I torsdags kom beskedet: Förbudet mot att servera alkohol efter klockan 20 förlängs till den 24 januari (SVT 14/1). Förbudets initiala slutdatum var satt till den 15 januari. Landets krögare fick alltså besked om förlängningen med två dagars framförhållning. 

Till saken hör att förbudet inte bara reglerar när restauranger måste sluta servera alkohol. Det fastställer också att lokalen måste vara tömd en halvtimme senare – det vill säga 20.30. Restaurangägarna fick således inte möjlighet att schemalägga personal utifrån rådande förutsättningar, eftersom de inte visste hur förutsättningarna skulle se ut. 

I det läge som Sverige befinner sig måste alla anpassa sig. Att kräva avstånd mellan borden och att reglera hur många som ska få sitta runt varje bord är rimligt. Det kan till och med vara skäligt att stänga ner restauranger om smittläget motiverar det (dock under förutsättning att restaurangägarna kompenseras). Att stänga ner restauranger är nu också möjligt, med hjälp av den nya pandemilagen. I nuläget är det emellertid oklart hur de företag som drabbas kommer att ersättas om en nedstängning blir aktuellt. 

Vad som däremot inte är rimligt är dagens ordning, där krögarna hamnar i ett slags limbo. Restaurangerna blir inte nedstängda, men möjligheten att bedriva normal restaurangverksamhet är så kringskuren att det i princip handlar om ett näringsförbud. 

Krögarna kämpar för att överleva och för varje ny restriktion minskar marginalerna ytterligare. Addera knapp framförhållning från regeringens sida och trög byråkrati med långa handläggningstider för krisstöd, och du får en ohållbar situation. Hur många i grunden välfungerande restauranger kommer att tvingas till konkurs? 

Regeringens agerande påverkar inte bara landets företagare. Det finns en överhängande risk att det i framtiden kommer avskräcka människor från att våga starta och driva nya företag. För vem vill ta en risk, investera pengar och satsa allt det hårda arbete som krävs, när de ser hur styvmoderligt företagen behandlas under en kris?