Allt sedan jag med ivriga barnsben löpte längs sanddyner på Borrby strand på 1970-talet, har årets sommarmånader tillbringats i de böljande sädesfältens landskap. De cirka femtio semestervistelserna på Österlen har gjort att Skåne och Danmark har tenderat att flyta samman; har blivit till ett. Närheten finns symboliskt uttryckt i att det gröna korset i Bornholms flagga ryms bredvid det gula i Österlens dito. Och Dronningens by når man med tåg på dryga timmen från Ystad. Så kan sädesfältens ro förenas med storstadens larm.

På senare år har det emellertid blivit uppenbart att den geografiska och historiska närheten mellan Skåne och Danmark inte är en garant för gemenskap i samtiden. Detta inte bara på grund av gränskontroller i migrations- och covid 19-krisernas spår, och genom det tilltagande ofoget att tala engelska skandinaver emellan, utan också i kraft av de alltmer väsensskilda politiska kulturerna i våra respektive länder.

Medan Danmark handlingskraftigt tar tag i migrationsrelaterade problem, som utanförskapsområden och kriminalitet, fortlever det självgoda Sverige i Sahlin- och Reinfeldtkulturens töcken. Med en frenesi som enbart svensk politisk korrekt vänster förmår uppbåda förnekades länge förekomsten av No Go-zoner i Sverige. I dag är en del av dessa att betrakta som Inte bo i-zoner, då stora delar av (den inte sällan invandrade) befolkningen på grund av klanvälde och brutalt våld vill bort från områden som ökända Biskopsgården i Göteborg.

Läs även: Pojke anmäld försvunnen i Sundsvall

I Skåne finns det numera också No Go-vägar, i vart fall om du har en danskskyltad bil. Möjligen med migrationsaktivistiska åsikter som motiv har under den senaste tiden ett stort antal danska bilar angripits med stenar längs E65. Häromdagen inträffade attack nummer hundra i denna serie av trafikfarliga dåd.

Även om skälen bakom dessa övergrepp kan vara flera, kan händelserna inte isoleras från det politiska klimatet i Sverige. Övertygelsen om den egna förträffligheten i vår provinsiella offentlighet slår stundom över i hätskhet mot det danska folk och de danska politiker som har mage att inte tänka och agera på svenskt vis. Kvällstidningsjournalistiken har i bokform läxat upp förment rasistiska danskar.

Storebrorsmentaliteten är lika arrogant som obefogad. Mycket talar för att det är vi som borde lära av danskarna, inte tvärtom. Nu märks våldskulturen i Sverige alltså också i utländska feriefirares vardag. Bornholmstrafiken, som riskerar att förlora passagerare om Morten og Dorte icke längre vill åka till landet vars siluetter kan anas bortom havsvågorna, har gått ut med rekommendationen att danskar inte ska åka längs E65. Ta (den mera tidskrävande) kustvägen i stället om du i danskskyltad bil ska angöra Sverige, lyder rekommendationen till den fagra öns befolkning.

Häromdagen berättade Ystads Allehanda att skånepolisen spärrat av delar av E65. Med hundars hjälp ska ordningsmakten ha sökt få tag i kriminella element som genom stening av fordon från broderlandet återigen framkallat allmänfara. Jag kom för övrigt i lördags ett par gånger på mig själv med att bromsa in kraftigt när jag hade en dansk bil framför mig och skulle passera under broar. En sten ämnade för en dansk bil kan ju olyckligtvis träffa en svensk.

Läs även: Makram: Dagens invandring har blivit en belastning för alla

Steningsorgierna längs E65 är ett av många exempel på hur kriminella element har tillåtits ta över offentliga rum i vårt land. Den som i likhet med undertecknad regelbundet läser dansk press kan ta del av en Sverigebild som våra översåtar näppeligen kan känna sig stolta över. Under rubriken ”I ligornas våld” berättar ansedda Weekendavisen ”hvordan det kunde gå så galt” med utvecklingen i det en gång fridfulla Sverige. I Jyllandsposten beskrivs utvecklingen i vårt land med orden ”en självförvållad tragedi”.

Som Österlenbo på deltid sedan femtio år tillbaka har jag i takt med att stenar faller från broar, och gangsters med svenskt medborgarskap opererar på dansk mark, allt oftare tänkt ”måtte våra bröder och systrar en gång i framtiden kunna förlåta oss”.