Ulf Kristerssons uttalande om att invandringen i Sverige har blivit en belastning har lett till många reaktioner, från såväl politiker som på sociala medier.

Kritikerna har byggt upp en halmgubbe av vad Kristersson sade och låtsas att han menade att alla invandrare är en belastning, när det är uppenbart att det inte var det han menade.

”Det är uppenbart att invandringen i Sverige har blivit en belastning både när det gäller kriminalitet, när det gäller hedersproblematik, när det gäller sociala problem och trångboddhet”.

Hur kan det tolkas som att Kristersson menar alla invandrare? Det kan det inte. Men det verkar som hans belackare inte bryr sig om sanningen.

Läs även: Lindberg: Osmakligt av folk som vet bättre att medvetet misstolka Kristersson

Reaktionerna från politikerna var inget annat än positionering, godhetssignalering och politisk opportunism – ett försök till att måla ut Moderaterna som ett radikaliserat parti. Som om det vore farligt om partiet skulle komma till makten tillsammans med Sverigedemokraterna. Reaktionerna återspeglar också ett uppenbart hyckleri eftersom Socialdemokraterna, inklusive några av just de politiker som kritiserade Kristerssons uttalande, har upprepat de senaste åren att de migrationsnivåer som Sverige hade tidigare är ohållbara, och utgör just en belastning för samhället.

Men inte bara politiker gick igång. Opinionsbildare och debattörer på vänsterkanten gick även de ut och attackerade den halmgubbe som de byggde av Ulf Kristerssons uttalande. Och detta gjorde också somliga med invandrarbakgrund, varav åtskilliga högutbildade och högst välintegrerade, men som nu bestämde sig för att leka offer och ha en gråtfest på sociala medier om hur de, och deras åldrande föräldrar och små barn, hade stämplats som en belastning.

Visst är höga migrationsnivåer en belastning i en välfärdsstat. Särskilt om migrationen kommer från länder som utgör den absoluta motsatsen till Sverige kulturellt, och inte minst när en betydande del av dessa invandrare är lågutbildade och inte utrustade för den svenska arbetsmarknaden. Invandringen blir helt enkelt en belastning när den överstiger förmågan att integrera folk.

Läs även: Åberg: Utanförskapet är den nya hembygden

Om man jämför sysselsättningsgraden bland utrikes och inrikes födda är Sverige det EU-land som visar störst skillnad.

Hedersvåld och förtyck är också en belastning som är kopplad till invandringen och är ett stort problem i Sverige idag.

Islamism and våldsbejakande extremism är ett annat problem som är kopplat till invandringen. Gång efter gång avslöjas skolor som styrs av islamister, och enligt Säpo är islamister den största gruppen bland våldsbejakande extremister i Sverige.

Allt detta är kända fakta som borde vara okontroversiella. Vi borde avhålla oss från att vara oärliga och från att emotionalisera debatten – det gör det nämligen extremt svårt att konfrontera och lösa de stora samhällsproblem som vi har idag.

Läs även: Skogkär: Politikerförakt uppstår inte ur tomma intet

Men det finns också en annan sak som är ännu farligare, och det är att fostra en offermentalitet bland människor med invandrarbakgrund i Sverige. Många etniska svenskar verkar lida av ett white savior complex och reproducerar och uppmuntrar därför denna offermentalitet. Vilket är verkligt farligt för samhällets sammanhållning och skapar bara etniskt baserad splittring och förbittring.

Vi måste också komma ihåg att höga och ohållbara migrationsnivåer är en belastning både för etniska svenskar och för människor med invandrarbakgrund i Sverige. Att låtsas och agera som om detta är ett problem som bara drabbar etniska svenskar är diskriminerande på riktigt.

Det är trots allt människor med invandrarbakgrund som behöver mindre segregering och bättre integration och detta kan inte uppnås när invandringen har blivit en belastning.