KRÖNIKA. I januari berättade Dagens Medicin att Kry vill köpa det företag som drivit sjukvårdsrådgivningen 1177 i Region Stockholm i 20 år, vilket raskt skapade en het debatt. 

Kritiker var rädda att Kry skulle gynna sina egna vårdcentraler. Och trots att det var en anklagelse helt tagen ur luften ledde den till högljudd skräckpropaganda.

S i Stockholm driver en kampanj i syfte att politikerna ska ta över driften. Retoriken är typiskt råvänster. I en film regnar det sedlar över en man i kostym; texten intill lyder: ”Ju fler patienter som söker råd och vård hos dem – desto mer pengar tjänar de”. Det hävdas att ”Kry vill expandera sin verksamhet på bekostnad av skattebetalarna”, ett budskap som bildsatts med en kostymklädd man som håller i tjocka sedelbuntar. 

Två aktiva i S-jurister skrev i en debattartikel att köpet ”är ett av många steg som i vår tid tas mot en utarmad välfärd”. De menade att ”vi är på väg att överge idén om en offentlig sjukvård för alla” och påstod fräckt att rådgivningen skulle få i uppgift att slussa personer med lätta symptom till Kry. 

Öh. De verkade ha missat att 1177 redan drivits privat i 20 år – med goda resultat. Vad hade de för belägg för dessa grova anklagelser på steroider? 

Fakta verkar inte bita; känslor dominerar. 

Tyvärr verkar de blågröna i regionen ha vikt sig för de rödas önskemål och rädsla för privat driven välfärd. På tisdagen berättade Svenska Dagbladet att upphandlingen sannolikt stoppas. 

Detta är riktigt sorgligt, för skulle verkligen politiker och tjänstemän sköta rådgivningen bättre? Statistik över kö- och samtalstider visar att hjälpsökande till 1177 får vänta i snitt 6–8 gånger längre i regioner där verksamheten drivs offentligt. Kostnaden är i vissa fall 2–3 gånger högre per person. 1177 i Region Stockholm besvarar 90–97 procent av samtliga samtal medan resterande regioner i genomsnitt endast besvarar 72 procent. 

De som driver sjukvård i privat regi får också samma ersättning som de offentliga, så ingen får tjockare sedelbuntar än någon annan; det regnar lika lite över båda. Om de privata kan ge oss mer vård för samma peng är det obegripligt hur någon kan vara emot. 

Varför inte välkomna nytänkande entreprenörer? Varför motverka dem som kan förnya och utveckla? Risken är ju att de gamla hjulspåren förhindrar förbättring. 

När Svenska Dagbladet pratade med politiker, forskare, fackförbund, läkare och andra aktörer i branschen var slutsatsen att gällande lagar i kombination med avtalet gör det svårt för Kry att använda 1177 för att gynna sig själva.

”Det finns inget som helst utrymme för någon som bedriver sjukvårdsrådgivning i Sverige, varken i Stockholm eller andra regioner att favorisera eller särbehandla någon vårdgivare”, försäkrade Daniel Forslund (L), ordförande i innovations - och utvecklingsutskottet, till Dagens Nyheter. 

Om politikerna vill undvika att någon skor sig får man ha tydliga regelverk och villkor i avtalen. Svårare behöver det inte vara.

Men fakta verkar inte bita; känslor dominerar. Flertalet tidningar publicerade utförligt spekulationer från Magnus Isacson, ordförande för Svensk Förening för Allmänmedicin. Han erkände visserligen att han inte hade belägg, men varnade: ”Jag har ändå misstankar om att de på något sätt, omedvetet eller medvetet, kan styra patientflöden så att det gynnar dem ekonomiskt och utvecklingsmässigt”. 

Samma slags ogrundade farhågor framförde han till TT, DN, Aftonbladet och i Dagens Medicin. Att Isacsson ska börja ett jobb på en vårdcentral som drivs av privata Praktikertjänst, en konkurrent till Kry, framgick inte. 

Svensk sjukvård har svåra utmaningar framför sig; resurserna är begränsade och behoven ökande. För att nå målet om att fler ska få god vård behöver politikerna höja sig ur den infekterade striden om privat eller offentligt och söka de smartaste lösningarna. 

I stället för att följa den ideologiska ryggmärgen bör de agera med hjärnan – och främst med hjärtat. Tänk på patienterna. Visa omsorg. Bry er om.

TEXT: CAROLIN DAHLMAN
Krönikör i Bulletin
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman 

Detta är en krönika i Bulletins nyhetsdel. De åsikter som framförs är skribentens egna.