga skjutningarna per miljoner invånare mellan åren 2000 och 2003.

Därefter har ökningen varit dramatisk: mellan 2014 och 2017 låg vi på andra plats. För 2018 finns bara data från några av länderna, men där ligger Sverige högst. Även när det gäller den totala mängden dödligt våld pekar den svenska kurvan åt fel håll.

Den svenska utvecklingen liknade Danmark och Norge under hela 2000-talet och en bit in på 2010-talet, men går därefter om samtliga nordiska länder – inklusive Finland, som till en början låg högre. Idag inträffar fyra av fem dödliga skjutningar i kriminella miljöer.

– Dödsskjutningar i kriminell miljö är ytterst aktuellt i Sverige, det har nästan blivit synonymt med dödligt skjutvapenvåld. Men frågan är om det ser ut så i andra länder. Det är inget man kan studera med dödsorsaksdata, säger Klara Hradilova Selin.

För att försöka besvara frågan har författarna i stället uppdaterat en tidigare jämförelse mellan Sverige, Nederländerna och Finland. Vid undersökningsperiodens början hade de tre länderna likartade nivåer av dödsskjutningar i kriminella miljöer. Därefter skiljer sig utvecklingen.

Under det senaste årtiondet har siffran flerdubblats i Sverige medan den har minskat i Nederländerna sedan 2014. I Finland är dödsskjutningar bland kriminella väldigt ovanliga, och under flera av åren som studerats inträffade ingen alls.

– Varför det händer i Sverige ingår egentligen inte i uppdraget att titta närmare på, det är en rent beskrivande studie, men vi har ändå i slutkapitlet försökt sätta de här resultaten i ett sammanhang.

I litteraturen kopplas ökningar till illegala drogmarknader, konflikter i kriminella grupperingar och bristande förtroende för polisen.

Läs även: M: Dödsskjutningarna är en skam för Sverige

– Men de här riskfaktorerna finns inte bara i Sverige, så de kan inte förklara det som händer här. 

Hur våldet sprider sig när det väl har kommit igång är en fråga som har utforskats mer utförligt. Forskare talar då om ett slags sociala smittoeffekter där en skjutning inom en kort tidsperiod leder till ytterligare skjutningar i samma område. Klara Hradilova Selin talar om en inflation i att använda skjutvapen.

Oklar koppling till migration

I Sverige har kopplingen mellan brottslighet och migrationspolitik diskuterats flitigt de senaste åren. Att titta på bakgrunden hos förövare och offer har inte ingått i studiens uppdrag.

– Sedan är det så att uppklarningsprocenten är så förfärligt låg när det gäller de här brotten. Man kan inte säga att man inte vet vilka gärningspersonerna är, men rent krasst som forskare vill jag ändå säga att så länge man inte åker fast för någonting så kan man inte säga vilka de är.

Läs även: Ny statistik: Skjutningarna närmar sig 400 per år – ”Ett misslyckande”

I det avslutande kapitlet förs en kortare diskussion i ämnet där man konstaterar att forskningen inte ger något entydigt svar på hur migration eventuellt påverkar utvecklingen.

Tyskland och Frankrike nämns som två länder med hög invandring där det inte tycks ha skett någon ökning av den typen som skett i Sverige. Datan från båda länder är dock av sämre kvalitet än den svenska.

Droghandel otillräcklig förklaring

Vid onsdagens pressträff medverkade även Håkan Jarborg, chef för Polismyndighetens Utvecklingscentrum Syd.

– Studien bekräftar tyvärr det vi länge misstänkt och trott inom polisen, nämligen att det ökande skjutvapenvåldet i Sverige är unikt i jämförelse med de flesta andra länder i Europa. Men också att det inte finns några entydiga förklaringar, säger han.

Läs även: Ny Noachef vill stoppa gängbrott innan de begås

Brotten är svårutredda eftersom de offer som överlever sällan samarbetar med polisen, samt eftersom vittnesuppgifterna ofta är sparsamma. 

– Det den här rapporten visar, tycker jag, det är att det som oftast brukar användas som förklaringar till skjutvapenvåldet – till exempel den illegala narkotikahandeln och den öppna drogmarknaden – inte i detta sammanhanget duger som en enskild förklaring, och att det inte är narkotikan i sig som nödvändigtvis driver skjutvapenvåldet, säger han.

Text: Sören Billing

soren.billing@bulletin.nu